Alf Prøysen i 100 - för en svensk

Alf Prøysen, som i dag föddes för hundra år sedan, har inte bara haft stor betydelse i Norge. Också för en svensk, född på 60-talet har han varit en viktig del av livet. Mens vi hyllar en stor, jordnär diktare så kan jag jo berätta något om mina upplevelser med honom.
När jag var barn, strax efter stenåldern, hade vi vare sig streaming, internett eller kassetter (hört om dem?). Det vi hade var barnradion och något som hette Berättardags. Alf Prøysen var en av de vanligaste rösterna på barnradion. Han läste själv sina texter på svenska så det tog faktiskt en tid innan jag förstod att han var norsk.

I vår familj dröjde det länge innan vi fick TV. (Nämnde jag stenåldern?) Men när Teskedgumman skulle gå som julkalender 1967 klarade inte farsan att stå emot längre. Då var vi tvungna att skaffa tv och från episod nummer sju var det klart!Det var en av Sveriges Televisions størsta succéer någonsin.

Senare blev visorna också viktiga och han har skrivit många bra som också blivit tolkade av andra. Ulf Peder Olrog översatte till svenska och han var också kompis med Carl-Anton.
När jag fick ungar så kom nya berättelser för mina ögon. Favoriten är Snekker Andersens jul som varje år visas på julafton på norsk TV.

Hans goda insikt om folk kommer bland annat tydligt fram i sången om Jørgen Hattemaker og Kong Salomo:

Pensjoner og privatisering

I dag er jeg enig med regjeringen i to litt kontroversielle standpunkt. De er ikke de viktigste samfunnsspørsmålene, men likevel… Vi snakker om pensjonsalder for noen grupper og en privatisering.
For sikkerhets skyld. Jeg ønsket ikke at Norge skulle få en blå-blå regjering. Slik jeg ser det behøver politikken bidra til bedre balanse. Balanse i naturen, balanse mellom det private og det offentlige og balanse som gir valgfrihet i boende og kultur. Regjeringen tar de fleste av sine skritt i en annen retning. I tillegg synes jeg det er pinlig for Norge at Frp er kommet i regjering og ansvaret for det ligger ikke bare hos deres velgere, men også hos ledelsen i Høyre, KrF og Venstre. Men nok om det, i dag skulle jeg jo være positiv til regjeringen.

1. I dagens Adresseavisen sier arbeidsminister Robert Eriksson, Frp, at han vil fjerne alle særaldersgrenser i arbeidslivet. «Hvis statsråden får det som han vil, må politi, brannmenn, offiserer og alle andre med rett til å gå av med pensjon tidligere enn andre, belage seg på å stå mange år ekstra i jobben.
– Vi ser jo i dag at for eksempel politifolk, etter at de har gått av som 57-åringer, jobber i det private næringslivet.»

Så sier han og jeg er enig. Tidene er forandret. Vi lever lengre og vi behøver disse dyktige folkene noen år til. Foruten at de har denne rettigheten i dag finnes det vel ikke så gode grunner til å opprettholde dem, eller?

2. Det statlige eiendomsselskapet Entra skal privatiseres foreslår næringsminister Monica Meland, Høyre.

Dette er en type virksomhet som jeg ikke synes skal være statlig. De konkurrer med andre selskap og jeg har en klar oppfatning av at private eiere kan drive selskapet bedre. Selg slike selskap, men la skoler og omsorg være noe som i all hovedsak drives av stat og kommuner. Den skandinaviske velferdsmodellen har vist seg å være overlegen det meste. Den må stadig utvikles, men ikke gjennom å privatisere skoler og omsorg i stor skale. Det kommer vi i så fall å angre på. Å selge ut eiendomsselskap er derimot er en god idé.

Spännande och oroväckande

Den senaste månadens utveckling i Turkiet är otroligt spännande. Och oroväckande.
Det första som läckte ut var att mannen till en popstjärna var misstänkt för korruption. Efter kort tid var det också klart att chefen för en statligt ägd bank och sönerna till tre ministrar var misstänkta för det samma. Tillsammans är över 50 misstänkta i saken. Skokartonger med många miljoner hittades hemma hos misstänkta. Skokartonger har snabbt blivit en symbol för att protestera mot korruption.

När nyheten började läcka ut satt jag i Ankara i ett projekt med domare och åklagare och kunde diskutera utvecklingen med dem direkt.

Vad gör en statsminister när det visar sig att korruption kopplas till några av hans ministrars familjer? Det normala hade väl varit att försiktigt säga något om att utredningen måste få fortsätta, att all korruption måste bekämpas, men att ingen är skyldig förrän saken har prövats av en domstol. Men inte Erdogan. Han går till kraftig kritik av hela misstanken och säger att det är utländska krafter som står bak det hela. Polischefen i Istanbul får sparken och han misstänkliggör hela rättsväsendet. Nu har mängder av poliser och andra innanför rättsväsendet fått sparken.


Bakom anklagelserna om att utländska krafter ligger motsättningarna mot Erdogans gamla kumpan, Fethullah Gullan som från USA driver Hizmet-rörelsen.

Utan att gå in på alla detaljer, kan det som nu pågår betecknas som en kamp mellan regeringen och rättsväsendet.
För lite mer än tre år sedan ändrades konstitutionen i demokratisk riktning. Domstolarna och åklagarmyndigheten (påtalemyndigheten på norska) skulle vara oavhängiga av de andra statsmakterna. Högsta rådet för domare och åklagare (HSYK) fick en stark självständig ställning.
Efter att korruptionshärvan rullat i gång prövar statsminister Erdogan att begränsa HSYKs självständighet.

De skall inte längre kunna göra något som helst utan att det är godkänt av justitieministern. Härmed bevisar Erdogan hur han prövar att stoppa demokratiseringen av Turkiet.
Att det dessutom är oklokt genom att hans handlingar visar att han inte vill att korruption skall efterforskas är en annan sak.
Min uppfattning är att HSYK har gjort det de skall göra. De har försvarat domstolarnas självständighet. Regeringen blandar sig i efterforskning på ett otillåtet sätt. Det är dags för omvärlden att reagera starkt mot vad den turkiska regeringens försök på att avdemokratisera Turkiet.
Det är bra att EU har satt i gång, men mer behövs.