Som man reder ligger man

Polakker - kom tilbake!

Regjeringen i Norge planlegger en investeringspakke for å motvirke arbeidsledighet. Det er bra. Det er i tider som disse det skal satses.

Men hver kommune, og hver sektor, med selvbevarelsesdrift kommer nå med innspill til regjeringen på alle tiltak som skal iverksettes. Hvis disse planer skulle realiseres kommer etterspørselen på arbeidskraft i byggesektoren bli større enn noensinne. De polakker som har reist må komme tilbake - og ta med seg en kamrat hver.

Alle prosjekter innenfor vei og offentlige bygg er det en eller annen som tror skal realiseres. Trondheim kommune lanserer tiltak for 2,4 milliarder kroner i følge Adressa.

Likens er det over hele landet. Kommune for kommune, fylke for fylke, institusjon for institusjon. Jeg håper det ikke forventer at de skal bli iverksatt. I så fall blir skuffelsen gigantisk.

Fylkesmann og en blå vind

I Nord-Trøndelag går debatten om ny fylkesmann høyt. To søkere og begge er SV-politikere, stortingsrepresentantene Inge Ryan og Øystein Djupedal.

”Skjønner ikke hvorfor Ryan søker. Øystein Djupedal mener han er sikret Fylkesmannsembetet i Nord-Trøndelag.” Slik var tittelen i onsdagens avis. Den som leser overskriften vil ikke ha liten tvil om at han har sagt dette til avisen. Men det har han jo ikke. Isteden sier Djupedal: ” Selvsagt er det en helt reell søknadsprosess. Ingen har noen garanti for at den ene eller andre kandidaten får jobben”

Isteden er det noen anonyme kilder som sier at han sier dette, men de tør ikke en gang å stå fram. Bruken av anonyme kilder er en lite prisverdig del av journalistikk som sjelden skal brukes. I hvert fall ikke i denne type ting. Trønder-Avisa bør ikke bidra til å spre ubekreftede rykter.

Jeg tror at avisvinkelen passer godt inn i bildet som innflytelsesrike folk i Steinkjer har. Det ser ut til at de nettopp hadde bestemt seg for hvem som skulle ha jobben meget tidlig i prosessen. Mitt syn er at både Ryan og Djupedal er utmerkede kandidater til jobben. Begge kommer til å kunne gjøre en god innsats i rollen som fylkesmenn.

I dag hadde samme avis, som for øvrig generelt er meget bra, en annen merkelig greie:

Det er gjennomført en politisk meningsmåling for Trøndelag. Den har fått tittelen ”Blå vind over Nord-Trøndelag”. En merkelig overskrift til en måling som viser at både Frp og Høyre går tilbake. Til sammen har de gått tilbake nesten syv prosent. Hvis det er resultatet av blåe vinder, da ønsker jeg meg at de skal blåse sterkt.

Regeringar behøver kriser för att bli poppis

Politik är en märklig konst. Alla partier fajtas för att komma i regering. Sedan kommer den opoinionsmässiga nedturen som på beställning. I nästan alla tider har det varit så att partier förlorar i popularitet så fort de hamnar i regeringsposition.

Se på Norge, Sverige och Danmark. I Norge fick det röd-gröna regeringsalternativet (Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstre och Senterpartiet) en klar majoritet vid stortingsvalet 2005. Så gick det inte lång tid för de förlorade försprånget i opinionen.

I Sverige slog alliansen (Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna) knock-out på sossarna. Men efter kort tid var det samma visa. Oppositionen tog in och fick en majoritet i opinionen.

I Danmark var det Venstre, Konservative som med stöd från Dansk Folkeparti fick en majoritet. De är också i underläge.

När vi var små lekte vi herre på täppan. Det gällde att stå på något högt, ett bord, en liten kulle eller en snöhög. Den som stod där var herre på täppan. Alla de andra prövde att riva eller knuffa ner den. Det lyckades alltid för ingen klarade att stå emot alla de andras knuffande. Så var det dags för nästa person att vara herre en kort stund, innan den blev nedriven.

Ändå är alla inntresserade av att komma i position, och det är ju så politiken skall fungera. Men så kommer det något som kan förändra opinionen. Ofta har det varit en yttre fiende som en kris. Till exempel en finanskris.

I Norge, Sverige och Danmark håller regeringen på att gå fram i opinionen. I helgen har det kommit undersökelser i alla tre land.

I Norge går äntligen Framstegspartiet ner i opinionen flera månader i rad. Frp har mistet 240.000 velgere siden september, mens Ap øker sin oppslutning, viser en meningsmåling utført for Aftenposten. Nu prövar de med en annonskampanj från stortingsgruppen att kombinera trovärdighet med att sätta sprätt på de pengar de har kvar på årets budget för att driva stortingsarbete. Det sista är inte belagt fakta, men något jag misstänker.

I Sverige håller regeringen på att gå i fatt oppositionen i SIFO-barometern.

Även om Venstre har stoppat väljarflykten i Danmark så har oppositionen flertall, rapporterar Politikken.

Miljø - fortsatt det viktigste

Finanskrise, arbeidsledighet og konkurser. Det påvirker oss mer eller mindre. Men miljøspørsmålene burde likevel være viktigst.

I disse dager sitter representanter fra 185 land i Poznan, Polen og forhandler om klima. Men det er ikke trolig at de vil komme særlig langt, rapporteres på Miljøjournalen. Likevel er det viktig at de prøver. Noen gang skjer det kvantesprang.

Jeg mener at det er like viktig hva vi gjør selv. Den som vil vite hvordan den kan redusere sitt økologiske fotavtrykk finner ut en god del uten å anstrenge seg meget. Problemet er at vi da får dårlig samvittighet - det får i hvert fall jeg. Men selv om jeg er inkonsekvent og belaster miljøet mye mer enn jeg burde så vil jeg hellre vite hva jeg gjør enn å stoppe hode i sanden.

–. Ola og Kari Nordmann boltrer seg i et miljøfiendtlig friluftsliv, skrives det på forskning.no. Ikke uventet er det nordmenns feriereiser som dominerer energiforbruket. Det som overrasket forskerne er at energien vi bruker til friluftsaktiviteter kommer på andreplass. Transport til og fra hytta står for brorparten her, forteller Aall til forskning.no.

Flyreiser er min dårligste samvittighet og trolig hadde jeg reist mer hvis jeg ikke hadde hatt miljøsamvittighet i det hele tatt.

Men det er ikke bare klima som bør oppta oss. De kjemikalier vi alt raskere sender ut i naturen er også skummelt. Norges naturvernforbund tar opp kampen mot bromert flammehemmer og annet.


Det beste miljøtipset tror jeg er å kjøpe mindre. Færre klær og ting, færre reiser, mindre bensin. Det er bra at vi er opptatt av å produsere mere energi ved alternative energikilder. Men det beste for miljøen er om vi bruker mindre energi.

Eller varer. I Norge har avfallsmengdene blitt fordoblet i løpet av de siste 25 årene. Nordmenn kaster omlag ett kilo søppel per person daglig. Vi har dårlig kontroll med hvor mye gifter det er i dem og produksjonen og transporten av dem er i hvert fall belastende.

Jeg tror ikke vi blir mindre lykkelige av den grunn.

Å den ena sidan - å den andra...

Min gamla hemstad Trollhättan skälver efter kombinationen lågkonjunktur och GMs signaler om att sälja Saab. 4000 jobbar på Saab och antalet underleverantörer och andra som är beroende av dem är säkert lika många.

Saab har inte gått med vinst särskilt ofta de sista 20 åren. Det är så sett ett under att den fortfarande finns kvar. Jag misstänker att GM har överfakturert dem i alla år - varför skulle de annars ha upprätthållt verksamheten. Möjligen kan det vara den duktiga utvecklingsavdelningen som de menar att hela GM har nytta av?

Skall Saab och Volvo få stöd på samma sätt som GM, Chrysler och Ford ser ut til att få från regeringen i USA? Jag är generellt rädd att det i dessa tider kommer att kastas ut statliga pengar i både Norge och Sverige och en massa andra land som kommer att missbrukas. En massa pengar kommer att hamna i fel fickor och lärdommen för eftertiden blir att industrien, och inte minst finansbranchen, kan ta ändå större risker.

I svensk historia blev har inte regeringarna Fälldins stödpaket till varvsindustrien blitt sett på som någon succé och det blev en ryggsäck inte minst för centerpartiet. Men å andra sidan så tog det inte så många år efter varven blev lagt ned för efterfrågan på båtar blev väldigt stor och verksamheten extremt lönsam. Då fanns nästan ingen sådan svensk industri kvar.

Efter många år med krav från Saab och Volvo har underleverantörerna etablerat sig i Väst-Sverige och gjort regionen väldigt sårbar. Men ingen klagar på dette i uppgångstider.

Jag ser inte vem som vill köpa Saab och Volvo är nog mer eftertraktat. Men hur det skall gå med Västsverige om bägge dessa verksamheter läggs ned vågar jag inte tänka på.

Hur Trollhättan präglas av Saab minns jag allra bäst från början på 90-talet när jag bodde där och den sista nye 900-modellen skulle lanseras. Det var folkfest på Torget. Åse Glass hade ordnat en helt ny Saab-glass. I en kyrka bar prästen fram delar från den nya bilen till altaret när de skulle ha tacksägelsesgudstjänst.

Når pengene og fjellet sitter løst

En lang følgetong i trønderske medier har vært veiraset utenfor i Løsberga, Steinkjer. I forbindelse med en sprengning raste store masser ned og ødela for vei og jernbane. Det var gjort for dårlige undersøkelser om berget befattning. Men hallo. Det heter ju Løsberga. Hva hadde da ventet seg? Ikke granitt direkte vel?

En annen ting er at veipengene sitter løsere nære Steinkjer slik at en moderat trafikkert vei ved Steinkjer kan bli 4-felts vei. En annen er at det ikke burde

Krise overalt

Vi har en finanskrise og den får store følger. Men jeg synes det er kriser hvor jeg ser meg om.

I Trondheim er det anleggskrise skriver Adresseavisen. Og de skriver det ikke bare en gang, men hver dag i en artikkelserie. Det er helt fint at de setter søkelyset på behovet for flere idrettsanlegg, men hvis det er krise så lurer jeg på hva ordet betyr.

Eller katastrofe, som det er for at det ikke finnes et eller annet hoppanlegg på Heimdal. Denne gang er det dog ikke Adressa selv, men en idrettssjef som sier det til avisen.

Det er også krise i energiforsyningen, ikke minst i Midt-Norge. Det har vi forstått etter mange års kampanje, selv om det ikke ser ut til at noen reduserer strømforbruket sitt av den grunn. Og visst er det slik at energiforbruket har gått sterkt oppover og at industrianleggene på Nordmøre har økt behovene. Men det har vært ekstrem høykonjunktur i mange år. Spør igjen nå og jeg tror det vil være store marginer på grunn av finanskrisens følger.

Vi sløser milliarder på strøm i følge Norsk Varmepumpeforening. Norske husholdninger og bedrifter ville ha spart 22,8 milliarder kroner hvis veksten i elforbruket i Norge hadde vært like lav som i Danmark.

– I stedet for å bidra til strømsparing har norske politikere vært mest opptatt av hvordan de skal klare å dekke veksten i elforbruket, sier Bård Baardsen, daglig leder i Norsk Varmepumpeforening til Dagsavisen.

Noen hevder at vi må bruke så mye strøm for at det er så kaldt i Norge. Det er ikke sant. Den delstat i U.S.A. som bruker mest strøm er Texas, hovedsaklig på grunn av behovet for aircondition.

Det finnes mye å ta fatt i, men få tar skrittet. Det blir vel krise allerede hvis noen kose-lys må slukkes.

En riktig højdare

Jeg er avhengig av aviser og leser mye. Men ofte kommer den beste artikkelen på lørdager og den er skrevet av den samme personen. Sven Egil Omdal har sin faste spalte, Medieblikk, i Stavanger Aftenblad og Adresseavisen. Han er en av de få som aktivt utøver mediekritikk og han gjør det på en fantastisk måte. Kritikken er sylvass samtidig som han er morsom. Mannen er et unikum i norsk presse.

Nå har han slått til med en ny strålende leveranse. Med tittelen "Ingen forutså den svarte svanen" raljerer han både med næringslivsjournalister og de så kalte eksperter de bruker.

"Saera Khan ble ikke renominert til Stortinget, men trenger ikke gå arbeidsløs av den grunn. Hennes kompetanse er det god bruk for i næringslivsredaksjonene. Der ringer de daglig til spåkoner av begge kjønn. Går boligprisene opp eller ned? - Skal oljeprisen til himmels eller til bunns? Vi ringer en klarsynt, kaller ham ekspert, og lager et oppslag til i morgen: Boligsjokk!, Oljeboom!"

Så har han sjekket videre hva en an oljeekspert, Jarand Rystad, har sagt om oljeprisen i løpet av et halvår. Det er utrolig. 21. mai sa han at oljeprisen kunne bli 260 dollar per fat. 6. oktober sa han at nedturen ville stoppe på 60 dollar og i går var prisen 49 dollar per fat. Det er ille nok. Men enda verre er at han sist onsdag sa til Stavanger Aftenblad at de hele tiden har spått et fall i oljeprisen i 2008.

Så kjør han videre med andre så kalte eksperter og ikke minst de journalister som lar seg bruke av eksperter som ofte har en gevinst i å snakke opp priser. Hvor mange ganger har du for eksempel ikke sett boligmeglere brukes for å snakke opp prisene på eiendom?

Les den og nyt.

City vinner i alla fall något

Jag har hållt med Manchester City i snart 40 år! Det har inte varit så många triumfer att fira. Visserligen jublas det lite extra varje gång de slår United, och det är ju faktiskt ganska ofta. Stort sett har de varit besvikelser. Så också i år och dessutom är de nu med och pressar upp galenskapen i internationell fotboll. Mer om det längre ner.

Vi som håller med City gör det inte för att fira titlar. Då hade vi valt en annan klubb för länge sedan. Det är något annat, en speciell känsla och mycket självironi.

En av mina favorithistorier är när City på 90-talet hade ramlat ner flera steg i seriesystemet och spelade i den tredje högsta serien. De hade fortsatt mycket folk på matcherna, men när de hade förlorat mot ett uselt gäng som Bury var det en som fick nog. Direkt efter matchen gick han ner och ställde sig framför lagledarbänken. Han tog upp sitt säsongkort och rev det sakta i bitar. Tydligare kunde inte hans besvikelse komma fram.

Några dagar senare fick han ett brev i posten. Det sønderrivna kortet var ihoptejpat. Med det låg ett meddelande från klubben: "There's no reason you shouldn't suffer as much as we do."

Det var bara att ta på sig den ljusblå tröjan och sjunga Blue moon nästa match också...

Men City uppnår faktiskt goda resultat också - utanför banan. I går spydde jag galla över galor. En som inte är så illa är North West Football Awards. Inte bara för att City blev firade, men anledningen till det. De fick nämligen pris för sitt sociala arbete. Englands största kvalitetstidning, Daily Telegraph, skriver om hur fler klubbar borde ta efter Citys modell. Där kan du se bild på hur den brasilianska stjärnan Elano lär ungar från de fattigare delarna av Manchester hur man gör en bra smoothie. Svennis brukade delta på teaparties. Det arrangeras fotboll för ungdomsgäng för att hålla de från gatan, o.s.v. City of Manchester Stadium används för sådana aktiviteter varje dag, hela året.

Förut i höst har de blivit hedrade för bästa Kickz progamme. Ett stiligt projekt som drivs i U.K.

Idrottsklubbar kan nå resultat också utanför banan. Nu väntar vi på att det skall smitta av sig också på lagets fotbollsresultat.

För övrigt är det pinsamt att klubbens ägare ser för sig att köpa alla de bästa spelarna i världen till laget. De har en av de bästa ungdomsverksamheterna i Europa med en massa goda spelare i Akademien och også på A-laget. Men Abu Dhabi-gänget som äger klubben skall i januari köpa allt som går att få för pengar säger de. Tråkigt. Finanskrisen kunde ju annars bidragit till att gäcka ner beloppen i internationell fotboll från dagens vansinniga nivå.

Galskap med gallaer

Gallaer skal det være og kåringer. Overalt og hele tiden.

I går var det stor Fotbollsgala i Stockholm med Pelé og Zlatan i hovedrollene. Det skulle kåres beste Zlatan:-) Zlatan vant. I januar skal det være norsk idrettsgalla på Hamar.

Nå skal det være stor Trøndersk idrettsgalla i Trondheim. Nord-trønderne har hatt sin egen. Den tar både kraft og ressurser som isteden kunne brukes på idrett. Det er en side, men hva er poenget? Idrett konkurreres det om på arenaer og baner, ikke gjennom tåpelige kåringer.

Ikke bare i idretten, men også over alt ellers skal det kåres Årets ditten og Årets datten. TV-gallaer der programledere digger seg selv og hverandre er jo egentlig totalt uviktige ting som de bare kan fortsette å drive på med så lenge det er noen som titter på det.

Kåringer er en billig måte å få oppmerksomhet om noe som ikke er viktig. La virkeligheten snakke mer og kåringene mindre.

Surmaget? Jo, jeg føler meg jo ikke helt i toppform i dag. Likevel, jeg mener det.

Lyssna på något brutalt

Jag har aldrig varit på den afrikanska kontinenten. Har du?

Förra veckan hade jag däremot över en timmas telefonintervju med en norrmann i Arosha, Tanzania. Detta för att göra ett porträtt till det fantastiska domstolsmagasinet Rett på sak.

I andra ändan av telefonen satt den energiska och diplomatiska Erik Møse. I snart tio år har han varit domare vid Rwanda-domstolen som har ansvaret för att döma de som tilltalats för krigsforbrytelser i Rwanda 1998 när ca. 800 000 rwandier slaktades.

Han snackade bland annat om kontrasterna i Afrika. Mellan det livsbejakande under fattiga förhållanden och på samma kontinent så otroligt brutala handlingar blir begått.

Det är ju lovande och spännande att man prövar att ställa krigsforbrytarna för rätta.

Nu sitter jag och hör på ett otroligt intressant radioprogram på svenska P1 Makt och möjlighet i internationell rätt. Du kan läsa om det och lasta ner podcast här.

En man som har flytt från Västafrika till Lappland berättar dels om de brutala handlingarna till Charles Taylor i Sierra Leone, men också hans son Chuckie Taylor. Den senare är för övrigt musiker, och har nyss blivit dömd för sina krigsförbrytelser vid en domstol i U.S.A.

Dels berättar han om hur befriande det var att vittna mot far och son Taylor i domstolarna. Inte som hämnd, men för att kunna komma vidare.

Samtidigt innehåller programmet kritiska röster mot de internationella straffdomstolarna. Bland annat för att de bara behandlar de tvister som stormakterna godkänner.

Galt å gi etter for fagforeningsleder med hybris

Det er urovekkende at Regjeringen ved justisministeren plutselig på en fagforbundskonferanse kan presentere mere penger til den sektoren enn han kunne i forslaget til statsbudsjett en måned tidligere. Normalt er det et dårlig tegn. Etter en slik aksjonsform som Politiets fellesforbund har hatt i høst er det farlig. Det kommer nemlig å vise veien for andre som vil ha økte bevilgninger. Som man bäddar får man ligga, sier vi på svensk.

Politileder med hybris
For denne gangen har gått det over alle støvelskafter for Arne Johannesen i Politiets fellesforbund. Det er mulig at politifolkene fortjener å øke sitt lønnsnivå mer enn andre. Om det vet jeg for lite for å si noe fornuftig.

Jeg kan heller ikke garantere at det står bra til med bemanningen overalt i politiet. Men sykemeldinger, bevisst dårlig skyting og plutselig nekt til overtid. Det skal mye til for å tro at det ikke er en kampanje iscenesatt av en fagforeningsleder som har stor makt.

Arne Johannesen har vært profilert som leder. Han har ofte fått sin vilje fram. Han dukker opp på alle TV-skjermer.

Jeg tror at han har fått storhetsvansinne med inntrykk av at han bør og kan bestemme mye mer enn hans posisjon tilsier. Fenomenet er jo kjent som hybris.

Svekket tillit
Selv presenterte han i går undersøkelser han selv hade bestilt som viste fantastiske resultater om støtten for deres krav. Som man roper får man svar.

VG hadde en egen undersøkelse i dag som viser at 25 prosent har fått svekket tillit til politiet som en direkte følge av kampanjen. Jeg er en av dem. Politiet har i objektive slike undersøkelser nytit stor tillit. Nå gambler politiets fagforeningsledere med den.

Sammen med spekulative annonser tror jeg de skremmer bort folk fra å søke seg til politiet.

Det er ille nok. Hvis det nå viser seg at Regjeringen bøyer seg for slike metoder er vi absolutt inne på feil spor. Eller hva tror du?

Kan Buddha vise vei?

Hvem har løsningen på Finanskrisen? Riksbanken, Obama eller liberalistene? Ingen av dem i følge Knut Johannessen Ims ved Norges Handelshøyskole.

Isteden peker han i et intervju for forskning.no på behovet for en buddistisk økonomi:
– Ett av de grunnleggende problemene er at vi omfavner kortsiktig suksess på bekostning av langsiktige konsekvenser.
– Det paradoksale er jo at det viser seg at mennesker ikke er blitt lykkeligere ved en sterkere økning i realinntekten. Det er ikke høy inntekt som gir dype gleder.

Her kaster jeg i all min velferd stein i glasshus. Men jeg mener han har rett og at det er på høy tid at vi omformulerer våre mål for økonomien.

• Vi kan ikke forbruke ressurser i nåværende tempo av hensyn til miljøet og en langsiktig overlevelse.
• Vi har ikke behov for å fylle opp våre hus og garderober med enda mere varer.
• Balanseregnskap for naturressurser må opprettes og vektes høyt.
• Skattesystemet må forandres slik at de straffer det som ødelegger naturen og oppmuntrer det som er langsiktig bærekraftig. Det gjelder ikke minst energi og transporter som må bli mye mere kostbart. Isteden bør skatt på arbeid bli lavere.

Kravene må stilles ikke bare til politikere, men også til næringsliv og ikke minst folket flest. Jeg tror ikke Buddha kan hjelpe oss i dag. Men hans ideer passer i dette avseende bedre inn i vår tid enn i hans egen.

News from Shephards Bush

Uten adgang till skandinaviske tegn skrives dette fra Shephards Bush i West-London.

Brittiska aviser er opptatt av at Labour sensationellt vann ett fyllnadsvalg til Parlamentet. The Guardian beskriver det som "Euphoria at No 10". De ser det som en personlig revansj for Gordon Brown etter at han i lang tid har varit en looser. Dette er no jeg har blogget om i oktober.

I veckan var jag i brittiska underhuset och lyssnade pa nar en komitte diskuterte droger och inte minst klassifisering av cannabis og marijuana. "Draft Misuse of Drugs Act 1971".

Labour og Torys var eniga om att det skulle klassifiseras i hop med tyngre stoff, mens Lib-dem ville ha en mildarde klassifisering av detta.

Mitt syn er delt. Jeg tror at dette kanskje ikke er mye farligere enn alkohol. Men vi har nok problemer med alkohol allerede sa hvorfor legge til rette for at flere droger skal bli en del av var kultur? Hva mener du?

Etter det lysnet jeg pa sporsmalsrunde i kammeren. Dere vet den klassiske der regjeringen sitter pa den ene siden og opposisjonen pa den andre. Det var Home secretary Jacqui Smith som svarte pa rare sporsmal.

Kvartalsresultat og fokus på aksjeutvikling er inneffektivt

I mange år plaget jeg folk i min nærhet med å spørre hvorfor bedriftene hadde så stort fokus på aksjekursen? Jeg skjønte rett og slett ikke hvorfor. At aksjekursen går opp betyr jo ikke at bedriften går bedre eller er bedre. Svarene var sjelden til å bli klok av.

Burde ikke resultatet og den direkte avkastningen via utdeling være det som betydde noe. Resten er jo kun spekulasjon. Jeg prøvde å tenke om de fikk bedre lånevilkår, men det får ikke noen stor betydning. Den eneste gode grunnen jeg kom frem til var at det økte muligheten til oppkjøp og fusjoner fordi da de kunne gi ut aksjer i utbytte mot et selskap.

Vi lever nå i en økonomisk spennende tid. Vedtatte sannheter må gis opp. I går var det noen som på Aftenpostens økonomiseksjon tok til orde for å slutte med børs. Jeg fant den ikke på nett, men han mente at vi ikke lengre trengte børsen.

Det er feil. Vi behøver børsen for å hente inn kapital, men vi trenger ikke fokus på kvartalresultat. Det hadde vært utrolig interessant hvis noen hadde gjort en studie på hvilken inneffektivitet fokuseringen på børskurs og kvartalsresultat fører med seg hvis alternativet er at toppledelser egner seg åt å utvikle virksomheten isteden.

Det finnes en risiko for at pendeln slår for langt.

De driver folk i famnen på de intoleranta

USAs arbete med att förstora Mellanöstern fortsätter. Nu har de bombat i Syria. Läs The Guardian. Därmed har de fått ännu fler motståndare i regionen.

Det är inte första gången de aktivt arbetar mot sina intressen. Invasjonen i Irak kom ju till eftersom a) det var ett samband mellan Al-Quaida och Saddam Hussein och b) Irak hade kemiska vapen. Bägge delar var falskt alarm och något som USA hittade på för att Bush skulle få ut och kriga. Det är hemskt att säga det, men antagligen för att hans bidragsgivare i vapenindustrin skulle bli tillfredsställda.

Tillsammans med Israel har de förstört en region som inte var mindre fredlig än andra. De har ockuperat landområden och struntat i FN-resolutioner på löpande band. Förra statsministern Omert sa strax innan han avgick att Israel måste lämna tillbaka alla dessa områden innan det kan bli fred. Bravo!

Israel med amerikanskt stöd satte i gång krig mot Libanon som fick hela det krigshärjade folket att applådera Hizbollahs motangrepp. Vare sig Hizbollah eller Hamas accepteras som representanter för sina land fast de har blivit folkvalda. Dessa rörelser representerar inte något av det jag hoppas på för sina land, men de får starkt stöd på grund av det USA och Israel gör.

Med sin politik driver de folk i famnen på dessa intoleranta grupper.

Eller vad tycker du?

Tanker om menneskeverd på en mandagskveld

I mandagens Aftenposten har Niels Chr. Geelmuyden en kronikk "Menneskeverd i fritt fall". Jeg anbefaler dere å lese den, men ikke ukritisk. Han skriver at det ikke er i finansverden det største fallet skjer, isteden er det verdiet på mennesker som faller raskest. Hmm. Kanskje det.

Han peker på antall drap, voldsforbrytelser, voldtekter og, viser det seg, aller mest på abortene.

Selv har jeg alltid vært før selvbestemt abort, selv om han har en del poeng i sitt resonemang. Jeg er også redd for et samfunn der mennesker med det vi kaller handikapp, eller anlag for handikapp, blir sortert bort. Det er også Norsk forbund for utviklingshemmede.

Jeg har også respekt for at noen er av en annen oppfattning, og vet at mitt ja til abort ikke er uproblematisk. Men det blir helt feil å si at "når man fritar de aller minste fra et liv som uønkset, må man også kunne gjøre det samme med de gamle på sykehjemmet."

Det er heller ingen enorm utvikling på drap, voldsforbrytelser og voldtekter. I følge SSB stiger det sakte men sikkert, men her ligger nok også en del av forklaringen i at vi melder flere forhold enn før.

Totalt minsker antallet offer for lovbrudd, men det er en omfordeling fra vinningsforbrytelser til blant annet vold. Likevel finnes det ingen anledning å blåse opp under de som tror at kriminaliteten øker dramatisk. Det gjør den altså ikke.

I vår del av verden er også det mest positiva sammenlignet med andre tider at vi ikke ligger i krig. Hvor mye var et menneske verd under 1600- og 1700-tallets evige krig?

Likevel er det et poeng å fundere på hva vi bør gjøre for å revalvere menneskets verdi. Ikke bare hos oss i Skandinavia, men også i Kongo, Afghanistan og Colombia.

Heja de tråkiga!

Efter den förra stora bankkrisen, runt 1990, skulle jag starta ett aktiebolag och hade behov för lån. Det var inte enkelt.

Bankerna hade bränt sig på att de hade gitt lån med för dålig säkerhet och ville inte låna ut ens till vad vi menade var en bra affärsidé. Vi frågade den efter den andra och fick vara glada om de var så snälla att vi fick presentera planerna. De flesta ville inte titta på det. Det såg helt kört ut. Tills vi kom til Handelsbanken. De hade varit försiktigare i sin utlånspolitik. Där var inga större problem att få lån.

De flesta banker, i Sverige och i Norge, hade tittat på volym och kortsiktig vinst utan att ta hänsyn till riskerna. Det fanns helt enkelt ingen säkerhet för lånen.

Så går det några år. Några banker ser den växande marknad som ligger där och släpper på kraven. Shit! tänker de andra och ser att de förlorar marknadsandelar. "Det är bäst att hänga på". Hela vägen ges bonus för volymväxt. Så var vi i gång igen och nu är vi tillbaka till start.

Men Handelsbanken ser ut att hålla på sina krav. De går fortfarande bra och kommer inte att behöva några stödpaket, som Dagens Industri rapporterar. Hurra för en gammal tråkig, konservativ bank! Och i dag har de överraskat börsen med ett bra resultat.

Stödpaketens er enormt stora. Det svenska motsvarar enligt SvD till exempel köpet av en Volvo V70 till nästan varenda invånare.

I Norge är den mindre, ca 350 miljarder NOK, men det är ju enorma pengar det också.

Vad blir de långsiktiga konsekvenserna? Det jag är rädd för är att i det långa loppet så blir risken för bankerna så liten att de också nästa gång kommer att gripa varje anledning att ge lån och lägga fram feta kvartalsresultat. Stödpaketen måste utformas så att det svider ordentligt. Stödpaketen måste gynna Handelsbanken och missgynna alla de som inte har fixat de elementära kvalitetskontrollerna.

En annan fråga är hur länder kan samarbeta? Euro är det säkert många som svarar nu. Norges riksbankschef pekar på ett nordiskt samarbete. I Europaportalen lanseras också förslag om en svensk-norsk valutaunion.

Vart tog centrum vägen?

Den skandinaviska politiken har visat sig framgångsrik, inte minst i dessa dagar. I den ekonomiska politiken, som på alla andra områder, gäller det att hitta balansen.

Balansen mellan regleringar och marknadsstyrning. Balansen mellan det offentliga och det privata.

Jag menar att de bästa politiska lösningarna har man hittat i det politiska centrum. I alla de nordiska landen har det funnits sådana alternativ till vänstern och högern.

I Sverige är Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna nu i regering med högerpartiet Moderaterna.

I Norge är Senterpartiet i regering med Sosialistisk Venstre och Arbeiderpartiet.

I Danmark har flera centrumspartier försvunnit och Radikale Venstre har samarbete med Socialdemokratene.

Var tog det politiska mittfältet vägen? Detta tas upp av Politiken i en välformulerad kommentar som du bör läsa. Det kan du göra här.

God natt

Gi fra sofaen

Nå har jeg vært bøssebærer for TV-aksjonen. Da snakker vi ikke om å bære bøsse på dansk. Hrm, hrm.

Dette er en stilig norsk tradisjon, at nesten hele folket en dag gir penger til en bestemt god sak. Hvis du ikke har fått besøk og ønsker å gi, eller vil vite mer om årets mottaker så kan du lese det her.

Ellers synes jeg vi bør tenke oss om hvordan vi gir penger til gode formål. Gir du bidrag til frivillige organisasjoner via telefonselgere, eller profesjonelle selgere på gata, så må du regne med at mellom 30 og 40 prosent av pengene går til lønn og provisjon.

Det beste er å gi å faste beløp hver måned. Da trenger ikke organisasjonen å bruke penger på å innsamlingen. Det gir også den positive bieffekten at telefonsalg ikke blir like attraktivt.

Noen organisasjoner er også flinkere enn andre til å ha lave administrasjonskostnader. Denne undersøkelsen er noen år, men den viser at Norsk Folkehjelp, Care og Kirkens nødhjelp kommer mye bedre ut enn Unicef Norge og Røde kors.

Du kan faktisk også få skattefradrag på pengene du gir.

Meningsmålinger med finanskrise

Flere norske meningsmålinger (opinionsundersökning för dig som är svensk) i dag viser at støtten til Framskrittspartiet går ned. Herlig! Sjekk Aftenpostens. Sjekk Vårt lands.

Det er jo kanskje ikke så rart at en del i disse dager snur ryggen til de som i lange tider har ønsket å strø penger rundt seg. Ingen kostnadsrammer for sykehusene, høyere pensjoner, mer til skole, utrolig mye mer til vei, men ingen bompenger, skal kombineres med meget lavere skatter. Løsningen er å bruke mer oljepenger, hvilket i tider av økonomisk press bare vil lede til økt inflasjon. Sprutes det inn mer penger i en presset marked vil priser og lønner øke tilsvarende.

Det merkelige er jo at a) så mange har vist dem støtte og b) så mange fortsatt gjør det.

Interessant blir det også å se hva som skjer i Storbritannia. Etter at Blair gikk av var Gordon Brown meget populær i noen måneder. Så utlyste at han ikke valg og ble betraktet som feig. Plutselig var alt han gjorde galt. De konservative fikk stadig sterkere støtte, mens Labour sank som en stein. På vei mot en kraftig valgforlust ville mange, mange i Labour kaste Brown. Det var så vidt han klarte seg uten motkandidat på landsmøtet nylig.

Men så kom finanskrisen og mens USA og EUs valutaunionsland nølte på hva de skulle gjøre viste Brown og Storbritannia lederskap. De tok de grep som andre land kopierte. Brown er i mange kretser blitt en helt for dette. Men ikke overalt. Opposisjonslederen Cameron sier at
Brown har mislykkets totalt.

En meningsmåling i dag viser dog at britenes tillit til regjeringens økonomiske politikk er betydelig sterkere enn tron på Cameron & co.

Nå blir det interessant å følge om ikke Brown blir en Comeback Kid. At krisen var det som skulle til for at han igjen skulle bli poppis. Det tror faktisk jeg.

Til sist vil jeg bare vise til en kanonbra artikkel av Geir Lundestad i Aftenposten tidligere i uken. En kort og lettlest sak som beskriver de siste 50 års verdensøkonomi. Hvordan den sovjetiske modell kollapset, den japanske sluttet å fungere og den nordiske ble sterkt modifisert. Og nå virker heller ikke den amerikanske modellen.

Det finnes ingen ferdige løsninger, ingen slutt på historien. Isteden handler det om kunsten å holde balansen.

Statsministeren i India og presidentvalget i USA

I pub-quizen jeg deltar i fikk vi spørsmålet om hvem som er statsminister i India? Vi, og de andre lagene, syntes det var et vanskelig spørsmål. Vet du svaret?

Selv om vi krystet fram et svar, som viste seg være riktig, så slo det meg athvem som er president i Kina var minst like vanskelig. Det er jo pinlig at vi ikke er sikker på statslederne i verdens to mest folkerike land.

Hvor slående er ikke kontrasten mot amerikansk politikk? Der får vi vite alt om kandidatene, deres fruer, bilmerke og minste endring i meningsmålinger. De fleste norske medier har egne sider om dette, for eksempel NRK. Og det er et fascinerende valgsystem med to kandidater og mye makt på spill.

Selv har jeg den siste tiden lest Michael Moores guide to the election. Den var helt ok, men ganske ujevn. Blant annet inneholdt den et fantastiskt godt svar på spørsmålet om hvorfor Vietnam holdt John McCain som fange i fem år, han som virker å være en så hyggelig type?

I en annen quiz fikk vi spørsmålet om de ti som var presidenter mellom Franklin D. Roosevelt og George W. Bush? Stolt hadde jeg ingen problemer med å skrive dem i rekkefølge.

Men så var det dette med Kina og India. Da blir det snarere pinlig hvor mye vi vet om U.S.A i forhold til andre land.

Skjerpning medier, skjerpning Iwar, skjerpning du som leser dette. Vi bør i større grad orientere oss også om andre deler av verden.

Svaret på hvem som er Indias statsminister var for øvrig Dr. Manmohan Singh.