fredag 18. desember 2009

Saab-lar


Så är det klart att Saab blir lagt ned. För en trollhättegrabb är det inget kul. Jag har kompisar som jobbar där och vet hur många, i och utanför fabriken, som är beroende av Saab.

Huvudproblemet är att för få har köpt Saab i många långa år. Saab har inte varit lönsam sedan jag flyttade från Sverige, i 1995.

Jag har hela tiden haft inntryck av att GM inte har velat ha kvar fabriken. Då menar jag inte bara att de inte vill äga den själv. Det är inte flere konkurrenter GM behöver. Dem gör de nog inget att slutet blev som det blev. Koenigsegg och Spyker kändes aldrig seriöst.

Jeg vet inte om den svenska regeringen borde ha gjort mer. GM hävdar att de har haft bra stöd av regeringen.

Regeringen har också varit ganska tydliga på att de inte vill gå in och ta över, vilket låter som en orealistisk lösning. Själv tycker jag inte man skall subventionera bilindustrin och annat som är starkt förorenande. Men nu djävlar behövs regeringen.

Det handlar om många tusen som blir utan jobb och alla de i serviceindustrin runt. Inte bara i Trollhättan, men också i städer, orter och bygder i 5-6 mils omkrets. Nu behövs alla paket, omställningar, utbildningar och andra satsningar. Nu godtar vi inget tjafs om att staten inte skall störa marknaden. Staten skall inte driva butikerna, men här måste det läggas till rätta på alla tänkbara sätt.

Själv kan jag ju gå med dåligt samvete för att jag inte kört Saab på många år. Min egen karriär på Saab varade i ca. tio dagar ett jullov. Jag matade en robot och drack mycket te. Nu kan det bli väl mycket tid till tedrickande för många.

Vad tycker du man borde göra?

torsdag 17. desember 2009

Moskéer her - kirker der.


Hver tredje nordmann vil forby nye minareter i Norge, i følge Aftenposten. Det er selvfølgelig folkeavstemningen i Schweiz som utløser debatten.

Det kan en tenke mye om, men la oss snu på det. Burde kristne kirker være forbudt i muslimske land? Noen kanskje tror at de er det, men de har de alldeles utmerket.

Den syrisk-ortodokse kirke har ca 2,5 millioner medlemmer.


I Midt-østen beregnes det å være ca. 15 millioner kristne.I Egypt beregnes det være over ti millioner kristne. De sliter i Iran, men finnes også der. I Irak er den assyriske kirken godt etablert Saddam Husseins utenriksminister og vise premierminister, Tariz Aziz, var kristen.

Jeg har ikke funnet noen tall på antall kirker eller kirketårn i muslimske land. Men de er mange. Her er nettside med flotte bilder av kirker i Syria.

Kristne er i noen land som Libanon og Jordan garantert plasser i parlamentet. I Syria er de som regel både i parlament og regjering.

Noen irriterer seg også over at muslimene er uenige mellom shia och sunni. Da kan det være på sin plass å minne om at det bare i Syria finnes over ti forskjellige kristne trosretninger.

Noen vil kanskje mene livet vore enklere uten kirker, moskéer og andre religiøse hus. Kanskje det? Men de er en del av vår kultur, og det er en menneskerettighet å utøve sin religion, være seg det er kristendom, islam eller noe annet.

onsdag 16. desember 2009

Det brinner hos Anders Petter

Det finns många konstiga julsånger. Varför är det till exempel så himla viktigt eller kul att räven raskar över isen? Men den konstigaste är kanske att man jublande glatt skall dansa och sjunga om att Anders Petters stuga står i ljusan låga?

Inte mycket empati där. I över hundra år har det glatt folk att sjunga om stackars Anders Petter.

Brânder har tagit livet av så mange som 3.345 personer i Norden de siste ti årene. Det är fler som dör av dödsbränder än i mord. Och värst blir det nu mellan jul och nyår. Nu skall det bli en nordisk offensiv mot dödsbranner. Det är bra.

Utöver en massa tragiska dödsfall så är det också en massa som blir skadade och som får sina hus och saker förstörda. Och det kostar pengar. Om vi inte hade bränder så hade försäkringskostnaderna varit mycket lägre. Efter elfel så är levande ljus den viktigaste orsaken till bränder.

Här kommer årets tips för att undgå en brand i jul, nyår och annars, snodd från Vi i Villa.
-Placera levande ljus i stadiga ljusstakar utom räckhåll för brännbart material.
-Håll alltid uppsikt över tända ljus och lämna inte barn eller husdjur ensamma med dem.
-Ställ inte ljus eller annat brännbart ovanpå teven.
-Ha koll på det som står på spisen så det inte torrkokar.
-Dra ur sladden på elektriska apparater så som brödrost och kaffekokare när de inte används och stäng av teven på strömbrytarknappen.
-Dammsug regelbundet bakom tvättmaskin, kylskåp, teven och annan värmealstrande elektrisk utrustning.
-Köp endast godkänd el-utrustning.
-Förvara brandfarliga produkter så som tändvätska, gasol och fotogen i originalförpackning och utom räckhåll för barn

Här var det en del jag inte följer. Så jag får börja med mig själv.

Hilsen Iwar
Lakej för ett lokalt försäkringsbolag, Gjensidige Stjørdal Brannkasse

P.S. Anders Petters stuga står fortfarande. Och om du undrar varför texten rimmar så himla dåligt så var orginalet på skånska. Anders Petters stua står i ljusan lua.

onsdag 9. desember 2009

Glädjen över att kryssa i fel ruta

Kl 0614 ringer väckarklockan på mobilen. Nästan varje dag. Och nästan varje dag ångrar jag på att jag inte gick och la mig tidigare kvällen innan. Sängen är god att ligga i.

Så fortsätter det med rutiner. På tåget med frukost och Adresseavisen från pärm till pärm. En bra start på dagen, men %”&%¤#”& mycket rutin.

Arbetsuppgifterna varierar och jag gillar dom, men rutinerna är oftast de samma. Första kaffekoppen efter en halvtimmes jobb, ca kvart över åtta. Så följer första prillan o.s.v.

Dagarna varierar med resande, möten och kontorsarbeten. Men jag tar som oftast det samma tåget hem, läser några sidor och prövar att sova. En massa saker upprepas varje dag eller varje vecka.

Jag trivs med rutinerna. Det är väl därför jag har lagt mig till med dem.

Ni som är blodgivare vet att man alltid får fylla ut et schema; om man har haft vissa sjukdomar, blodöverföring, haft kraftig viktminskning (sällan!) nya sexualpartners, tatt piercing, använt narkotika, levt i Amerika (söder om USA), Afrika eller England! (Creutzfeldt Jacob) eller rest utanför Väst-Europa o.s.v.

Det slog mig att jag alltid, antagligen precis som de flesta, alltid kryssar i de rutor som de önskar. De traditionella ofarliga rutorna som indikerar ett liv med rutiner. Det var faktiskt ganska skönt att jag denna vecka inte fick lämna blod därför att jag hade varit i Georgia, som låg på värstinglistan. Det var inte direkt utagerande, men ändå var det tydligen inte helt ofarligt. En slags glädje över att kryssa i fel ruta.

Samtidigt är det ju märkligt att man inte skall gilla tryggheten. Men det är väl bara det att vi lever i den tryggaste av världar, geografisk, materiellt och i tid?

Är du präglad av rutiner? Gillar du dem?

I kväll skall jag i alla fall gå och lägga mig tidigare så att jag vaknar helt utvilad kl 0614.

Kanske.

torsdag 3. desember 2009

Nobelprisens verdi halvert

Det tok Thorbjørn Jagland ca. et halvt år å halvere verdin på Nobels fredspris. Det kommer til å ta tid til å bygge opp renomméet på ny. År etter år har priset vært gitt til velfortjente personer eller organisasjoner. Det har enten:
- synliggjort en aktør,
- løft fram noen for en utført innsats, eller
- vært en drahjelp i en pågående prosess.

Til nå.

Det spiller ingen rolle at jeg liker Obama godt - og at det finnes lovende trekk ved hans politikk. Ikke minst gjeninnføringen av attityden om at U.S.A. er et av flere land i verden, som bør ta hensyn også til andre.

Men det er bare så pinlig at Den norske Nobelkomitten valgte å gi prisen til ham. De andre medlemmene bør også skjemmes for at de ikke sto imot.

Den best formulerte bekymringen jeg har sett står Cecilie Hellestveit for i en artikkel i Aftenposten.

"En pris som vekker harme kan være en modig pris. En pris som vekker beklemt fnising og lattermilde skuldertrekk er noe Norge bør være bekymret over.", skriver hun.

Systematisk slakter hun tildelingen og argumenter godt for at Nobelprisen ikke er en norsk pris som kan brukes som et slags lobbyinstrument for Norge. Hun avslutter med å gi uttrykk for at Stortinget ikke lengre bør velge egne medlemmer til komiteen.

Efter at Jagland tok over som leder har han på 0,niks klart å få flere til å mene det samme. I alle fall meg.

Hva synes du, da?

tirsdag 1. desember 2009

Riksadvokaten og Gandhi

På jobben min i dag hadde vi besøk av riksadvokat (riksåklagare på svenska) Tor Aksel Busch. Det ble en trestegsrakett med stigning i programmet.

Først var det ok å høre ham forklare påtalemyndighetens rolle.

Mer interessant ble det når han la ut om hvordan han ser på kriminalitetsbildet. Han mener det arbeides for lite med narkotikakriminalitet per tiden fordi det er blitt så vanlig og narkotikan i alle sine former mye sterkere enn bare for ti år siden.

Till sist tok det uventet vendning når han la ut om dagens samfunn med bred pensel. Fremst var det materialismen som ble hengt ut. Viktige ting som mat bruker vi nesten ingen penger, mens vi bruker utrolig mye på våre hus og det vi fyller dem med. Han var sikker på at bare klesimporten fører med seg mer klimautslipp enn hva de klarer å redusere på FN-møtet i København.

Til sist ba han oss fundere over de syv dødssyndene slik Gandhi formulerte dem:

Wealth Without Work

Pleasure Without Conscience

Knowledge Without Character

Commerce (Business) Without Morality (Ethics)

Science Without Humanity

Religion Without Sacrifice

Politics Without Principle

Det må jeg si. Det var ikke hva jeg forventet av Riksadvokaten.

onsdag 25. november 2009

Några dagar i Tblisi


För lite mer än ett år sedan tänkte jag och min bror åka till Georgien och Armenien. Allra bäst hade det varit att resa hela vägen från Svarta havet till Kaspiska havet. Men så kom kriget mellan Ryssland och Georgien, och vi var bara glada att vi inte hade beställt biljetter.

Men för tio dagar sedan kom jag hem efter ett par dagar i Tblisi, huvudstaden i Georgien. Det var kanonintressant att komma till hjärtat av Kaukasus för att se på rättsväsenet. Som i Moldovia besökte vi norrmän som bistår georgierna i byggandet av demokrati och mänskliga rättigheter. Les mer om deras arbete på Norlags hemsida.

Tblisi är en sliten stad, men vackert belägen längs Mtkvari-älven. Du såg att bebyggelsen en gång hade varit fantastisk vacker med snickarglädje och bursprång överallt. På något sätt kändes det som att husena var inspirerade av det vackra georgiska alfabetet.

Men du såg också att ingen hade underhållt husena på kanske 70 år. Mitt i centrum av Tblisi ligger hus som vi nog kan kalla slum. Fattigdomen är stor och överallt står folk och säljer ut sina bohag, eller tigger pengar. Skillnaden mot tiggande hos oss är att det kan vara enda sättet att klara sig. Där är det rätt att ge

I Tblisi finns det mycket att göra. Av någon anledning kommer jag fort in på mat och dryck… Å dra i sig ost-paj-pizza-brödet Khachapuri går fint. Inte så himla nyttig, men annorlunda och gott när man inte gör det för ofta. Ännu bättre är et georgisk festmåltid där maträtterna kom in efter hand som de är färdiga. Här strömmar de inn grillspett i alla varianter, fisk, sallader, Khachapuri och härliga vegetariske varianter. De använder bland annat en massa valnötter i smaksättningen. Detta går fint att skölja ner med landets vin – så länge man väljer de torra sorterna. Det traditionella georgiska vinet är halvsött och har en smak av blandsaft.

De har också helt okej lokalt öl. På en bar 50 meter från Frihetsplatsen kunde man köpa en halvliter för fyra kronor

Vi prövade också Svavelbadet med naturliga källor och 50-gradigt vatten. Nu vet jag halvvägs hur en skållad gris känner det. Och när du sitter där och kokar kommer det en lokal hjälte för att tvätta oss. Det var bara att lägga sig på en bänk och låta honom misshandla oss för att få av både smuts och halva huden. För att skölja av oss tömde han med jämna mellanrum en hink med skållhett vatten över oss. Första gången var den hinken världens överraskning, och sedan bävade man bara in för nästa runda. Men nu är julbadet undangjort.

Liberalisten Saakashvili är president. Det ser ut som att han har klarat att få ner brottslighet och våld som för 5-10 år sedan präglade landet. Metoden har varit amerikansk. Bura in folk och ge dem långa fängelsestraff. Säkert sitter de också många oskyldiga innespärrade, men de har klart det jobbet. Att gå i Tblisis gator känns lika tryggt som i Trondheim eller i Trollhättan.

Som känt har inte Georgien kontroll över hela landet. Syd-Ossetien och Abkasien är utrbrytarrepubliker under starkt ryskt inflytande. Några menar att det är för att folket där vill det – andra att det är ryssarna som tvingar de. Massor av flyktingar från områdena finnes nu i andra delar av Georgien sedan mitten på 90-talet. Det är svårt att se hur Georgia någon gång skall kunne få kontroll på de här områdena igjen. Det finns de som menar att ryssarna bara gör detta för att det är i deras inntresse att det är oroligt i regionen och att de i själva verket inte har några egentliga inntressen där.

Du kanske kommer ihåg kriget i fjol. I västliga medier tog alla Georgias parti, men det var ju ganska korkat av Saakashvili och gå in i Syd-Ossetion. Var det någon som trodde att ryssarna bara skulle titta på? En FN-rapport har väl nyligen pekat på det, men också på att Ryssland dels överreagerade och dels hade provocerat georgierna med raketskjutning i förväg.

På vägen dit läste jag en artikel i Aftenposten innsikt om hur många länder nu anlitar amerikanska PR-byråer för att vinna fram med sitt syn. Det hade bland annat Georgia gjort i förbindelse med kriget. Det var tydligen planlagt och mycket tyder på att det i alla fall innledningsvis var vällyckat. I artikeln kom det också fram att Abkhasien och Syd-Ossetia nu har hyrt in andra PR-byråer för sin sak. Detta är tydligen ganska vanligt bland nya kämpande nationer. Här kan vi snacka om PR-krig.

Jag åker gärna tillbaka till Georgia – om du blir med förstås.

onsdag 18. november 2009

Et lynbesøk i Moldova

Kan jeg få fortelle deg litt fra et lynbesøk i Moldova?

Ok, her kommer det. Jeg var forrige uke på besøk til , The Norwegian Mission of Rule of Law Advuisors to Moldova, Norlam. Det er en liten gjeng med nordmenn fra domstoler, fengsel, friomsorg, påtalemyndighet samt forsvarere som i lag med lokale helter bistår Moldovas myndigheter.

Poenget er at de bidrar som rådgivere med det Moldovene selv ønsker. De trær ikke ned noe over hodene på dem. I stor utstrekning er det kursing av aktørene i menneskerettigheter - i tråd med Den europeiske menneskerettighetskonvensjonen, EMK.

Men de konkretiserer det på hva alle aktører bør tenke på i forbindelse med f.eks. varetektsfengsling. De har bidratt til å få i gang samfunnsstraff som nå utgjør en stor andel av straffene. Og når den nye regjeringen nå pøser på med lovforslag bidrar NORLAM med kompetanse på hvordan disse ikke skal komme i konflikt med EMK. Du får lese mer på deres hjemmeside oven. Jeg tror de utgjør en forskjell og de har nesten ikke fått noen oppmerksomhet på den gode jobb de utfører.

Ellers kom jeg til Moldova uten forventninger. Europas fattigste land hadde jeg hørt - og det er sant. Ankom i mørker og det var tåkeregn. Lite gatelys var det også. Det føltes som Øst-Europa med stor Ø.

Men jeg har lært litt mer nå. Moldova er et byrdig område med gode kår for all mulig slags frukt og grønnt. De lager gode viner og hadde det ikke vært for at Vesteuropa har overskudd på de fleste matvarer så hadde nok Moldova vært betydelig rikere.

Et restaurantbesøk eller to ga mersmak. Klimaet skal være utmerket. Landskapet er ikke ulikt Toscanas. Hyggelige folk og pene damer! Det er noen timer til Svartehavet, Odessa, Kiev og andre spennende plasser. Jeg kan godt tenke meg å dra tilbake. Blir du med? Du kan jo starte med turistinfon.

På grunn av fattigdommen har mer enn hver femte person flyttet fra landet. Det utgjører et stort problem. Hvis de ikke kommer tilbake så kan vi snakke om å få uheldig alderspyramide. De fleste som har dratt er 20-40 år. Hvis det blir jobb å få i Moldova kommer sikkert mange tilbake. Hvis ikke sliter de.

Vet du hva som skjer i Moldova når økonomien når bunn? - Alle begynner å grave for å komme seg dypere ned, heter det i moldovisk humor. Mer om økonomin finner du her.

Summa summarum møtte jeg et land som var mye mer interessant og hadde mer å by enn hva jeg kunne forestille meg. Og da var jeg der enda bare i et døgn.

søndag 8. november 2009

Skall kärnkraften subventioneras?

Det finns många argument för och emot kärnkraft.

Oavsett vad man menar om den borde man vara överens om att det inte finns ingen anledning att subventionera kärnkraft. Det var glädjande nog ett av punkterna i den senaste energiöverenskommelsen mellan regeringspartierna.

Regeringsutredning föreslår fortsatt subventionering av kärnkraften. Det skriver Naturskyddsföreningens ordförande i en artikel.

Saken är om kärnkraften, som alla andre verksamheter, skall behöva försäkra sig mot eventuelle skador den kan medföra. Problemet för kärnkraftsindustrin är att inget försäkringsbolag ser ut att vilja försäkra kärnkaften full ut.

Det intressanta är ju att försäkringsbolagen är de i samhället som är bäst på att värdera risker för olyckor. Hela deras verksamhet bygger på den kompetansen. Och då är det ju minst sagt oroväckande att de inte vill ta den risken. Eller vad menar du?

tirsdag 3. november 2009

Dommere fikk innblikk i fremtidens journalistikk

I to dager har jeg vært på seminar med Dommernes mediegruppe. http://www.domstol.no/mediegruppe En flott gjeng av dommere som har sagt seg villig til å gi kommentarer om, og forklare, stoff for journalister. Det er både et bidrag til åpenhet om domstolenes maktutøvelse og tillit til domstolene.

Gruppen blir brukt. Senest på fredagen var Torolv Groseth på Dagsnytt Atten. Men kanskje ikke så mye som vi hadde forventet. Det siste året har det vært ca. 25 innslag der medlemmene er blitt intervjuet. I tillegg kommer en rekke tilfelder der de har gitt bakgrunnskommentarer eller forklart ting for journalister. Flere journalister har gitt uttrykk for at gruppen er viktig for dem.

På seminaret var det flere interessante innledere. Direktøren for UDI, Ida Børresen, fortalte hvordan de har arbeidet. De sier at tillit er viktigere enn omdømme. Bakgrunnen er at en virksomhet som Utlendingsdirektoratet aldri kommer til å bli populær. Min tolking av hvordan de forholder seg til media er at de innstiller seg på at det alltid vil være kritikk mot deres virksomhet og at medarbeiderne derfor bør se på det som en naturlig del av jobben. Dermed blir det kanskje litt mindre skummelt når kritikken kommer. Derimot satser de mye på å bygge opp tillit gjennom å forklare sine avgjørelser og i større grad viser fram det regelverk de bruker.

Meget interessant var også Espen Egil Hansen, sjefredaktør for VG Nett. De er Norges største nyhetssajt med en unik posisjon i Norge.

Tradisjonelt har vi nok tenkt på nettavisene som biheng til papiravisene. VG Nett har nå passert VG papir når det gjelder antallet lesere. Hansen ble invitert etter at jeg hadde lest hans artikkel i Norsk Redaktørforenings årsbok, Fremtidens medier snakker med, ikke til, leserne. Se http://meta.vgb.no/2009/04/29/fremtidens-medier-snakker-med-ikke-til-leserne/

Han viser til hvordan de arbeider og at nettaviser faktiskt kan bety bedre kvalitet enn papiraviser. De har ingen plassbrist og kan legge inn hele rapporter, hele intervjuer, lydfiler, kommentarer etc. En del av metodikken er mer transperante artikler.

Leserne skal selv kunne se kildene gjennom slike lenker og dokument. De skal kunne høre hele intervjuet som er bakgrunn for artikkelen. De kan også se hva NY Times eller andre egentlig skrev i den saken VG Nett har laget en artikkel på bakgrunn av. I tillegg viser de gjerne opp hva andre mener om saken gjennom blogger etc. På den måte kan leseren gjøre seg opp en mening om det VG har skrevet er riktig eller ikke. Journalistene blir av med eneretten på informasjonen som ligger til grunn for artikkelen.

Dette er en kjempeinteressant utvikling synes jeg. Nettavisene kan bety bedre kvalitet. Men det krever selvfølgelig at leserne har tid, og tar seg tid til å fordype seg. Så vil jeg ikke skryte av alle deler av VG Nett. Det er jo utrolig mye uviktige ting som ligger der. Prioriteringene om kjendisstoff etc. er av utrolig liten samfunnsverdi. Men eneste settet å få dem vekk er nok at vi ikke klikker på dem. VG har full kontroll på hva som blir mye lest. Derimot anbefaler jeg dere å lese hans artikkel i årsboken. Se http://meta.vgb.no/2009/04/29/fremtidens-medier-snakker-med-ikke-til-leserne/

Det er problemer med å legge inn lenker i blogspot akkurat nå. Derav er adressene publisert i sin helhet.

lørdag 24. oktober 2009

Øker oppdrettslaks utfiskingen av havene?

I en kronikk nå i oktober skrev Naturvernforbundets leder Lars Haltbrekken at norsk oppdrettslaks spiser mer fisk enn den samlede fiskeproduksjonen ment for mennesker.

Haltbrekken skriver at i løpet av 2007 spiste oppdrettslaksen i Norge 2,5 millioner tonn villfanget fisk, mens den totale norske innenlands produksjonen av sjømat til mennesker var på 2,3 millioner tonn.

Hvis det er riktig så slår det jo hardt mot bildet av oppdrett som en måte å motvirke utfisking. I steden kommer vi jo til å bidra til utfisking av verdenshavene hver gang vi spiser oppdrettslaks. Jeg kan tenke meg at det delvis er produkter som hadde blitt til avfall, men alt kan ikke være det.

Jeg har ingen grunn til å tvile på Haltbrekkens påstander. Men jeg vil likevel høre hvordan havbruksnæringen kommenterer påstandene før vi kan konkludere og la det påvirke innkjøpsvaner. Hva tror du?

tirsdag 20. oktober 2009

En ukultur som øker utgiftene

Det har gått en uke siden forslaget til statsbudsjett ble lagt fram. Gammelt nytt? Men noen ting gjør seg best litt på avstand. Og vedtatt er det jo ikke ennå...

Utgiftene slår nye rekorder og det er ikke underlig. En rekke ting driver kostnadene i været, men her kommer ingen analyse av pensjonsforpliktelser og annet. Isteden noe om kulturellt betingede faktorer.

For det første. Jeg har bestandig irritert meg over at de statsråder som har fått den største økningen i utgifter skal betraktes som vinnere. Det hadde kanskje vært mer naturlig at de som klarte å drive "sin sektor" med lavere beløp ble betraktet som de flinkeste.

Jeg skulle ønske at departementene, og stortingspolitikere, kunne se på hvordan de skal redusere kostnader isteden.

For det andre. Norge er verdens beste land å bo i, i følge en FN-rapport. Det skulle en ikke tro hvis en bodde her under valgkampen. Da ville en fort tro at Norge havnet i den andre delen av listen. Det klages på det meste, og aller mest på at det ikke er bevilget nok penger til ________ (valgfritt).

Jeg kan sammenligne meg med mitt hjemland og se at i hvert fall økonomisk så kommer Norge bedre ut på nesten alle områder. Og da snakker vi om Sverige som kommer som land nummer syv på listen.

Klagingen og sytingen driver frem nye kostnader. Og de hjelper. De som skriker høyest, for eksempel med hjelp av politisirener, får mest. I alle deler av forvaltningen, i kommune-Norge, i næringslivet og i organisasjoner så er det kjent at krisemaksimering fungerer for å få økte bevilgninger.

Hvis noen derimot klarer sine oppgaver med tildelte penger så er det ingen mulighet å få økte anslag for nye oppgaver.

Noe om statsbudsjettet:
Det er litt skremmende at den største inntektsposten, hver fjerde krone, kommer fra olje og gass. Det er 245 milliarder. Disse inntekter forventes å bli redusert i hvert år som kommer.

Regjeringen vil bruke 44,6 milliarder mer av oljefondet enn det handlingsregelen tilsier. Jo mer vi tildeler i år, desto vanskeligere blir det å ta ned utgiftene senere.

tirsdag 29. september 2009

Godt nok - lagom är bäst

Bort med perfeksjonismen! Må bare si at jeg liker dette innlegget meget godt.

I Isobel Hadley-Kamptz Dröm-Sverige behöver vi inte vara perfekta. Strävan efter det perfekta föräldraskapet eller det fläckfria hemmet är över.Vi behöver inte dölja det som tidigare ansågs skamligt.Nätets öppenhet ökar toleransen för det avvikande.Är det mer suspekt att inte finnas på nätet, än att lägga ut festbilder på Facebook.Samhället byggs så att våra misstag inte får alltför hårda konsekvenser. Är ”arbetslinjen” ersatt med medborgarlön.


søndag 27. september 2009

Er kjernekraften løsning på klimatrusselen?

Kjernekraft blir nå lansert som løsningen på verdens klimautfordringer.

Forskning no skriver at ”Kjernekraft er i dag det eneste energialternativet som kan produsere store mengder energi uten å slippe ut CO2. Og tilgangen til energien er rask. Man kan få på plass et tilstrekkelig kjernekraftverk i løpet av få år.”

- Et kjernekraftverk med et areal på 300 ganger 400 meter produserer like mye energi som 1600 vindmøller. Kravene til avstanden mellom vindmøller ligger på rundt 300 meter, så dette blir et betydelig større areal, forteller Viktor A. Wikstrøm, til http://www.forskning.no/.

Idag, 27. september skriver Dagens Nyheter at utbygging av kjernekraft er et av de fem viktigste miljøtiltakene i verden.

NASA vil til og med ha atomreaktor på månen.

Vi har hørt det før. Hvordan verdens energiproblemer løses med kjernekraft. På 1960-tallet ble det argumentert med at kjernekraften skulle være så rimelig at den måtte bli gratis. Det ville nemlig koste mer å sende ut regninger, enn hva priset for strømmen ble.
Den viktigste innvendningen mot kjernekraften er ikke økonomisk. Men for å ta den med en gang. Kjernekraften er kraftig subsidiert i dag, som den har vært fra dag 1. Det gis skattefinansierte gunstige lån til all kjernekraft. I tillegg unngår kjernekraften å betale skadeforsikring på sine reaktorer. Det er et merkelig unntak i forsikringsvilkår, hos hver og en av oss, at ulykker fra kjernekraft regnes som force majeur. Dette skiller kjernekraften fra all annen industriell virksomhet. Hvis et vindkraftverk skulle falle ned på huset dit så får du utbetalt hva du har forsikret, men hvis du blir utsatt for strålingen fra en reaktorulykke får du det ikke. Hvorfor? Forsikringsselskapene, som er verdens eksperter på risiko, tør ikke la noen tegne slike forsikringer.

I følge Internasjonale atomenergiorganet , IAEA, har kjernekraftet fått 60 prosent av alle statlige forskningspenger på energiområdet. Vindkraften har som sammenligning fått ca. 0,3 prosent. Les mer om kjernekraftens økonomi her.


Men de viktigste argumentene mot kjernekraft er følgende:
- Det finnes ingen helt sikker metode for å forvare det radioaktive avfallet som i 10 000-tals år har livsfarlig stråling.
- Jo mer kjernekraft vi har, desto større er sannsynligheten for ulykker som Tsjernobyl og det som verre er. Nationen skrev så sent som 17,9.09 at Tsjernobyl har kostet bare Norge 650 millioner kroner og tiltakene mot radioaktiv stråling blir nødvendig i minst ti år til.
-
- Risikoen for spredning av kjernvåpen øker. Det gjør også risikoen for smutsige bomber, der radioaktivt avfall blandes inn i missiler etc.
- Kjernekraften er et fantastisk velegnet mål for terrorister.

Kjernekraften som løsning på verdens energiproblemer. Nei, ikke i det hele tatt.

Den eneste løsninger er at vi reduserer forbruket.

tirsdag 15. september 2009

En liten valganalyse

De fleste partiene kan føle seg fornøyde med gårsdagens valgresultat i Norge. Hvis du sitter i en partiledelse er første jobben å se til at partiet ditt får gode valgresultat. Men alle unntatt Arbeiderpartiet har malurt i begeret.

Frp og Høyre går fram og vil være happy med det, selv om de ikke fikk regjeringsmakt. De har til sammen 40 prosent av stemmene. Mye taler for at det ikke vil gå så mange valg før de to partiene får egen majoritet. Lite lystig, mener jeg. Men jeg tror det kommer til å skje.
Det er samtidig noe som Erna Solberg og Høyre ikke gleder seg til. De vil ikke helst slippe en slik regjering. De ønsker et svakt Frp og vil mye hellre regjere i lag med Venstre og KrF.

Venstre er selvfølgelig den store taperen når de bare får to mandat. Her har det skjedd mye de 2-3 siste dagene. Det var ikke under sperregrensen på målingene i valgkampen. Det kommer til å bli interessant å se hvor de har gått hen. Noen venstrevelgere var nok på lån fra Høyre i forrige valg og har gått tilbake dit. Det kan også forklare nesten hele Høyres framgang. Andre tidligere og potensielle venstrevelgere har nok tatt Sponheim på alvor og distansert seg fra Frp. Men for sikkerhets skyld har de støttet opp om den rød-grønne regjeringen. Nå vedder jeg mye på at Trine Skei Grande blir ny leder for Venstre.

Kristelig Folkparti har heller ingen gode dager. Ikke bare har de gått tilbake, men de står også igjen ganske alene midt imellom to store høyrepartier og den rød-grønne regjeringen.

Sosialistisk Venstre kan tross alt være fornøyde med at regjeringen blir sittende. Jeg er litt overrasket over at de går tilbake. Kristin Halvorsen har gjennom fire år blitt en populær finansminister fra SV. Hvem hadde trodd det? De har også vært synlig i valgkampen. Likevel taper de i valget.

Senterpartiet var mye mer usynlig i valgkampen. EU-spørsmålet eller en politikk for levende bygder ble aldri noe tema i den store valgkampen i media. Det er overraskende at de holder stillingene og viser nok at det skjer ting også utenfor riksmedia. Jeg tror Senterpartiet har klart det gjennom lokalt valgkamparbeid, men også grunnleggende holdninger hos et grunnfjell av velgere. De har gått fram på Vestlandet og gjort det dårligst i Sør-Trøndelag. Det er litt overraskende da det er hjemfylket til Ola Borten Moe, som er en av de som har vært mest profilert. På Vestlandet har de tatt et kraftigere oppgjør med Frp enn de har gjort i Trøndelag. Kanskje har det betydning?

Jeg er glad for at regjeringen fikk fortsatt tillit. Alle partiene gikk til valg på en ny rød-grønn regjering. Det må Arbeiderpartiet huske på slik at de har romslighet overfor sine samarbeidspartnere.
Det er litt kjedelig at sentrum er svekket og de rene høyrepartiene styrket. Det gir rom for en sterke polarisering og mindre nyanser.

onsdag 9. september 2009

Jag reser i tid och rum

Jag har flytt upp i de turkiska bergen där jag lever i hop med ett gäng riktiga rövare. Mehmed är min kompis även om han tar livet av folk. Bandledaren Durdu gillar jag inte lika bra. Hans kännetecken är att han plundrar allt på de han möter, också underbyxorna. Det är äventyr, kärlek och den onde Abdi Aga som styr och ställer och tvingade Mehmed att fly till rövarna.

Cirka en timme varje dag är jag där. På tåget när jag läser boken Låt tistlarna brinn av Yasar Kemal. Det är härlig läsning. Det enda problemet är att jag inte får min vanliga eftermiddagslur. Boken är helt enkelt för bra för att somna i från.

Varje kväll är jag däremot en kort stund i Minnesota. De sista sidorna är kvar i kvadrologin om Karl-Oskar och Kristina från Duvemåla. Jag har följt dem på deras fantastiska resa från Småland med många eskapader. Jag har aldrig läst den förut och tycker att Moberg klarar att förmedla historien levande.

Jag funderar på det stora språnget de tog när de lämnade allt och alla för det okända. Det får mig också att tänka på de som i dag flyttar hit till Skandinavien från Irak, Afghanistan eller Somalia som heller inte vet vad som väntar dem. Inte kan de språket, inte vet de var de skall bo eller om det är något jobb som väntar när de kommer fram.

Det är några fantastiska resor man kan göra med böcker. Du för fingern över bokhyllan, plockar ut en bok och börjar läsa. Vips är du på Sicilien på 1960-talet (”Mandelplukkerskan” av Simonetta Agnello Hornby), nästa bok beskriver framväxten av en tätort i Nord-Norge för 100 år sedan (Knut Hamsuns ”Børn av tiden”) eller blir inndragen i konfliktlösning i Botswana (”The Full Cupboard of Life” av Alexander Mc Call Smith).

Bokhyllan är en både en tidsmaskin och en teleportör som kan flytta dig fram och tillbaka över jordklotet. Du lär känna människor som lever helt annorlunda än dig själv. Men som ändå är så lika, vare sig de bor i Afghanistan, på Öland eller i Boston. (”Tusen strålande solar”, ”Skumtimmen” och ”Mörker ta min hand”)

En av de mest fantastiska böcker jag läst i år var ”Egyptern Sinuhe” av Mika Waltari. Den utspelar sig mest under farao Akhnatons regering 1300 f.kr. och är både skojig och ger ett innblick i livet i Egypten på den tiden. Den bör du läsa.

Att ha läst Obamas “Dreams from my father” gör att du förstår att han vill ändra på saker och ting och inte bara administerera landet och ha makt.
Jag läser inte så mycket, men jag läser varje dag. Därmed är jag också på resa varje dag. I världen och i tiden.

tirsdag 8. september 2009

Växthus och andra glashus

Materialism är ett hot mot planeten och den mänskliga identiteten, säger Tony Blair.

Det håller jag med om till hundra procent. Problemet är att jag gör det från min trygga materiella värld där jag har allt jag behöver.

Det gäller ju i ännu större grad Tony Blair. Hans uttalande kommer från den katolska Communion and Liberation conference i Rimini där han höll tal. Det gjorde han som en avstickare från sin semester på en femvånings lyx-yacht tillhörande dollarmiljardären Larry Ellison.

Om man vill vara ironisk kan man ju säga att han skaffar sig erfarenhet på vad materialism gör med människor…

Jag tror han menar vad han säger, och det är väl bättre än att blunda för vad materialismen gör med oss?

Men så var det detta med att kasta sten i glashus och att ta konsekvenserna av sina åsikter. Jag har det likadant. Jag innser att vi måste byte livsstil och att var och en måste minska vår miljöpåverkan. Men jag är till exempel ute och reser med flyg ganska ofta. Jag sitter i samma glashus som Blair. Var det dig jag såg borta i hörnet, bakom tomatplantorna?

De klimateffekter vi påför Jorden är visserligen bara en av de saker vi måste förändra, men den är viktig. I Storbrittanien har de startat en kampanj 10/10 för att var och en av oss skall reducera vår klimatverkan med 10 procent i 2010. Kanske det är en plats att börja?

tirsdag 1. september 2009

Vi snakker valg

Jo mer stabile demokratiene er jo mindre ser det ut til at avstanden er mellom partiene. Og da er jo naturlig at interessen blir mindre.

I Norge, og Sverige, er det ikke så himla store forskjeller mellom partiene. De mest dåraktige forslag fra partier blir renset vekk når de konfronteres med virkeligheten. Frp har i valgkampen for eksempel snudd når det gjelder avskaffende av sidemålsundervisning og salg av alkohol på bensinstasjoner.

Jeg har vært dårlig på å følge med i TV-debatter og utspørringer. Shame on me. Men mitt inntrykk er likevel at de er blitt noe bedre. Selv om vekten til Erna og kjolenes størrelse får oppmerksomhet (VG og Dagbladet mest) så finnes det utspørrere som vil ha fram hva partiene mener. Det viktige er ikke å sette dit dem, men å faktiskt få frem hva de vil og ikke vil.

Faktasjekken i Bergens Tidende er jo strålende. Her tar de fatt i påstander som at «Visste du at veistandarden i Norge er dårligere enn i Botswana?» eller «Klimagassutslippene går ned» . Både utsagn som viser seg være feilaktige eller riktige tas med. Og som regel klarer B.T. å få fram nyansene. Gulldiplom til dem.

Selv synes jeg valget dreier seg for lite om hvordan vi skal komme oss vekk fra rovdriften på naturen være seg det gjelder klimautslipp, kjemikaliebruk eller biologisk mangfold. Sjekk Naturvernforbundets side om viktige spørsmål.

En annen ting der det faktisk er forskjeller kan virke marginell, men jeg synes i hvert fall at den har betydning. Det gjelder om det skal finnes en lisensfinansiert allmenkringkaster. Frp vil ta den vekk. Jeg tror det er viktigere enn noen gang at den finnes. Det behøves en motvekt til de kommersielle kanalene, men også til alt kvitteret. Selv om jeg også twittrer så må det finnes noen som kan gå mer på dypet, som kan ta opp andre tema enn alle andre og som kan satse litt mer på kvalitet. BBC, NRK, Sveriges Radio og Sveriges Television er alle viktige for at vi ikke bare skal få ytlige nyheter og kjendiseri.

At store deler av landet sliter med å holde på arbeidsplasser, bolyst og folketall er også noe som kunne få større fokus. Her har den rød-grønne regjeringen ikke klart oppgaven.

Men jeg mener bare jeg. Som svensk statsborger har jeg ikke stemmerett. Selv om jeg vet at jeg skulle ha stemt på Senterpartiet hvis jeg hadde hatt det så ser det ikke ut til å være en selvfølge. Jeg har nå testet fem partitester på nett og kommet ut på tre forskjellige partier. Det har jeg delvis skrevet om i et tidligere innlegg.

Du som har stemmerett bør i alle fall bruke den. Din stemme kan i hvert fall avgjøre hvilke partier som ikke havner i regjering.

onsdag 12. august 2009

På tide med en ny valgordning?

I Adresseavisen i dag tar Senterpartiets Ola Borten Moe til orde for å forandre valgordningen. Han ser to tydelige tendenser i norsk politikk, færre mennesker bestemmer stadig mer, og politikk blir i stadig større grad et eget yrke.

En viktig debatt som jeg har meninger om lengre ned. Men først noe der jeg er uenig med Borten Moe.

- I USA er situasjonen en helt annen. Der må du helst ha en yrkeskarriere før du blir politiker. En mann som Obama ville aldri blitt valgt til noe som helst i Norge. Han har ikke gått gradene gjennom politiske ungdomsorganisasjoner og partiapparat. Hans politiske bakgrunn var to år i Senatet, før han ble president. Det ville ikke vært mulig her hjemme, sier Borten Moe.

Det mener jeg er feil. Dels fordi det forekommer at folk tar steget direkte inn i toppolitikken uten å ha "gått gradene". Jonas Gahr Støre er et eksempel fra denne regjeringen. Helen Bjørnøy er et annet. De er kommet forskjellig ut av det, men jeg vil tro at Gahr Støre er en av kandidatene til å ta øver som Ap-leder og statsministerkandidat hvis Stoltenberg plutselig slutter. Dette til tross før at hans første politiske verv kom i 2001, som statssekretær. Fire år senere var han utenriksminister.

Obama blev aktiv i politikken i 1992, altså sytten år før han ble president.

Men Borten Moe har et viktig poeng. Valgordningen behøver ses øver. Partiene er i stor grad blitt valgkampmaskiner. Landsmøter er mer markedsføring enn politiske verksteder. Resultatet er også blitt at partiene har mistet legitimitet hos folket. Folk kan gjerne ha tillit til enkelte politikere, men ikke "politikerne" eller partiene.

Jeg tror det er nødvendig å redusere partiapparatenes innflytelse. Dette sier jeg til tross for, eller kanskje på grunn av, at jeg har arbeidet både som informasjonssjef (1995-1997) og assisterende og fungerende generalsekretær (1997) i Senterpartiet.

Samtidig behøves partiene for å få en fungerende demokrati. Uten partigrupperinger ville det være umulig å majoriteter og det demokratiske systemet ville være betydelig mindre handlekraftig.

Borten Moes forslag er at kandidatene skal stille likt på partienes valgsedler. Det betyr altså at partiene velger ut kandidater, men rangeringen av dem har ingen betydning. Den kandidat som får flest stemmer, uansett hvor den står på listen, vil bli valgt inn først.

Det ville være en illusjon å tro at det vil gi de folkevalgte stor legitimitet og løse mange problemer. Et blikk til Finland eller USA viser at det ikke skjer. Men jeg tror likevel det er et riktig skritt for å redusere partienes makt.

Samtidig så er jeg livredd for systemer som krever stor ekonomisk innsats for enkelte kandidater. Det vil kunne gi bindninger som er uheldige.

Johan Baptist Gradl sa at at et politisk parti ikke er en eske med lopper der hver og en kan hoppe de ønsker. Det er delvis sant, men jeg tror likvel at partiene har fått for stor innflytelse i demokratiet.

mandag 10. august 2009

Ønsker og råd til journalister og velgere foran valget


Ønsket mitt er at mediene og kandidatene konsentrerer seg om hva som er utfordringene for samfunnet og hvordan de vil løse dem isteden for at de skal svare på hvorfor de ikke gjør det bedre i valgkampen, eller hvorfor det går så bra. Dette er ikke like lettvint for journalistene, men det er uendelig mye viktigere. En lat journalist kjennetegnes av spørsmål som:
- Hvordan skal dere få bedre fart i valgkampen?
- Og hvordan skal dere kunne gjennomføre det med de andre partiene dere skal i regjering med?
- Hvem er din statsministerkandidat?

Dyktige journalister stiller spørsmål som; konsekvensene av foreslått politikk, om hvordan det skal finansieres, om hvordan slike løsninger fungerer i andre land, hvorfor de har stemt som de har gjort i forrige stortingsperiode?

Jeg ønsker en valgkamp som ikke handler om partiledernes utseende og vekt (hovedoppslag i VG søndag), men om hvor egnet de er som politiske ledere. Jeg ønsker en valgkamp som handler om hva de forskjellige politiske partiene vil, og ikke om hvem som eventuelt kan samarbeide med hvem. Etter mitt syn så er det en ting som de folkevalgte og partiene må løse etter et valg.

Mitt råd til de som skal stemme er at de også lytter på innholdet i partienes budskap og ikke utformingen. Tenk etter selv hva du mener er det viktigste å få gjort noe med i samfunnet? Er det skattene? Er det miljøutfordringene? Er det levende bygder, bedre kollektivtrafikk, lavere utgifter, en politikk for flest mulig i arbeid? Er det å ha styring med økonomi slik at vi ikke risikerer å slarve bort oljemilliarder på noen få år? Eller er det kanskje noe med utenrikspolitikken?

Sett dagsorden selv gjennom å bestemme hva du synes er viktigst, og velg siden parti etter de du synes har den beste løsningen?

Den som ikke orker å sette seg inn i spørsmål gjennom en valgkampanje kan i hvert fall bruke fem minutt på noen av velgertestene på nett.

Jeg har prøvd to, Aftenpostens og VGs. De er helt forskjellige og for meg ble også resultatet helt ulikt. Det sier nok noe om at den som utformer spørsmålene har stor innflytelse. Det parti som ble nummer en på Aftenpostens test ble nummer fire på VGs!

Jeg merket allerede når jeg tok testen at VGs var dårligere, mindre nyansert og mer tabloid. Ingen bombe.

Aftenpostens velgertest finner du her. Anbefales.
VGs velgertest finner du her. Anbefales ikke.


onsdag 29. juli 2009

Drillo på ville veier

I et intervju med NTB viser landslagssjefen i fotball, Egil "Drillo" Olsen at han mistet kontakten med klubbfotballen. Hvis han er sitert riktig sier han "Skal norsk fotball nærma seg verdenstoppen bør utdannede trenere ta over treneransvar der foreldre i dag styrer barnas lag".

Han tror sikkert at han ikke er kravstor når han legger til: "Det fins sikkert dyktige foreldre også, men da kan vi ende opp med mye rart. Man behøver ikke kompetanse og ferdigheter opp mot det eliteserietrenere har for å trene aldersbestemte lag, men noe pedagogisk utdannelse og en viss andel kunnskap om fotballferdigheter bør man ha".

1. Tror Drillo at fotballagene har mulighet for å ha profesjonelle trenere på barnenivå? Det er selvfølgelig totalt urealistisk og sannsynligvis ikke ønskelig.
2. Er det ikke nok loddsalg, dugnader og andre fikse ting for å få inn penger til virksomheten? Hvordan vil det se ut i en "Drillo-verden"?
3. Tror Drillo at det står en kø av folk som ønsker å bruke store deler av fritiden sin på å trene lag.

Isteden bør Drillo gi stående applaus til alle foreldre som er med og bidrar til at unger for prøve seg på fotball. Det er en forutsettning for at så mange velger akkurat denne idretten og dermed prøver om de har talent på området. Uten disse foreldrenes innsats så hadde nivået på fotballen vært betydlig dårligere.

Tror dere at de beste fotballtalentene i Brasil, Afrika, eller for så vidt i Europa, har hatt profesjonelle trenere som barn? Det tror ikke jeg.

Det er positivt om trenere gis tilbud om utdanning så at de kan utvikles i rollen. Men uten foreldreinnsats stanser idretten.

mandag 20. juli 2009

Piratpartiet har valt Djengis Khan-rådgivare

DN skriver om att Piratpartiets medlem av EU-parlamentet, Christian Engström, nu har valt sin rådgivare. Det blev Frihetsfrontens ledare, Henrik Alexandersson. Oh my God.

Frihetsfronten har placerat sig ungefär lika långt ut till höger som Djengis Khan. De vill lämna FN, legalisera all narkotika, avskaffa alla rökförbud, tillåta prostitution, hembränning, sälja ut alla statliga företag etc. etc.

Vad säger de som röstade på Piratpartiet?

Här är de krav Henrik Alexandersson ställde till en ny regering efter valet 2006:

Stärk rättssäkerheten och avpolitisera domstolarna.
Stärk de negativa medborgerliga fri- och rättigheterna. Grundlagsskydda äganderätten. Slå fast att alla, i alla sammanhang, skall ha lika rättigheter.
Avkriminalisera brott utan offer. Till exempel bör sexköpslagen och kopplerilagen upphävas, samt hembränning och personligt bruk av narkotika tillåtas.
Legalisera narkotikan, i syfte att minska lidande och brottslighet.
Avskaffa rökförbudet på krogen. Låt krögarna bestämma själva om rökning skall vara tillåten eller ej.
Sänk skatten. Inför platt eller rak skatt. Alla skatter skall vara synliga på prislappar, kvitton och lönebesked. Avskaffa källskatten och låt folk själva sköta sina skatteinbetalningar. Avskaffa förmögenhets- och fastighetsskatten.
Öppna gränserna för fri invandring. Ta den fria rörligheten för människor, varor, tjänster och kapital på allvar. Utvidga den till att även gälla utanför EU:s gränser.
Inför marknadshyror.
Avskaffa värnplikten.
Avskaffa kårobligatoriet på universitet och högskolor.
Avskaffa filmcensuren.
Avskaffa apoteks-, spel och spritmonopolen.
Upphäv stopplagen mot privat akutsjukvård. Garantera det kommunala självstyret och avskaffa landstingen. Kommuner bör inte få äga och driva företag.
Halvera antalet myndigheter. Minst!
Utlys alla poster som myndighetschefer, ambassadörer m.m. i ett öppet ansökningsförfarande.
Sälj ut alla statliga företag.
Säg en gång för alla nej till den så kallade EU-konstitutionen.
Lämna FN, om organisationen inte slutar flirta med diktaturer, blunda för folkmord och ignorera människorätten.

søndag 19. juli 2009

Skottland går sin egen väg och lyckas

Sjukhus och ekonomi har aldrig varit någon bra kombination. Bergens Tidende och Aftenposten har en artikel om att de i Skottland har kastet ut marknadsmekanismerna från sjukhusen och att de nu klarar att hålla sina budgetar.

Det är inte säkert att det är lösningen, i så fall bara en del av den. Men det är intressant att någon har prövat också en sådan lösning och tycker att det funkar.

Politiken har allt för ofta varit präglad av att det riktiga är att privatisera tjänster eller att ha dem i offentlig regi. Jag tror att ideologierna då står i vägen för förnuftiga lösningar därför att de som skall fatta beslut har hang-ups från sitt politiska syn.

Lösningen blir oftast bättre om man kan frigöra sig från det och väga fördelar och nackdelar med varandra. Att det finns många fördyrande och ineffektiva moment i dagens norska styringssystemer är i alla fall säkert. Bara USA använder mer pengar per invånare än Norge på sjukvården. Det beräknas att vara dubbelt så dyrt som det i Storbrittanien.

Och konsulenterna har gyllene tider, rapporterar norska NRK.

Vad menar du?

søndag 28. juni 2009

Hvor finner man det gode liv?

Jeg tror ikke man finner det gode liv uten å bidra selv. Men noen steder er det enklere å få det til enn andre.

Og selvfølgelig er det forskjellige ting vi legger i det gode liv. Aftenposten har startet en artikkelserie med utgangspunkt i at en tredjedel av Oslos innbyggere ønsker å flytte fra byen. Her er også et intervju med noen som la byen bak seg og fant det gode liv i indre Sogn.

Jeg er oppvekst på landet og det påvirker sikkert meg. Men jeg har også levd i Stockholm i mange år og studert og arbeidet i Oslo og Gøteborg. Jeg trivdes godt i Stockholm og var nære til å bli boende der. Men jeg angrer ikke at jeg har flyttet på landet og nå bor på Skatval i Trøndelag.

Men det viktigste av alt er at det finnes mulighet til å velge hvor man vil bo. Det er en valgfrihet som er mye viktigere enn å velge mellom 38 forskjellige strømselskaper (selv om jeg ikke har noe imot også slik valgfrihet). Det er også grunnen til at jeg er for en aktiv distrikts- eller regionalpolitikk. Uten den vil stadig flere av arbeidsplassene konsentreres rundt Oslo der statsmakten er konsentrert og de største konsernene av akkurat den grunnen har lagt sine hovedkontorer.

For egen del er det flere ting som trekker med bygdelivet. Naturen er sikkert en - det er godt å hvile blikket på et variert og grønnt landskap (selv om det også er en del dager når landskapet mest er grått). Men det viktigste tror jeg er at hver menneske betyder noe for folk i sin omgivning. Hvis en skal få til noe behøver alle å bidra og når du gir folk ansvar så tar de fleste det. Og det å etterstrebe anonymitet har jeg aldri skjønt. Alle jeg vet om ønsker å bli sett.



Vi har mange ting, vi har mange kanaler. Viktigere er at vi har hverandre. Jeg har kontakt med folk via min pc, på facebook, twitter og blogg. Andre via msn. og annet.

Men det blir bare noe i tillegg til det å møtes. Å møtes er viktig og artig. Vi kan flire åt en kommentar foran pc:n eller på en melding, men det er ikke det samme som å møtes. I et godt samfunn så møtes man ofte og kan i fellesskap leke, utvikle seg och få till ting til sammen.

På Skatval ligger det godt til rette for å møtes. Jeg har lært kjenne folk på en masse forskjellige måter, gjennom barnehage, skole, venner til barna og deres foreldre, naboer gjennom felles pinsbål, gjennom slekt og det finnes det mye av på Skatval, volleyball både gjennom å spille og gjennom å være med å trene barn, Gjennom idrettslaget Fram, via operan på Steinvikholmen, ved sjøen på våren og sommeren, på Svartkamhytta på høsten, dugnader og en masse annet.

Andra lær kænna varandra genom kor, revy, skilag, mandagsklubben.

Noen sier att dugnadsånden er på vei och dø ut. Det er ikke sant. I hvert fall ikke på Skatval.

Kanskje er Skatval spesielt? Jeg tror i hvert fall at det finnes mange flere bygder som den. Men visst, denne bygda kombinerar noe av det bæsta mellom sentrum och bygd. Vi har en del av det som ellers mest gjelder i byar: tilflytting, bra service, tog, nære til flygplass, gode idrettsanlegg og mye annat. Samtidig har vi de gode sidene som præglar bygdelivet. Nærhet till natur och friluftsliv, Dugnadsånd som gør att vi får till ting på egen hand och vi kænner naober och många andra som bor her.

Her kan du ta en enkel test om dine ideal for det gode liv passer med ett liv på landet.

onsdag 17. juni 2009

Har Trollhättan fått ett guldägg?

När Koenigsegg ser ut att bli köparen av Saab är det jubel i Trollhättan. Det är naturligtvis bra att få avklarat ägarförhållandet. Det har varit flera kommentarer om att det är bra att det nu kommer in någon som gillar bilar på ägarsidan.

Det är kanske inte det bästa argumentet för att det är en bra ägare. Koenigsegg har erfarenhet med att producera cirka 18 bilar om året. Efter vad jag kan förstå har de ingen industriell erfarenhet, ingen distributionskanal och inte så mycket annat heller.
Kanske passar de GM bra för att de önskar färre bilmärken att konkurrera med?

Bilproduktion är extremt krävande. En bil skal vara säker, vacker, vara energieffektiv, ha rätt pris, vara bekväm, rymlig innuti och liten utanpå och samtidigt skilja ut sig från konkurrenterna. Dessutom skall du ha distributionen i ordning med service, verkstäder, kunna erbjuda lånefinansiering och en himla massa annat. Det är inte bara tre önskningar som i ett Kinderegg – det är mycket mera.

Saab har varit duktiga på att göra bilar och inte minst på att utvikla bilarna med nya detaljer som sedan blivit standard i andra bilar.

Kanske är motivet inte att rädda Saab, men att lösa upp låneproblemen som Koenigsegg har?
I Ny Teknik läste jag att ”Koenigseggs bud på Saab är ett försök att rädda Koeniggsegg – inte Saab. Med hjälp av Saabs utvecklingsavdelning och lån från staten kan Koenigsegg förverkliga planerna på el- eller hybriddrivna sportbilar”.

Min hemstad Trollhättan jublar nu. Jag är rädd för att det inte blir någon långsiktig lösning. Då hade det varit bättre med ett kinesisk företag eller någon annan som skaffa kunder till större volymer.

Jag hoppas att jag tar fel och att det blir så bra som en del andra hoppas.

Men jag kommer onekligen att tänka på Bruce Springsteens: My hometown:

"Now Main Street's whitewashed windows and vacant stores
Seems like there ain't nobody wants to come down here no more
They're closing down the textile mill across the railroad tracks
Foreman says these jobs are going boys and they ain't coming back to yourhometown
Your hometown, Your hometown, Your hometown"

mandag 15. juni 2009

Hur skaffar man sig två månaders semester / ferie?

Tisdag 16. juni har jag min sista arbetsdag på mer en två månader. För sjätte året i rad har jag så lång semester. Hur är det möjligt?

Jo, 2002 bytte jag arbetsplats. Då blev jag överens med min nuvarande arbetsgivare om denna ordning. Den är fantastisk!

Det har surrat rykten om att jag drev gård på sommaren och att det är därför jag skall ha ledigt så länge. Men det gör jag inte.

Andra tror att det är för att ta hand om ungarna, men de är alldeles för gamla för att jag skall kunna skylla på dem.

Anledningen är att jag tycker så himla mycket om sommaren och att den är viktigare för mig än de pengarna jag förlorar på ordningen. Jag har det jag behöver och genom att gå ner 20 procent i lön är det fortfarande inga problem att klara sig. Jag kunde säkert ha skaffat mig stuga / hytte, dyr bil och en massa annat som hade tvingat mig att jobba heltid.

Nu kan jag ägna tid till att måla om hus, ordna med ved, spela tennis, hälsa på folk och en del åt frivilligt arbete. Men det blir också två månader med långa frukostar och tidningsläsning.

Jag tror inte att 20 procents lägre lön passar alla. Men jag tror det passar många fler än de som har det i dag. Alla arbetsplatser har inte system för att lösa sådana önskemål, men det hade heller inte min för jag ställde krav om det. Visst, på några arbetsplatser är det heller inte möjligt, men på många andra är det.

Jag vill bara inspirera andra till att tänka efter och välja själv.

Mens jag skriver detta kommer jag att tänka på några rader från Karl-Erik Olsson som skrev dikt i sin ungdom. Jag tror de gikk ungefär så här:

"Om man har lite mer av det man inte behöver
Och lite mer av det man behöver
Kan ma ha lite mer även om man har lite mindre."

mandag 8. juni 2009

3 x valg

Heia Libanon!
I det libanesiske valget ble det et ønskeresultat. Som libanesiske Daily Star rapporterer fikk 14. mars-alliansen ca. 70 av de 128 plassene i parlamentet. Hva er det første lederne for disse partiene gjør etter valgseieren? Jo, de maner folk til å feire forsiktig av hensyn til taperne. Meget klokt og hensynsfullt. For selv om det ytterliggående Hizbollah nå taper så er det viktig at det ikke bygges nye konflikter i det krigstrøtte landet.

Det er likevel håpefullt at de aller fleste av de kristne og sunnimuslimene støtter alliansen. Saad Hariri, sønn til den tidligere presidenten som dog i et bombeattentat, kan bli ny statsminister, hvis jeg førstår det riktig.

Libanon er en av de viktige broene mellom øst og vest. Nå gjelder det bare at Israel ikke på ny undergraver de positive kreftene i Midt-østen.

Iran neste
Neste viktige valg blir i Iran 12. juni. Den sittende presidenten Mahmoud Ahmadinejad er Irans svar på George Bush. Han har klart å få fiender over hele verden samtidig som han har kjørt landets økonomi inn i et mørkt hull. Håpet står nå til at Mir-Hossein Mousavi blir valgt. Han var tidligere statsminister og hør til de moderate konstruktive kreftene i Iran.

Det er viktig å tenke på at både Libanon og Iran som demokratier har svakheter og begrensninger, men likevel kommer til å respektere folkets valg.

Piratene inn i Sverige.
Jeg har tidligere skrevet om Piratpartiet her i bloggen under rubrikken Skal snylterideologien få politisk innflytelse? Det fikk de i gårsdagens valg til EU-parlamentet. Det er på mange måter kjedelig. Det eneste positive var vel at de fikk opp valgdeltakelsen. Min kandidat, Håkan Larsson fra Jämtland, ser ut til å ha fått 3. mest personstemmer for centern, hvilket ikke er så dårlig. Men da centern gikk tilbake så er det likevel langt fra et mandat. Personstemmene finner du her.

Strålende er det at Eva Joly som korrumpsjonsbekjemper kom inn for ekologistene i Frankrike.

tirsdag 2. juni 2009

Det brukes for lite på.....

En skal være glad for at det ikke er tallknusere som styrer alt i verden, men likevel...

Benchmarking er et viktig hjelpemiddel i de fleste bransjer. Det skal ikke være styrende, men det er viktig informasjon om hvordan man ligger an når det gjelder kostnader, produksjonspriser, bemanning og effektivitet.

Dette er like viktig i offentlig sektor som i den private. Det offentlige har ikke lønnsomhet som samme kriterie, men hvis en ikke er kostnadseffektiv så bør det være utslag av et politisk valg. For eksempel at en ønsker å satse på voksentetthet i skolen, eller å opprettholde flere skoler, eller at en bevisst ønsker å satse mere på veier enn på skoler.

Dette tenkte også noen lure folk på 1990-tallet når de drog i gang arbeidet med Kostra.

Kostra-tallene eller i Sverige, kommundatabasen, forteller hvor mye penger en kommune bruker på en tjeneste, og hvilke tjenester de har klart å levere. For eksempel kan du se hvor høy barnehagedekning den enkelte kommune har, den gjennomsnittlige saksbehandlingstiden for byggesaker eller hvor mange kilometer gang og sykkelveier som kommunen driver. Se her for eksempel från min kommune, Stjørdal.

Dette er et fantastisk verktøy, ikke minst for folkevalgte når de skal gjøre sine prioriteringer.

Når Kostra ble opprettet så var det nok mye for å få avslørt hvor enkelte kommuner var ineffektive. Gjennom å kunne vise at en kommune bruker dobbelt så mye på eldreomsorg enn andre så ble det et godt grunnlag for å se på hvordan akkurat den sektorn kunne redusere sine kostnader, og bruke mer penger på andre.

Men så skjer det merkelige. I norsk debatt synes jeg Kostra ofte brukes for å vise at noen kommuner bruker for lite på en sektor. De kommuner som bruker mindre enn andre på en sektor får kjeft for at de bruker for lite. Vi bruker for lite på kultur, eller for lite på eldreomsorg eller for lite på skole. Ikke så mye for at tilbudet er for dårlig, men for det vi bruker mindre penger enn andre.

Kanskje er jeg litt unyansert? Men det viktige burde være hvor godt tilbudet er, ikke hvor mye penger enn bruker. Noen ganger er det sammenfallende, men langt fra bestandig.

Det er positivt at folk engasjerer seg og sier i fra. Samtidig er problemet at noen stemmer nesten aldri blir hørt. Hvem engasjerer seg for barnevernet, for reduserte utslipp eller for at budsjetter skal holdes? Ikke jeg i noen større grad og ikke mange andre heller.

Jo mindre vi bruker på et område, jo mer har vi faktiskt til andre. Så enkelt er det.

Samtidig er jeg som sagt glad for at ikke tallknuserne styrer alt. Tidligere statsminister Per Borten svarte noen gang på om distriktspolitikk (regionalpolitik på svenska) kunne lønne seg omtrent så her:
- Nei, det er ikke sikkert. Og hvis en teller nøye på det så er det ikke sikkert at det lønner seg å leve heller.

fredag 22. mai 2009

Stöd Håkans kandidatur till EU-parlamentet!

7:e juni är det val till EU-parlamentet. Jag är en av flera som hoppas att Håkan Larsson kan bli en av Sveriges representanter. Det är det många som gör. Detta uppropet för att kryssa Håkan i valet har många stöttespelare. Hoppas du också vill rösta på Håkan.

"Sverige behöver flera starka centerröster i EU. Håkan Larsson från Jämtland är en sådan stark röst som kan bli ett utmärkt komplement till vår nuvarande EU-parlamentariker Lena Ek.
Håkan arbetar för ett nära samarbete mellan Europas länder, men är samtidigt kritisk mot tankarna om en centralstyrd statsbildning. EU bör koncentrera sig på gränsöverskridande frågor som miljö- och klimat, handel och kamp mot internationell brottslighet. Men Bryssel ska inte lägga sig i skola, välfärdssystem, kultur, jakt, fiske och naturresurser. Sätt EU på bantningskur.
Håkan är en äktgrön centerpartist, en konstruktiv EU-kritiker som gör skillnad!"
Vi stöder Håkan Larssons kandidatur inför EU-valet:

Solveig Ternström, riksdagsledamot, Värmland/Stockholm
Sven Bergström, riksdagsledamot, Hudiksvall
Eva Selin Lindgren, riksdagsledamot, Göteborg
Per Lodenius, riksdagsledamot, Norrtälje
Birgitta Sellén, riksdagsledamot, Sundsvall
Åke Sandström, riksdagsledamot, Vännäs
Mildred Thulin, f d riksdagsledamot, Staffanstorp
Lars-Ivar Ericson, kyrkoherde och f d riksdagsledamot, Tyringe
Iwar Arnstad, f d CUF-ordförande, Skatval
Karin Perers, kyrkopolitiker, Avesta
Erik A Egervärn, kommunfullmäktigeordförande och f d riksdagsledamot, Åre
Agne Hansson, vindkraftssamordnare och f d riksdagsledamot, Gamleby
Olof Johansson, f d partiledare och statsråd, Stockholm
Eva Hellstrand, kommunalråd i Åre och bonde, Undersåker
Bernt Söderman, landstingsledamot, Mattmar
Thord Stattin, Företagare, Ottsjön
Marcus Persson, Ombudsman och studerande, Uppsala
Jan Danielsson, Kommunpolitiker Bräcke, Kälarne
Maria Söderberg, kommunstyrelsens ordförande i Krokom, Rödön
Lars Carlsson, landstingspolitiker och driftsingenjör, Vallentuna
Nisse Svärd, studerande, Frösön
Pär-Anders Andersson, Kommunpolitiker i Krokom, Åflo, Offerdal
Lars Skoglund, Kommunpolitiker, Ekerö
Karl Larsson, Herr, Stockholm
Carina Asplund, Doktorand och kretsordförande, Östersund
Elisabeth Friberg, kommunfullmäktigeordförande i Krokom, Ås
Stig Wallén, Företagsledare, Nälden
Olle Arnsten, Försäkringstjänsteman, Krokom
Gunilla Hansson, Socialsekreterare och revisor i Stockholms läns landsting, Mälarhöjden
Evy Kjellberg, lärare i konsumentkunskap, Älvsjö
Anders Nilsson, Bonde, Västerkälen
Göran Boström, C-gräsrot, pensionär, Hammarstrand
Monica Persson, Handläggare, Fåker
sten carlsson, Fritidskonsument, Mjäla
Per-Olof Melin, , Jorm
Inger Ekengard, Barnläkare, Gränna
Hans Lindqvist, kommunalråd, Värmdö
Mattias Andersson, fastighetsförvaltare, kommunfullmäktig, Brottby
Björn Furugren Beselin, gymnasielärare, kommunpolitiker, Brottby
Hans Ingvar Ekberg, Lantbrukare, Åstorp
Hans Olov Sundqvist, , Offerdal
Nils Johnsson, ordf Samhällsbyggnadsnämnden, Krokom
Ulf Eriksson, Kommunpolitiker, Vännäs
Sven Hellström, kommunpolitiker, Lit, Östersunds kommun
Kurt-Olov Göransson, , Dvärsätt
Johanna Markgren, fil stud, Uppsala
Dan-Olov Westberg, Kretsordf. Berg ,V.ordf. kommunstyrelsen, Svenstavik
Evert Jonsson, Kommun- och kyrkopolitiker, Krokom
Johan Nylander, Student, Uppsala
Ronny Svensson, Forskare och skribent, Leksand
Sonja Hestner, Distriktssköterska, Rödön
Birgitta Hambraeus, , Orsa
Dan Öjvind Gasstorp, Gymnasielärare, Steninge
Kristin Larsson, student, Uppsala
Karin Wallén, Företagare/kommunpolitiker, Nälden
Staffan Eriksson, Kreatör och hemansägare, Offerdal
Kent Danielsson, Kommunpolitiker, Ljungby
Fredrik Ingels, v-ordf Västerås avdelningen, krets ledarmot Västerås kretsen, Västerås
Ingvar Byström, tidigare landstingsråd, Sidensjö
Anna Olofsson, Företagare, Kvarnsjö
PG Bergqvist, Fältsäljare och Fritidspolitiker., Tandsbyn
andréas axelsson, driftledare, Alsen
Lennart Svensson, kursgårdsföreståndare, Lesjöfors
Andrzej Mroz, arbetsförmedlare, Lidingö
Anna Miszczak-Mroz, undersköterska, Täby
Olivia Mroz, psykologistuderande, Täby
David Geijer, Civilingenjör, Stockholm
Henrik Dahlsson, Politisk sekreterare, Stockholm
Rebecka Lindström, Student, Uppsala

torsdag 21. mai 2009

Du ska va president

Heter en bra låt med Imperiet. Den var inte tillägnad Barack Obama, men president det skall han vara. Är det inte härligt med en president som både uttalar sig och förhoppningsvis får gjort positiva saker? Nästan varje gång George W. Bush uttalade sig, eller någon av hans kumpaner så tänkte man: Oj, oj, nu blir det ändå värre.
I dag har han tagit upp Guantanamo i ett tal. En av hans första åtgärder var ju att börja avveckla fånglägret. Men det har hänt så lite att folk har börjat tvivla på att det kommer att ske. Nu startar avvecklingen. Obama säger att Guantanamo på många sätt motverkat sitt syfte och snarare ökat än minskat nyrekryteringen av terrorister. Dessutom har systemet bevisat sin ineffektivitet då endast tre Guantanamofångar dömts under de sju år lägret funnits.

Argumentationen är god och så totalt motsatt av Bush jr. Den är insiktsfull och gör mig glad. Men Dick Cheney står på sitt.

Tidigare i veckan var nyheten från Obama att det blir nya regler før utsläpp från bilar. De skall ned med 30 procent. 13 stater har under några år førsøkt innföra strängare regler än de nationella. Men det blev stoppat av Bush-administrationen med stöd från bilindustrins lobbyister.

Är det någon mer än Cheney som längtar tillbaka till Bush-adminstrationen?

Obama har tuffare tider framför sig. Jag ær själv skeptisk till om hans krispaket inte blir att kasta pengar ut genom fönstret. Men det är befriande att få goda nyheter från USAs president.
Jag håller på att läsa hans bok från 1994, ”Dreams from my father”. Den ger ett bra innblick i en väldigt speciell personlighet - med god personlig innsikt i många sidor av samhället, inte bara i USA. Genom sina erfarenheter från många delstater, stæder och landsbygd, Indonesien och Kenya klarar att han att se världen från olika perspektiv. Heja Barack!

tirsdag 19. mai 2009

Det er för bra väder och för vacker årstid

Beklagar att jag inte har bloggat på länge. Men i tiden mellan hägg och syrén är det så himla vackert att man inte kan vara inne längre än nödvändigt. Jag kommer starkare tillbaka när vädret blivit sämre.

søndag 10. mai 2009

Norden er en dröm

I dag blir det mer svorsk enn vanlig.

Efter de flesta mått är Norden en realiserad dröm. En situation som de flesta bara kan drömma om. När det gäller fred, materiell standard, jämlikhet, när det gäller trygghet eller att korruptionen är begränsad.

Det finns olika rapporter om vilket land i världen som är bäst att leva i. Ut fra gjennomsnittlig inntektsnivå, utdanningsnivå og levealder Resultatene varierar något mellan dem, men i alla undersökningarna kommer de nordiska länderna helt i topp. Det är ganska speciellt att några länder här långt uppe i norr klarar det.

Jeg menar att det är något vi skall vara stolta över. Vi har bättre än de flesta, klarat en balans mellan marknad och offentlig verksamhet, mellan incitament för individen och fördelning mellan folk.

Vi har det på de allra flesta området otroligt bra. Norden är en dröm – en dröm som är svår att nå för de flesta människor i världen. Några menar att den skandinaviska modellen växte fram i Sverige och spridde seg. Jag kan inte historien tillräckligt för att säga något om det. Nu ser jag att några menar att Sverige faktiskt är på väg att lämna den nordiska modellen.

- Et viktig element i modellen som gjorde Sverige rikt var et nært samarbeid mellom staten og de store organisasjonene i arbeidslivet. Under privatiserings- og markedsbølgen på 1980-tallet ble dette svekket i Sverige. I Norge er derimot samarbeidet forsterket, sier Einar Lie, professor i økonomisk historie ved Universitetet i Oslo.

Ändå klagas det. På att vägarna är för dåliga,. På att skolorna inte är tillräckligt bra. På skatter och avgifter. Energipriser. På politikerna, på näringslivet, på invandrarna. Alla gör det inte, men klagosången är stor.

Vi vill ha mer av alt, men vi vill inte betala det. Och sophøgarna verkar det som kommande generationer skall få ta hand om.
Dostojevski sa: Jag tror den bæsta definitionen på mænniska lyder, otacksam tvåbent varelse.

Jag hoppas att Sverige håller fast på den nordiska modellen, med de anpassningar som utvecklingen kräver. Dess resultat är faktiskt något vi kan vara stolta över.

mandag 4. mai 2009

Dommere i verden

Norsk dommer i semifinalen i Champions League var stor nyhet på radioen mandag. Selv som klart fotballinteressert synes jeg det er enda et eksempel på hvor utrolig stor del av nyhetsplassen som vikes til fotball.

Minste tåskade på en eller annen perifer spiller i tippeligaen blir stor nyhet.

Da jeg arbeider med domstoler er det fristende å sammenligne med dem.

Hvor mange vet at en norsk dommer i mange år var president og leder for den store FN-tribunalen i Rwanda? Ikke mange. Erik Møse har her, etter hva jeg kan forstå, gjort en formidabel jobb. Han har rapportert direkte og personlig til FNs sikkerhetsråd og generalforsamling.

Hvor mange vet om at lagmann Hanne Sophie Greve leder Europarådets arbeid mot menneskehandel? Ikke mange.

Det var noen raske eksempler. Jeg har all respekt for fotballdommere og tenker at Henning Berg, Kjetil Rekdal og andre illsinte trenere burde hatt straffekommendering til å dømme fotballkamper - etter alle utblåsninger de har hatt mot dommere.

Jeg er også glad at dommerne i domstoler har litt mer tid til å tenke på sine avgjørelser enn hva fotballdommere har... Det hadde vært litt for spennende om også de i løpet av et sekund skulle bestemme hva som har skjedd og hva eventuell påfølgd (frispark, straffe, filming, gult kort eller rødt kort) skal bli.

mandag 27. april 2009

Er grisen farligere enn bilen?

Svineinfluense er noe svineri. Men… Er det riktig å la det dominere nyhetsbildet så totalt?
Hver gang noen får snusen i en sykdom som er ny, og kan komme til å spre seg, er katastrofeelskerne lykkelige. Epidemi og pandemi er elskede av de tabloide journalister som finnes i alle medier. Det samme har vi sett med Ebola, SARS, Fugleinfluensaen og Marburgvirus.
Og med god grunn. Det er stoff som leses og diskuteres. Dermed kan det sies at folk får det folk vil ha. Symbiosen med "eksperter" som havner i rampelyset funker.

Det burde være mulig å sette svineinfluensaen i et perspektiv. Tallet på døde i trafikken i verden i 2008 skal ha vært på ca. 1,2 millioner mennesker.

Utenriksminister Jonas Gahr Støre (heia ham) skrev nylig at nesten en million barn dør hvert år av malaria. "Vi vet det er mulig å redusere barnedødelighet fra malaria med over 90 prosent i 2015." Det ville være noe det.

Et annet problem som jeg, sant nok utrolig lite innsatt i saken, tror er betydelig mer alvorlig er antibiotikaresistente bakterier. Blant annet fordi vi bruker slik medisin litt for ofte.

Vi bør sikkert ha en viss oppmerksomhet på hva svineinfluensaen kan føre med seg. Men hvis vi var i nærheten av fornuftige ville vi være betydelig mer redde for å gi oss ut i trafikken eller jevnlig stoppe i oss medisiner.
Det tror jeg, men hva mener du?

mandag 20. april 2009

Skall snyltarideologien få politiskt inflytande?

Efter Pirate-bay-dommen har Piratpartiet fått tusentals medlemmar. Det säger ganska mycket om vår tid.

Nog har musikk-krängarna, bolagen och artisterna varit slappa med att ladda om när fildelningen startade. Det verkar som de trodde att internett skulle gå över…

Men egentligen är det väl ganska rimligt att artisterna bör få någon form av ersättning för den konst de utför? Är det ingenting som skorrar när film och musik är gratis?

I en demokrati skall folk engagera sig. Därför vill jag ge all ros till Piratpartiet för att de istället för att slänga sig i soffan, eller skrika sig hesa på nätet väljer att försöka förändra lagarna. Heder, ära och hurra!

Vilket inte hindrar att jag är starkt emot att de skall få tillräckligt med röster för att få någon form av politisk inflytande. Det är naturligtvis fullständigt otroligt att man tycker att en organisation med så snäva åsikter skall få inflytande över allt från försvars- och utrikespolitik til miljöfrågor och social välfärd. Efter mitt tycke verkar det vara ett parti som bygger på en snyltarideologi vars åsikt är att världens viktigaste problem är att man behöver betala för musik och filmer. Det är inte lovande.

Det tycker jag, och blir väl antagligen inte speciellt populär av en sådan åsikt. Frågan är vad du tycker?

torsdag 16. april 2009

Undrens tid är inte förbi - bensinfria bilar i USA?

Är det möjligt att tänka sig att USA – alla vrålåk och dollargrins hemland – skall förbjuda bensinbilar?

I Kongressen har demokratiska og republikanska senatorer nyligen lagt fram ett lagforslag som vil kräva att hela 50 procent av nybilsförsäljningen redan år 2012 er flexifuelbilar. Från 2015 skall 80 prosent varaflexifuel. Det rapporterar Aftenposten.

Det är ju helt fantastisk om detta land, som för bara några månader sedan blev styrt av George W. Bush & co, skall ta ett sådant steg.

I Norge så funderar regeringen på att införa ett sådant förbud från 2015.

Och i Sverige har Centerpartiet länge krävt det samma och har också som mål att bensinbilar skall vara helt utfasade år 2025.

Jag tror det är en riktig metod att gå fram, men det har jag inte alltid gjort. På slutet av 1980-talet var jag förbundsordförande i Centerns Ungdomsförbund. Vi hade fått in et förslag (motion) som innebar att vi borde ha som mål att bensinbilar skulle fasas ut. I förbundsstyrelsen hade vi menat att det var orealistiskt, men i debatten på förbundsstämman var det ett gäng, jag tror de var från Göteborg, som argumenterade kraftigt och pedagogiskt för motionen. Jag blev under debatten överbevisad om att vi hade fel och stödde förslaget. Det blev bestämt att det skulle vara CUFs åsikt.

Det blev sedan en av de krav som vi drev hårdast i 1989 och 1990. Jag tror vi då krävde att de skulle vara utfasade till 2010. Vi tog också flera gånger upp det med moderpartiet som jag tror var en viktig orsak till att det blev en del av Centerns politik. Det är härligt att se centerstatsrådena driva frågan så aktivt.

Och om Sverige, Norge och inte minst USA kan komma dit så är det helt fantastisk.

Vilket inte hindrar mig från att dra fram en käpphäst. Det viktigaste är inte att producera energi, mat eller andra resurser på ett mer miljövänligt sätt. Det allra viktigaste är att förbruka mindre.

Eller vad tycker du?

mandag 13. april 2009

Du kan spise mer miljøvennlig uten økomat eller kortreist mat

Att äta ekologiskt innebär inte att du är med och räddar världen. Det är långt viktigare att du inte slänger mat. Den uttalelsen kom norsk-svenske Marit Paulsen med før påske i Dagens Nyheter.

Selv er jeg positiv til økomat og kjøper det nok mer enn majoriteten, men jeg tror Paulsen tar helt rett. På samme måte er det med kortreist mat.

Hver av oss kaster ca. 200 kilo matavfall per år. Det meste av det er mat som er blitt for gammel, men mye annet også. Vi har et slikt overflod at vi ikke bryr oss om og spise opp det vi kjøper inn, vi lager for store porsjoner og kaster, før eller siden, det vi ikke trykker i oss. Matavfall vokser raskt.

Javisst, økomat er bra, kortreist mat er kanskje enda bedre. Men best er å ikke kjøpe inn eller lage til mer mat enn vi spiser. Det burde ikke være så svårt. Jeg skal i hvert fall prøve å skjerpe meg. Kanskje du også?

På lignende vis er det med energi. Fornybare energikilder er jo på alle måter strålende. Men enda bedre er det selvsagt å bruke mindre energi. Kanskje vi kan prøve det også.

onsdag 8. april 2009

Gardell, Jesus og Mohammed

Jonas Gardell har skrevet en ny bok, Om Jesus. Det er hverken stand-up-tekster eller svart barndom, men en slags etterforskning om den han mener Jesus var og hvordan han er blitt missbrukt av kirken.

Jeg har ikke lest den, men jeg leste hans forrige bok i genren, Om Gud. Budskapet var detsamme; Gud er blitt feiltolket og det er side opp og side ned med eksempler. Noen av dem er hårreisende.

Religion er et våpen i hendene på de som ønsker å missbruke det for å få personlig makt eller tvinge på folk livsmønster de mener er riktige. Være seg det gjelder at menn skal bestemme over kvinner, at de skal kle seg på bestemte måter eller andre ting. Men i mange av religionene og dess tolkninger ligger også livsvisdom over hva som er fornuftig. Det var selvsagt spesielt viktig i en tid når vitenskaplig forskning var ukjent og massmedier ikke eksisterte. Det kan gjelde normer om hva som skal spises og ikke, at kroppen kan behøve en hviledag, at en ikke skal stjele eller drepe.

Det finnes også noen høydere i disse skrifter. Jeg kjenner bibelen bedre enn de andre hellige skriftene så derfor kan mine eksempler kun hentes derfra. Jesus skal ha sagt: "Den som selv er uten skyld kan kaste første steinen." Og "allt vad du ønsker at menneskene skal gjøre mot deg skal du også gjøre mot dem" Det siste sitatet skal for øvrig finnes i lignende versjoner i alle de store religionene. Det er formulert på en måte som, når det blir fulgt, absolutt leder til en bedre verden.

Uansett om man er religiøs eller ikke så er religion utrolig interessant. De har påvirket våre kulturer, kanskje mer enn noe annet. At Gardell skriver bøker om det er bra. De som prøver å missbruke kristendommen for sine egne syfter må få motbør.

På samme måte tror jeg mange missbruker islam. Per tiden kanskje enda mer. Jeg håper det kommer bøker som setter spørsmål med hvordan koranen feiltolkes og missbrukes. Hvem skriver "Om Mohammed" som retter opp noe av de feilaktige forestillingene.

Det finnes kanskje flere slike bøker allerede (Kanskje du kan tipse meg om noen?).

Mitt budskap blir: Skyt ikke på religionene - argumenter mot dem som bruker dem på en feilaktig måte.

God påske - glad påsk!

søndag 5. april 2009

Namedropping på toppnivå

Vi var femten personer i alderen 20-30 som for rundt USA i en måned. Vi kom fra forskjellige europeiske land og som aktive innen politikk og samfunnsliv hadde vi fått invitasjon og stipend fra den amerikanske regjeringen. En fantastisk mulighet å se Washington, Cleveland, Iowa City, Portland, Los Angelos, Jackson og New Orleans.

Ikke bare ble vi bedre kjent med amerikansk politikk og kultur. Det beste var nesten å bl ikjent med folk fra Slovenia, Portugal, Belgia, Irland, Tyskland, UK og de nordiske land. Som i mange andre sammenheng ble det slik at vi fra Norden hengte i hop litt ekstra. Dansken og jeg delte rom iblant for å kunne bruke litt mer penger på andre ting. Han hette Lars Løkke Rasmussen og i dag er han blitt utnevnt til statsminister i Danmark.

Det var en hyggelig fyr, men likevel er jeg overrasket over at han er kommet så langt innenfor politikken. Uten å gå i dybden på det. Et portrett fra danske Politiken kan du lese her.

Muligheten kom som kjent når Anders Fogh Rasmussen ble ny generalsekretær i Nato. Jeg må si at jeg er skeptisk til det valget. Anders Fogh Rasmussen var på mange måter George W Bushs ambassadør i Europa. Gang etter gang sto han opp for Bushs katastrofale politikk. Det er symptomatisk at når Bush sluttet som president ringte han noen av sine nærmest allierte. Berlusconi, den georgiske katastrofen Saakasjvili og Fogh Rasmussen.

Når verdenspolitikken endelig er blitt kvitt Bush så setter de inn Fogh Rasmussen som generalsekretær i Nato. Merkelige saker.

fredag 3. april 2009

IMF skall bli starkare - blir världen bättre av det?

Det är positivt att stater i dåliga tider sätter i gång byggverksamhet, vare sig det är byggnader eller infrastruktur. Jag tror också att det är nödvändigt med kreditförsäkringar för att folk och närlingsliv inte skall sticka av med sina pengar från banker och andra finansinstitutioner. Men...

När G20-mötet kommer fram till att Internationella Valutafonden, IMF, skall få leka sig med ytterligare 7000 miljarder SEK, då blir jag skeptisk.

IMF har genom åren utmärkt sig genom att styra mottagarländernas ekonomiska politik. Jag tror att detta i sig motverkar demokrati. De som inte får ansvar tar inte ansvar och blir ansvarslösa. IMF har tvingat mottagarländerna till att satsa allt på exportinkomster, till exempel genom att satsa på en gröda som går att sälja på världsmarknaden. Det har sällan varit vällyckat och har gett en ovanifrån styrd utveckling som inte involverat folk. Det har gett sårbarhet och en sådan ekonomi underlättar korruption. Säg gärna emot och kom gärna med exempel på att jag tar fel. Då skall jag ändra åsikt.

Gänget styrs från Washington och det finns flera exempel på att det främst är amerikanska näringslivsintressen som gynnas. Utviklingsfondet har samlat en del kritik mot IMF, men det är många om benet. Vi behöver ett IMF, men inte dagens IMF konkluderade Heather Stewart i The Observer. Super-sizing the IMF is wrong, skrev Kenneth Rogoff i The Guardian i höst. De som istället vill läsa ett försvar för IMF kan läsa denna ekonomiska essä.

tirsdag 31. mars 2009

Hybris som medisinsk tilstand for noen politiske ledere

Den tidligere lederen for Sosialdemokratiske partiet i Storbrittania, David Owen, har skrevet en artikkel i et medisinsk tidskrift om hybris i politikken.

I følge The Guardian skriver han om hvordan hybris-syndromet er en stor risiko for de som har makt. Han beskriver hvordan en del ledere fra Chamberlain via Thatcher til Blair har hatt det. Han viser til at han selv hadde tendenser, men at hans fru begrenset den.

Han mener at det er en medisinsk tilstand som kan oppstå etter lite søvn, ekstraordinær stress og en spesiell isolasjon fra vanlig folk. En dag tror han at forskere kan komme til å finne forandringer i hjernen ut fra dette.

Owen, som selv er lege, peker for eksempel på når syndromet rammet Thatcher og Blair.

Hmmm. Hypokondriker begynner jo som regel å kjenne igjen at de har en sykdom så fort de hør tales om den. Selv har jeg hoppet av alle karrierekaruseller, og p.t. er jeg ikke hypokondriker, men jeg ser ikke bort i fra at jeg hadde hatt anlegg.

Men man kan jo tenke sitt også om noen norske og svenske politikere gjennom tiden. Det finnes i hvert fall en del som forandret personlighet. Har du noen kandidater du vil nominere?

Symptomen som beskrives er(min amatøroversettelse):
  • En narsisistisk tilnærmning til å se verden primært som en arena for å utøve makt og søke ære.
  • En uproporsjonell uro over image og hvordan en framstår.
  • Kongefasoner
  • En overdriven tillit til egne besluttninger og motvilje mot råd
  • Overdriven selvtillit, grensende til allmaktsfølelse, omnipotens
  • En tro på at man er ansvarlig kun overfor historien eller Gud.
  • Manglende kontakt med virkeligheten, ofte sammen med voksende isolasjon.
  • Rastløshet, hensynsløshet og impulsiv.

søndag 22. mars 2009

Varmare väder i sikte

Just när vi trodde att våren hadde kommit vaknar jag upp och ser ut på en snöfyllt landskap och det ser ut som det skall vara hela veckan. Denna vinteren har varit mer stabil och kall än någon gång sedan jag flyttade till Tröndelag för snart 14 år sedan.

Märkligt i tider av klimatförändringar kan man tycka. Men årliga variationer har det alltid varit och det betyder nästan ingenting globalt sett.

I går hade norske Dagens Næringsliv en lysande artikel om hur dåligt världen har följt upp Kyotoavtalen. Konklusjonen från flera forskare var att ingenting har hänt. De konkluderar också med att handeln med klimakvoter är ett blindspår.

I dag meddelar svenska Dagens Nyheter: Risken är över 50 procent att klimatet tippar över de närmaste 200 åren – om jorden värms upp mer än fyra grader. Det tror ledande klimatforskare i en stor enkätundersökning.

Bakgrunden är en artikel i amerikanska vetenskaps­akademins tidskrift PNAS.
Om temperaturen stiger mer än fyra grader de närmaste 200 åren är sannolikheten 56 procent att minst en av de fem undersökta händelserna inträffar, enligt studien.Om uppvärmningen håller sig mellan två och fyra grader hamnar risken på ungefär en på sex.–Det är en oacceptabelt hög risk­nivå, säger Elmar Kriegler.
Mest oroliga var de tillfrågade forskarna för att Grönlands is ska smälta. Om hela istäcket försvann skulle havsytan över hela jorden höjas med sex, sju meter.Isen kan smälta långsamt, i takt med att luften blir allt varmare. Men istäcket kan också smälta mer ryckvis, med vad forskarna kallar för ”dynamiska effekter”.En sådan dynamisk effekt uppstår exempelvis om smältvatten rinner ner i små sprickor och plötsligt börjar agera glidmedel mellan isen och berghällen. Då kan istäcket rutscha i väg mot havet med hög hastighet.
Jag känner det som att vi egentligen inte bryr oss, men tutar på med i stort sett samma konsumtion och samma höga utsläpp av drivhusgaser. Det gäller oss alla, på individnivå, i organisationer, näringsliv och som land. Vad är det egentligen som skall till för att vi skall handla annorlunda?a

tirsdag 17. mars 2009

Nyanser debatten om islam!

Det er sørgelig å se hvor unyansert debatten om islam går og egentlig er det en debatt som ikke burde handle om islam.

Arbeiderpartiets partisekretær Martin Kolberg hør til dem som ikke bidrar til å nyansere debatten. Då er faktiskt Torbjørn Jagland betydelig mer fornuftig. Men det er ikke det viktigste.

De som prøver å argumentere mot islam er på feil vei. Islam er en religion som andre og en hejdundrende majoritet av alle muslimer er på de fleste måter oss. Det er i hovedsak hyggelige mennesker, presis som de fleste kristne, de fleste jøder, hinduer og ateister.

Noen henger seg opp i hva noen få fundamentalistiske gærninger gjør i islams navn. Det er et feilspor. Det er like galt som å bekjempe kristendom ut fra hva noen i Knutby gjorde i kristendommens navn. Eller for den saks skyld å bekjempe human-etikere ut fra hva en eller annen ateistisk gærning har funnet på.

Isteden bør vi jobba for demokrati og menneskerettigheter og mot dem som prøver å benytte blant annet religion for å styrke sin egen makt og posisjon. Hvis det er noen som bedriver terror skal det bestraffes, uavhengig av om grunnen er politikk, religion eller gjerrighet. Radikal islam har nesten ingen støtte hos folket.

Bidra til å få fram nyansene isteden for å lage svart-hvite forskjeller, men blunde ikke for realitetene. For mindre enn en måned siden var jeg i Egypt og møtte reflekterte og åpne mennesker. De religiøst interesserte kan jo merke seg at fem prosent av innbyggerne er kristne. De levde side ved side med sine islamske naboer og var gode venner.

I Pakistan er det turbulens rundt Høysterett. En nyans der er at en av de nye høyesterettsdommerne er en kristen. I seg synes jeg ikke det er noe viktig, men foreløpig har vi ingen muslimer som høyesterettsdommere i Norge. Vi har faktisk ingen praktiserende muslimer som dommere i det hele tatt, bare dommerfullmektiger. Er det samme land som er i ferd med å snik-islamiseres?

De muslimer jeg har møtt, i Pakistan, i Libanon og i Egypt er utrolig åpne og vennlige. Jeg tror ikke de er bedre mennesker enn oss, men de er heller ikke dårligere. Noen av dem sleper på noen gamle kulturer og tradisjoner som er lite hyggelige. De fleste av de vi i vest mener er mindre hyggelige har med forholdet mellom kvinne og mann å gjøre.

Jeg liker ikke flerkoneri og det er også forbudt hos oss, og faktiskt også i et muslimskt land som Tunisia. I Egypt pågår en debatt om det samme. Støtt opp om disse krefter isteden for å motarbeide islam. Det er også andre ting som gjennomføres i islams navn som jeg ikke liker. Men var ikke redd for islam. Det vore like dumt som å være redd for kristendom eller human-etikk. Sausa ikke sammen ting du misliker med islam. Argumenter mot sakene du misliker isteden.

Støtt opp om demokrati og menneskerettigheter isteden, eller hva mener du?