Tisdag 16. juni har jag min sista arbetsdag på mer en två månader. För sjätte året i rad har jag så lång semester. Hur är det möjligt?
Jo, 2002 bytte jag arbetsplats. Då blev jag överens med min nuvarande arbetsgivare om denna ordning. Den är fantastisk!
Det har surrat rykten om att jag drev gård på sommaren och att det är därför jag skall ha ledigt så länge. Men det gör jag inte.
Andra tror att det är för att ta hand om ungarna, men de är alldeles för gamla för att jag skall kunna skylla på dem.
Anledningen är att jag tycker så himla mycket om sommaren och att den är viktigare för mig än de pengarna jag förlorar på ordningen. Jag har det jag behöver och genom att gå ner 20 procent i lön är det fortfarande inga problem att klara sig. Jag kunde säkert ha skaffat mig stuga / hytte, dyr bil och en massa annat som hade tvingat mig att jobba heltid.
Nu kan jag ägna tid till att måla om hus, ordna med ved, spela tennis, hälsa på folk och en del åt frivilligt arbete. Men det blir också två månader med långa frukostar och tidningsläsning.
Jag tror inte att 20 procents lägre lön passar alla. Men jag tror det passar många fler än de som har det i dag. Alla arbetsplatser har inte system för att lösa sådana önskemål, men det hade heller inte min för jag ställde krav om det. Visst, på några arbetsplatser är det heller inte möjligt, men på många andra är det.
Jag vill bara inspirera andra till att tänka efter och välja själv.
Mens jag skriver detta kommer jag att tänka på några rader från Karl-Erik Olsson som skrev dikt i sin ungdom. Jag tror de gikk ungefär så här:
"Om man har lite mer av det man inte behöver
Och lite mer av det man behöver
Kan ma ha lite mer även om man har lite mindre."
PoliTickr
for ett år siden
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar