Glädjen över att kryssa i fel ruta

Kl 0614 ringer väckarklockan på mobilen. Nästan varje dag. Och nästan varje dag ångrar jag på att jag inte gick och la mig tidigare kvällen innan. Sängen är god att ligga i.

Så fortsätter det med rutiner. På tåget med frukost och Adresseavisen från pärm till pärm. En bra start på dagen, men %”&%¤#”& mycket rutin.

Arbetsuppgifterna varierar och jag gillar dom, men rutinerna är oftast de samma. Första kaffekoppen efter en halvtimmes jobb, ca kvart över åtta. Så följer första prillan o.s.v.

Dagarna varierar med resande, möten och kontorsarbeten. Men jag tar som oftast det samma tåget hem, läser några sidor och prövar att sova. En massa saker upprepas varje dag eller varje vecka.

Jag trivs med rutinerna. Det är väl därför jag har lagt mig till med dem.

Ni som är blodgivare vet att man alltid får fylla ut et schema; om man har haft vissa sjukdomar, blodöverföring, haft kraftig viktminskning (sällan!) nya sexualpartners, tatt piercing, använt narkotika, levt i Amerika (söder om USA), Afrika eller England! (Creutzfeldt Jacob) eller rest utanför Väst-Europa o.s.v.

Det slog mig att jag alltid, antagligen precis som de flesta, alltid kryssar i de rutor som de önskar. De traditionella ofarliga rutorna som indikerar ett liv med rutiner. Det var faktiskt ganska skönt att jag denna vecka inte fick lämna blod därför att jag hade varit i Georgia, som låg på värstinglistan. Det var inte direkt utagerande, men ändå var det tydligen inte helt ofarligt. En slags glädje över att kryssa i fel ruta.

Samtidigt är det ju märkligt att man inte skall gilla tryggheten. Men det är väl bara det att vi lever i den tryggaste av världar, geografisk, materiellt och i tid?

Är du präglad av rutiner? Gillar du dem?

I kväll skall jag i alla fall gå och lägga mig tidigare så att jag vaknar helt utvilad kl 0614.

Kanske.