Å den ena sidan - å den andra...

Min gamla hemstad Trollhättan skälver efter kombinationen lågkonjunktur och GMs signaler om att sälja Saab. 4000 jobbar på Saab och antalet underleverantörer och andra som är beroende av dem är säkert lika många.

Saab har inte gått med vinst särskilt ofta de sista 20 åren. Det är så sett ett under att den fortfarande finns kvar. Jag misstänker att GM har överfakturert dem i alla år - varför skulle de annars ha upprätthållt verksamheten. Möjligen kan det vara den duktiga utvecklingsavdelningen som de menar att hela GM har nytta av?

Skall Saab och Volvo få stöd på samma sätt som GM, Chrysler och Ford ser ut til att få från regeringen i USA? Jag är generellt rädd att det i dessa tider kommer att kastas ut statliga pengar i både Norge och Sverige och en massa andra land som kommer att missbrukas. En massa pengar kommer att hamna i fel fickor och lärdommen för eftertiden blir att industrien, och inte minst finansbranchen, kan ta ändå större risker.

I svensk historia blev har inte regeringarna Fälldins stödpaket till varvsindustrien blitt sett på som någon succé och det blev en ryggsäck inte minst för centerpartiet. Men å andra sidan så tog det inte så många år efter varven blev lagt ned för efterfrågan på båtar blev väldigt stor och verksamheten extremt lönsam. Då fanns nästan ingen sådan svensk industri kvar.

Efter många år med krav från Saab och Volvo har underleverantörerna etablerat sig i Väst-Sverige och gjort regionen väldigt sårbar. Men ingen klagar på dette i uppgångstider.

Jag ser inte vem som vill köpa Saab och Volvo är nog mer eftertraktat. Men hur det skall gå med Västsverige om bägge dessa verksamheter läggs ned vågar jag inte tänka på.

Hur Trollhättan präglas av Saab minns jag allra bäst från början på 90-talet när jag bodde där och den sista nye 900-modellen skulle lanseras. Det var folkfest på Torget. Åse Glass hade ordnat en helt ny Saab-glass. I en kyrka bar prästen fram delar från den nya bilen till altaret när de skulle ha tacksägelsesgudstjänst.