Godt nok - lagom är bäst

Bort med perfeksjonismen! Må bare si at jeg liker dette innlegget meget godt.

I Isobel Hadley-Kamptz Dröm-Sverige behöver vi inte vara perfekta. Strävan efter det perfekta föräldraskapet eller det fläckfria hemmet är över.Vi behöver inte dölja det som tidigare ansågs skamligt.Nätets öppenhet ökar toleransen för det avvikande.Är det mer suspekt att inte finnas på nätet, än att lägga ut festbilder på Facebook.Samhället byggs så att våra misstag inte får alltför hårda konsekvenser. Är ”arbetslinjen” ersatt med medborgarlön.

Er kjernekraften løsning på klimatrusselen?

Kjernekraft blir nå lansert som løsningen på verdens klimautfordringer.

Forskning no skriver at ”Kjernekraft er i dag det eneste energialternativet som kan produsere store mengder energi uten å slippe ut CO2. Og tilgangen til energien er rask. Man kan få på plass et tilstrekkelig kjernekraftverk i løpet av få år.”

- Et kjernekraftverk med et areal på 300 ganger 400 meter produserer like mye energi som 1600 vindmøller. Kravene til avstanden mellom vindmøller ligger på rundt 300 meter, så dette blir et betydelig større areal, forteller Viktor A. Wikstrøm, til http://www.forskning.no/.

Idag, 27. september skriver Dagens Nyheter at utbygging av kjernekraft er et av de fem viktigste miljøtiltakene i verden.

NASA vil til og med ha atomreaktor på månen.

Vi har hørt det før. Hvordan verdens energiproblemer løses med kjernekraft. På 1960-tallet ble det argumentert med at kjernekraften skulle være så rimelig at den måtte bli gratis. Det ville nemlig koste mer å sende ut regninger, enn hva priset for strømmen ble.
Den viktigste innvendningen mot kjernekraften er ikke økonomisk. Men for å ta den med en gang. Kjernekraften er kraftig subsidiert i dag, som den har vært fra dag 1. Det gis skattefinansierte gunstige lån til all kjernekraft. I tillegg unngår kjernekraften å betale skadeforsikring på sine reaktorer. Det er et merkelig unntak i forsikringsvilkår, hos hver og en av oss, at ulykker fra kjernekraft regnes som force majeur. Dette skiller kjernekraften fra all annen industriell virksomhet. Hvis et vindkraftverk skulle falle ned på huset dit så får du utbetalt hva du har forsikret, men hvis du blir utsatt for strålingen fra en reaktorulykke får du det ikke. Hvorfor? Forsikringsselskapene, som er verdens eksperter på risiko, tør ikke la noen tegne slike forsikringer.

I følge Internasjonale atomenergiorganet , IAEA, har kjernekraftet fått 60 prosent av alle statlige forskningspenger på energiområdet. Vindkraften har som sammenligning fått ca. 0,3 prosent. Les mer om kjernekraftens økonomi her.


Men de viktigste argumentene mot kjernekraft er følgende:
- Det finnes ingen helt sikker metode for å forvare det radioaktive avfallet som i 10 000-tals år har livsfarlig stråling.
- Jo mer kjernekraft vi har, desto større er sannsynligheten for ulykker som Tsjernobyl og det som verre er. Nationen skrev så sent som 17,9.09 at Tsjernobyl har kostet bare Norge 650 millioner kroner og tiltakene mot radioaktiv stråling blir nødvendig i minst ti år til.
-
- Risikoen for spredning av kjernvåpen øker. Det gjør også risikoen for smutsige bomber, der radioaktivt avfall blandes inn i missiler etc.
- Kjernekraften er et fantastisk velegnet mål for terrorister.

Kjernekraften som løsning på verdens energiproblemer. Nei, ikke i det hele tatt.

Den eneste løsninger er at vi reduserer forbruket.

En liten valganalyse

De fleste partiene kan føle seg fornøyde med gårsdagens valgresultat i Norge. Hvis du sitter i en partiledelse er første jobben å se til at partiet ditt får gode valgresultat. Men alle unntatt Arbeiderpartiet har malurt i begeret.

Frp og Høyre går fram og vil være happy med det, selv om de ikke fikk regjeringsmakt. De har til sammen 40 prosent av stemmene. Mye taler for at det ikke vil gå så mange valg før de to partiene får egen majoritet. Lite lystig, mener jeg. Men jeg tror det kommer til å skje.
Det er samtidig noe som Erna Solberg og Høyre ikke gleder seg til. De vil ikke helst slippe en slik regjering. De ønsker et svakt Frp og vil mye hellre regjere i lag med Venstre og KrF.

Venstre er selvfølgelig den store taperen når de bare får to mandat. Her har det skjedd mye de 2-3 siste dagene. Det var ikke under sperregrensen på målingene i valgkampen. Det kommer til å bli interessant å se hvor de har gått hen. Noen venstrevelgere var nok på lån fra Høyre i forrige valg og har gått tilbake dit. Det kan også forklare nesten hele Høyres framgang. Andre tidligere og potensielle venstrevelgere har nok tatt Sponheim på alvor og distansert seg fra Frp. Men for sikkerhets skyld har de støttet opp om den rød-grønne regjeringen. Nå vedder jeg mye på at Trine Skei Grande blir ny leder for Venstre.

Kristelig Folkparti har heller ingen gode dager. Ikke bare har de gått tilbake, men de står også igjen ganske alene midt imellom to store høyrepartier og den rød-grønne regjeringen.

Sosialistisk Venstre kan tross alt være fornøyde med at regjeringen blir sittende. Jeg er litt overrasket over at de går tilbake. Kristin Halvorsen har gjennom fire år blitt en populær finansminister fra SV. Hvem hadde trodd det? De har også vært synlig i valgkampen. Likevel taper de i valget.

Senterpartiet var mye mer usynlig i valgkampen. EU-spørsmålet eller en politikk for levende bygder ble aldri noe tema i den store valgkampen i media. Det er overraskende at de holder stillingene og viser nok at det skjer ting også utenfor riksmedia. Jeg tror Senterpartiet har klart det gjennom lokalt valgkamparbeid, men også grunnleggende holdninger hos et grunnfjell av velgere. De har gått fram på Vestlandet og gjort det dårligst i Sør-Trøndelag. Det er litt overraskende da det er hjemfylket til Ola Borten Moe, som er en av de som har vært mest profilert. På Vestlandet har de tatt et kraftigere oppgjør med Frp enn de har gjort i Trøndelag. Kanskje har det betydning?

Jeg er glad for at regjeringen fikk fortsatt tillit. Alle partiene gikk til valg på en ny rød-grønn regjering. Det må Arbeiderpartiet huske på slik at de har romslighet overfor sine samarbeidspartnere.
Det er litt kjedelig at sentrum er svekket og de rene høyrepartiene styrket. Det gir rom for en sterke polarisering og mindre nyanser.

Jag reser i tid och rum

Jag har flytt upp i de turkiska bergen där jag lever i hop med ett gäng riktiga rövare. Mehmed är min kompis även om han tar livet av folk. Bandledaren Durdu gillar jag inte lika bra. Hans kännetecken är att han plundrar allt på de han möter, också underbyxorna. Det är äventyr, kärlek och den onde Abdi Aga som styr och ställer och tvingade Mehmed att fly till rövarna.

Cirka en timme varje dag är jag där. På tåget när jag läser boken Låt tistlarna brinn av Yasar Kemal. Det är härlig läsning. Det enda problemet är att jag inte får min vanliga eftermiddagslur. Boken är helt enkelt för bra för att somna i från.

Varje kväll är jag däremot en kort stund i Minnesota. De sista sidorna är kvar i kvadrologin om Karl-Oskar och Kristina från Duvemåla. Jag har följt dem på deras fantastiska resa från Småland med många eskapader. Jag har aldrig läst den förut och tycker att Moberg klarar att förmedla historien levande.

Jag funderar på det stora språnget de tog när de lämnade allt och alla för det okända. Det får mig också att tänka på de som i dag flyttar hit till Skandinavien från Irak, Afghanistan eller Somalia som heller inte vet vad som väntar dem. Inte kan de språket, inte vet de var de skall bo eller om det är något jobb som väntar när de kommer fram.

Det är några fantastiska resor man kan göra med böcker. Du för fingern över bokhyllan, plockar ut en bok och börjar läsa. Vips är du på Sicilien på 1960-talet (”Mandelplukkerskan” av Simonetta Agnello Hornby), nästa bok beskriver framväxten av en tätort i Nord-Norge för 100 år sedan (Knut Hamsuns ”Børn av tiden”) eller blir inndragen i konfliktlösning i Botswana (”The Full Cupboard of Life” av Alexander Mc Call Smith).

Bokhyllan är en både en tidsmaskin och en teleportör som kan flytta dig fram och tillbaka över jordklotet. Du lär känna människor som lever helt annorlunda än dig själv. Men som ändå är så lika, vare sig de bor i Afghanistan, på Öland eller i Boston. (”Tusen strålande solar”, ”Skumtimmen” och ”Mörker ta min hand”)

En av de mest fantastiska böcker jag läst i år var ”Egyptern Sinuhe” av Mika Waltari. Den utspelar sig mest under farao Akhnatons regering 1300 f.kr. och är både skojig och ger ett innblick i livet i Egypten på den tiden. Den bör du läsa.

Att ha läst Obamas “Dreams from my father” gör att du förstår att han vill ändra på saker och ting och inte bara administerera landet och ha makt.
Jag läser inte så mycket, men jag läser varje dag. Därmed är jag också på resa varje dag. I världen och i tiden.

Växthus och andra glashus

Materialism är ett hot mot planeten och den mänskliga identiteten, säger Tony Blair.

Det håller jag med om till hundra procent. Problemet är att jag gör det från min trygga materiella värld där jag har allt jag behöver.

Det gäller ju i ännu större grad Tony Blair. Hans uttalande kommer från den katolska Communion and Liberation conference i Rimini där han höll tal. Det gjorde han som en avstickare från sin semester på en femvånings lyx-yacht tillhörande dollarmiljardären Larry Ellison.

Om man vill vara ironisk kan man ju säga att han skaffar sig erfarenhet på vad materialism gör med människor…

Jag tror han menar vad han säger, och det är väl bättre än att blunda för vad materialismen gör med oss?

Men så var det detta med att kasta sten i glashus och att ta konsekvenserna av sina åsikter. Jag har det likadant. Jag innser att vi måste byte livsstil och att var och en måste minska vår miljöpåverkan. Men jag är till exempel ute och reser med flyg ganska ofta. Jag sitter i samma glashus som Blair. Var det dig jag såg borta i hörnet, bakom tomatplantorna?

De klimateffekter vi påför Jorden är visserligen bara en av de saker vi måste förändra, men den är viktig. I Storbrittanien har de startat en kampanj 10/10 för att var och en av oss skall reducera vår klimatverkan med 10 procent i 2010. Kanske det är en plats att börja?

Vi snakker valg

Jo mer stabile demokratiene er jo mindre ser det ut til at avstanden er mellom partiene. Og da er jo naturlig at interessen blir mindre.

I Norge, og Sverige, er det ikke så himla store forskjeller mellom partiene. De mest dåraktige forslag fra partier blir renset vekk når de konfronteres med virkeligheten. Frp har i valgkampen for eksempel snudd når det gjelder avskaffende av sidemålsundervisning og salg av alkohol på bensinstasjoner.

Jeg har vært dårlig på å følge med i TV-debatter og utspørringer. Shame on me. Men mitt inntrykk er likevel at de er blitt noe bedre. Selv om vekten til Erna og kjolenes størrelse får oppmerksomhet (VG og Dagbladet mest) så finnes det utspørrere som vil ha fram hva partiene mener. Det viktige er ikke å sette dit dem, men å faktiskt få frem hva de vil og ikke vil.

Faktasjekken i Bergens Tidende er jo strålende. Her tar de fatt i påstander som at «Visste du at veistandarden i Norge er dårligere enn i Botswana?» eller «Klimagassutslippene går ned» . Både utsagn som viser seg være feilaktige eller riktige tas med. Og som regel klarer B.T. å få fram nyansene. Gulldiplom til dem.

Selv synes jeg valget dreier seg for lite om hvordan vi skal komme oss vekk fra rovdriften på naturen være seg det gjelder klimautslipp, kjemikaliebruk eller biologisk mangfold. Sjekk Naturvernforbundets side om viktige spørsmål.

En annen ting der det faktisk er forskjeller kan virke marginell, men jeg synes i hvert fall at den har betydning. Det gjelder om det skal finnes en lisensfinansiert allmenkringkaster. Frp vil ta den vekk. Jeg tror det er viktigere enn noen gang at den finnes. Det behøves en motvekt til de kommersielle kanalene, men også til alt kvitteret. Selv om jeg også twittrer så må det finnes noen som kan gå mer på dypet, som kan ta opp andre tema enn alle andre og som kan satse litt mer på kvalitet. BBC, NRK, Sveriges Radio og Sveriges Television er alle viktige for at vi ikke bare skal få ytlige nyheter og kjendiseri.

At store deler av landet sliter med å holde på arbeidsplasser, bolyst og folketall er også noe som kunne få større fokus. Her har den rød-grønne regjeringen ikke klart oppgaven.

Men jeg mener bare jeg. Som svensk statsborger har jeg ikke stemmerett. Selv om jeg vet at jeg skulle ha stemt på Senterpartiet hvis jeg hadde hatt det så ser det ikke ut til å være en selvfølge. Jeg har nå testet fem partitester på nett og kommet ut på tre forskjellige partier. Det har jeg delvis skrevet om i et tidligere innlegg.

Du som har stemmerett bør i alle fall bruke den. Din stemme kan i hvert fall avgjøre hvilke partier som ikke havner i regjering.