För lite mer än ett år sedan tänkte jag och min bror åka till Georgien och Armenien. Allra bäst hade det varit att resa hela vägen från Svarta havet till Kaspiska havet. Men så kom kriget mellan Ryssland och Georgien, och vi var bara glada att vi inte hade beställt biljetter.
Men för tio dagar sedan kom jag hem efter ett par dagar i Tblisi, huvudstaden i Georgien. Det var kanonintressant att komma till hjärtat av Kaukasus för att se på rättsväsenet. Som i Moldovia besökte vi norrmän som bistår georgierna i byggandet av demokrati och mänskliga rättigheter. Les mer om deras arbete på Norlags hemsida.
Tblisi är en sliten stad, men vackert belägen längs Mtkvari-älven. Du såg att bebyggelsen en gång hade varit fantastisk vacker med snickarglädje och bursprång överallt. På något sätt kändes det som att husena var inspirerade av det vackra georgiska alfabetet.
Men du såg också att ingen hade underhållt husena på kanske 70 år. Mitt i centrum av Tblisi ligger hus som vi nog kan kalla slum. Fattigdomen är stor och överallt står folk och säljer ut sina bohag, eller tigger pengar. Skillnaden mot tiggande hos oss är att det kan vara enda sättet att klara sig. Där är det rätt att ge
I Tblisi finns det mycket att göra. Av någon anledning kommer jag fort in på mat och dryck… Å dra i sig ost-paj-pizza-brödet Khachapuri går fint. Inte så himla nyttig, men annorlunda och gott när man inte gör det för ofta. Ännu bättre är et georgisk festmåltid där maträtterna kom in efter hand som de är färdiga. Här strömmar de inn grillspett i alla varianter, fisk, sallader, Khachapuri och härliga vegetariske varianter. De använder bland annat en massa valnötter i smaksättningen. Detta går fint att skölja ner med landets vin – så länge man väljer de torra sorterna. Det traditionella georgiska vinet är halvsött och har en smak av blandsaft.
De har också helt okej lokalt öl. På en bar 50 meter från Frihetsplatsen kunde man köpa en halvliter för fyra kronor
Vi prövade också Svavelbadet med naturliga källor och 50-gradigt vatten. Nu vet jag halvvägs hur en skållad gris känner det. Och när du sitter där och kokar kommer det en lokal hjälte för att tvätta oss. Det var bara att lägga sig på en bänk och låta honom misshandla oss för att få av både smuts och halva huden. För att skölja av oss tömde han med jämna mellanrum en hink med skållhett vatten över oss. Första gången var den hinken världens överraskning, och sedan bävade man bara in för nästa runda. Men nu är julbadet undangjort.
Liberalisten Saakashvili är president. Det ser ut som att han har klarat att få ner brottslighet och våld som för 5-10 år sedan präglade landet. Metoden har varit amerikansk. Bura in folk och ge dem långa fängelsestraff. Säkert sitter de också många oskyldiga innespärrade, men de har klart det jobbet. Att gå i Tblisis gator känns lika tryggt som i Trondheim eller i Trollhättan.
Som känt har inte Georgien kontroll över hela landet. Syd-Ossetien och Abkasien är utrbrytarrepubliker under starkt ryskt inflytande. Några menar att det är för att folket där vill det – andra att det är ryssarna som tvingar de. Massor av flyktingar från områdena finnes nu i andra delar av Georgien sedan mitten på 90-talet. Det är svårt att se hur Georgia någon gång skall kunne få kontroll på de här områdena igjen. Det finns de som menar att ryssarna bara gör detta för att det är i deras inntresse att det är oroligt i regionen och att de i själva verket inte har några egentliga inntressen där.
Du kanske kommer ihåg kriget i fjol. I västliga medier tog alla Georgias parti, men det var ju ganska korkat av Saakashvili och gå in i Syd-Ossetion. Var det någon som trodde att ryssarna bara skulle titta på? En FN-rapport har väl nyligen pekat på det, men också på att Ryssland dels överreagerade och dels hade provocerat georgierna med raketskjutning i förväg.
På vägen dit läste jag en artikel i Aftenposten innsikt om hur många länder nu anlitar amerikanska PR-byråer för att vinna fram med sitt syn. Det hade bland annat Georgia gjort i förbindelse med kriget. Det var tydligen planlagt och mycket tyder på att det i alla fall innledningsvis var vällyckat. I artikeln kom det också fram att Abkhasien och Syd-Ossetia nu har hyrt in andra PR-byråer för sin sak. Detta är tydligen ganska vanligt bland nya kämpande nationer. Här kan vi snacka om PR-krig.
Jag åker gärna tillbaka till Georgia – om du blir med förstås.
