onsdag 25. november 2009

Några dagar i Tblisi


För lite mer än ett år sedan tänkte jag och min bror åka till Georgien och Armenien. Allra bäst hade det varit att resa hela vägen från Svarta havet till Kaspiska havet. Men så kom kriget mellan Ryssland och Georgien, och vi var bara glada att vi inte hade beställt biljetter.

Men för tio dagar sedan kom jag hem efter ett par dagar i Tblisi, huvudstaden i Georgien. Det var kanonintressant att komma till hjärtat av Kaukasus för att se på rättsväsenet. Som i Moldovia besökte vi norrmän som bistår georgierna i byggandet av demokrati och mänskliga rättigheter. Les mer om deras arbete på Norlags hemsida.

Tblisi är en sliten stad, men vackert belägen längs Mtkvari-älven. Du såg att bebyggelsen en gång hade varit fantastisk vacker med snickarglädje och bursprång överallt. På något sätt kändes det som att husena var inspirerade av det vackra georgiska alfabetet.

Men du såg också att ingen hade underhållt husena på kanske 70 år. Mitt i centrum av Tblisi ligger hus som vi nog kan kalla slum. Fattigdomen är stor och överallt står folk och säljer ut sina bohag, eller tigger pengar. Skillnaden mot tiggande hos oss är att det kan vara enda sättet att klara sig. Där är det rätt att ge

I Tblisi finns det mycket att göra. Av någon anledning kommer jag fort in på mat och dryck… Å dra i sig ost-paj-pizza-brödet Khachapuri går fint. Inte så himla nyttig, men annorlunda och gott när man inte gör det för ofta. Ännu bättre är et georgisk festmåltid där maträtterna kom in efter hand som de är färdiga. Här strömmar de inn grillspett i alla varianter, fisk, sallader, Khachapuri och härliga vegetariske varianter. De använder bland annat en massa valnötter i smaksättningen. Detta går fint att skölja ner med landets vin – så länge man väljer de torra sorterna. Det traditionella georgiska vinet är halvsött och har en smak av blandsaft.

De har också helt okej lokalt öl. På en bar 50 meter från Frihetsplatsen kunde man köpa en halvliter för fyra kronor

Vi prövade också Svavelbadet med naturliga källor och 50-gradigt vatten. Nu vet jag halvvägs hur en skållad gris känner det. Och när du sitter där och kokar kommer det en lokal hjälte för att tvätta oss. Det var bara att lägga sig på en bänk och låta honom misshandla oss för att få av både smuts och halva huden. För att skölja av oss tömde han med jämna mellanrum en hink med skållhett vatten över oss. Första gången var den hinken världens överraskning, och sedan bävade man bara in för nästa runda. Men nu är julbadet undangjort.

Liberalisten Saakashvili är president. Det ser ut som att han har klarat att få ner brottslighet och våld som för 5-10 år sedan präglade landet. Metoden har varit amerikansk. Bura in folk och ge dem långa fängelsestraff. Säkert sitter de också många oskyldiga innespärrade, men de har klart det jobbet. Att gå i Tblisis gator känns lika tryggt som i Trondheim eller i Trollhättan.

Som känt har inte Georgien kontroll över hela landet. Syd-Ossetien och Abkasien är utrbrytarrepubliker under starkt ryskt inflytande. Några menar att det är för att folket där vill det – andra att det är ryssarna som tvingar de. Massor av flyktingar från områdena finnes nu i andra delar av Georgien sedan mitten på 90-talet. Det är svårt att se hur Georgia någon gång skall kunne få kontroll på de här områdena igjen. Det finns de som menar att ryssarna bara gör detta för att det är i deras inntresse att det är oroligt i regionen och att de i själva verket inte har några egentliga inntressen där.

Du kanske kommer ihåg kriget i fjol. I västliga medier tog alla Georgias parti, men det var ju ganska korkat av Saakashvili och gå in i Syd-Ossetion. Var det någon som trodde att ryssarna bara skulle titta på? En FN-rapport har väl nyligen pekat på det, men också på att Ryssland dels överreagerade och dels hade provocerat georgierna med raketskjutning i förväg.

På vägen dit läste jag en artikel i Aftenposten innsikt om hur många länder nu anlitar amerikanska PR-byråer för att vinna fram med sitt syn. Det hade bland annat Georgia gjort i förbindelse med kriget. Det var tydligen planlagt och mycket tyder på att det i alla fall innledningsvis var vällyckat. I artikeln kom det också fram att Abkhasien och Syd-Ossetia nu har hyrt in andra PR-byråer för sin sak. Detta är tydligen ganska vanligt bland nya kämpande nationer. Här kan vi snacka om PR-krig.

Jag åker gärna tillbaka till Georgia – om du blir med förstås.

onsdag 18. november 2009

Et lynbesøk i Moldova

Kan jeg få fortelle deg litt fra et lynbesøk i Moldova?

Ok, her kommer det. Jeg var forrige uke på besøk til , The Norwegian Mission of Rule of Law Advuisors to Moldova, Norlam. Det er en liten gjeng med nordmenn fra domstoler, fengsel, friomsorg, påtalemyndighet samt forsvarere som i lag med lokale helter bistår Moldovas myndigheter.

Poenget er at de bidrar som rådgivere med det Moldovene selv ønsker. De trær ikke ned noe over hodene på dem. I stor utstrekning er det kursing av aktørene i menneskerettigheter - i tråd med Den europeiske menneskerettighetskonvensjonen, EMK.

Men de konkretiserer det på hva alle aktører bør tenke på i forbindelse med f.eks. varetektsfengsling. De har bidratt til å få i gang samfunnsstraff som nå utgjør en stor andel av straffene. Og når den nye regjeringen nå pøser på med lovforslag bidrar NORLAM med kompetanse på hvordan disse ikke skal komme i konflikt med EMK. Du får lese mer på deres hjemmeside oven. Jeg tror de utgjør en forskjell og de har nesten ikke fått noen oppmerksomhet på den gode jobb de utfører.

Ellers kom jeg til Moldova uten forventninger. Europas fattigste land hadde jeg hørt - og det er sant. Ankom i mørker og det var tåkeregn. Lite gatelys var det også. Det føltes som Øst-Europa med stor Ø.

Men jeg har lært litt mer nå. Moldova er et byrdig område med gode kår for all mulig slags frukt og grønnt. De lager gode viner og hadde det ikke vært for at Vesteuropa har overskudd på de fleste matvarer så hadde nok Moldova vært betydelig rikere.

Et restaurantbesøk eller to ga mersmak. Klimaet skal være utmerket. Landskapet er ikke ulikt Toscanas. Hyggelige folk og pene damer! Det er noen timer til Svartehavet, Odessa, Kiev og andre spennende plasser. Jeg kan godt tenke meg å dra tilbake. Blir du med? Du kan jo starte med turistinfon.

På grunn av fattigdommen har mer enn hver femte person flyttet fra landet. Det utgjører et stort problem. Hvis de ikke kommer tilbake så kan vi snakke om å få uheldig alderspyramide. De fleste som har dratt er 20-40 år. Hvis det blir jobb å få i Moldova kommer sikkert mange tilbake. Hvis ikke sliter de.

Vet du hva som skjer i Moldova når økonomien når bunn? - Alle begynner å grave for å komme seg dypere ned, heter det i moldovisk humor. Mer om økonomin finner du her.

Summa summarum møtte jeg et land som var mye mer interessant og hadde mer å by enn hva jeg kunne forestille meg. Og da var jeg der enda bare i et døgn.

søndag 8. november 2009

Skall kärnkraften subventioneras?

Det finns många argument för och emot kärnkraft.

Oavsett vad man menar om den borde man vara överens om att det inte finns ingen anledning att subventionera kärnkraft. Det var glädjande nog ett av punkterna i den senaste energiöverenskommelsen mellan regeringspartierna.

Regeringsutredning föreslår fortsatt subventionering av kärnkraften. Det skriver Naturskyddsföreningens ordförande i en artikel.

Saken är om kärnkraften, som alla andre verksamheter, skall behöva försäkra sig mot eventuelle skador den kan medföra. Problemet för kärnkraftsindustrin är att inget försäkringsbolag ser ut att vilja försäkra kärnkaften full ut.

Det intressanta är ju att försäkringsbolagen är de i samhället som är bäst på att värdera risker för olyckor. Hela deras verksamhet bygger på den kompetansen. Och då är det ju minst sagt oroväckande att de inte vill ta den risken. Eller vad menar du?

tirsdag 3. november 2009

Dommere fikk innblikk i fremtidens journalistikk

I to dager har jeg vært på seminar med Dommernes mediegruppe. http://www.domstol.no/mediegruppe En flott gjeng av dommere som har sagt seg villig til å gi kommentarer om, og forklare, stoff for journalister. Det er både et bidrag til åpenhet om domstolenes maktutøvelse og tillit til domstolene.

Gruppen blir brukt. Senest på fredagen var Torolv Groseth på Dagsnytt Atten. Men kanskje ikke så mye som vi hadde forventet. Det siste året har det vært ca. 25 innslag der medlemmene er blitt intervjuet. I tillegg kommer en rekke tilfelder der de har gitt bakgrunnskommentarer eller forklart ting for journalister. Flere journalister har gitt uttrykk for at gruppen er viktig for dem.

På seminaret var det flere interessante innledere. Direktøren for UDI, Ida Børresen, fortalte hvordan de har arbeidet. De sier at tillit er viktigere enn omdømme. Bakgrunnen er at en virksomhet som Utlendingsdirektoratet aldri kommer til å bli populær. Min tolking av hvordan de forholder seg til media er at de innstiller seg på at det alltid vil være kritikk mot deres virksomhet og at medarbeiderne derfor bør se på det som en naturlig del av jobben. Dermed blir det kanskje litt mindre skummelt når kritikken kommer. Derimot satser de mye på å bygge opp tillit gjennom å forklare sine avgjørelser og i større grad viser fram det regelverk de bruker.

Meget interessant var også Espen Egil Hansen, sjefredaktør for VG Nett. De er Norges største nyhetssajt med en unik posisjon i Norge.

Tradisjonelt har vi nok tenkt på nettavisene som biheng til papiravisene. VG Nett har nå passert VG papir når det gjelder antallet lesere. Hansen ble invitert etter at jeg hadde lest hans artikkel i Norsk Redaktørforenings årsbok, Fremtidens medier snakker med, ikke til, leserne. Se http://meta.vgb.no/2009/04/29/fremtidens-medier-snakker-med-ikke-til-leserne/

Han viser til hvordan de arbeider og at nettaviser faktiskt kan bety bedre kvalitet enn papiraviser. De har ingen plassbrist og kan legge inn hele rapporter, hele intervjuer, lydfiler, kommentarer etc. En del av metodikken er mer transperante artikler.

Leserne skal selv kunne se kildene gjennom slike lenker og dokument. De skal kunne høre hele intervjuet som er bakgrunn for artikkelen. De kan også se hva NY Times eller andre egentlig skrev i den saken VG Nett har laget en artikkel på bakgrunn av. I tillegg viser de gjerne opp hva andre mener om saken gjennom blogger etc. På den måte kan leseren gjøre seg opp en mening om det VG har skrevet er riktig eller ikke. Journalistene blir av med eneretten på informasjonen som ligger til grunn for artikkelen.

Dette er en kjempeinteressant utvikling synes jeg. Nettavisene kan bety bedre kvalitet. Men det krever selvfølgelig at leserne har tid, og tar seg tid til å fordype seg. Så vil jeg ikke skryte av alle deler av VG Nett. Det er jo utrolig mye uviktige ting som ligger der. Prioriteringene om kjendisstoff etc. er av utrolig liten samfunnsverdi. Men eneste settet å få dem vekk er nok at vi ikke klikker på dem. VG har full kontroll på hva som blir mye lest. Derimot anbefaler jeg dere å lese hans artikkel i årsboken. Se http://meta.vgb.no/2009/04/29/fremtidens-medier-snakker-med-ikke-til-leserne/

Det er problemer med å legge inn lenker i blogspot akkurat nå. Derav er adressene publisert i sin helhet.