De allra flesta tycker att de förtjänar högre lön. Det märkliga är att de gäller oavsett vilken lön man har. Det finns ju alltid någon annan som tjänar mer, och som med ens egna ögon kanske inte förtjänar det.
På 1990-talet rusade chefslönerna i väg, också i Norden. För att kunna motivera detta hade man infört en ny argumentation. Chefslönerna utomlands var mycket högre och om vi inte följde efter kom våra chefer att försvinna till bättre betalda jobb där.
Det var naturligtvis bara bullshit. Det är inte många som någon gång hade haft chansen på ett sådant jobb utomlands. Vi har några få som har fått möjligheten, men jag tror inte vi kan säga att det varit någon succé.
I Svenska Dagbladet i dag har Andreas Cervenka en bra analys om detta i kommentaren "Därför skenar elitens löner". Bland annat citerar han Klaus Schwab, grundare av World economic forum. Denne skrev i en debattartikel att kapitalismen spårat ur och att överdrivet höga löner sabbat chefernas moraliska kompass. Varför ska en framstående lärare tjäna mindre en medelmåttig chef, undrar han retoriskt?
Ett annat poäng är att de krafsar åt sig helt onödvändigt stora delar av kakan bara för att de inte vill hamna efter andra chefer på lönelistan. Fånig prestige alltså.
Girigheten behöver diskuteras. Ju mer den diskuteras desto mindre klarar de att roffa åt sig. Om det blir obekvämt att begära mer kommer de att avstå. Annars inte.
Min argumentation kanske låter väldigt vänster? Jag menar att den inte är det. Att hushålla med resurser hör till vanligt sunt förnuft. När toppchefens löner rusar i väg så gör det något med lönenivået, mentaliteten i hela verksamheten och det går faktiskt ut över resultatet. Därför bör aktieägare pressa styrelser till att hålla igen chefslönerna. Samuel Goldwyn står bakom citatet: "Vi betalar honom för mycket, men det är han värd". Kanske gällde det under hans levnad på mitten av 1900-talet, men inte nu.
En helt annan sak är att vi som samhälle inte mår bra av att ha för stora skillnader mellan folk.
2 kommentarer:
Hei Iwar - du skriver til slutt:
"Min argumentation kanske låter väldigt vänster?".
Hva er bakgrunnen for at du forsøker å ta avstand fra at argumentasjonen din fremstår som litt "vänster"? Er det viktig for deg å ta avstand fra sosialdemokratene?
Hej. Nja, det är inte viktigt att ta avstånd från socialdemokrater eller det som är längre vänsterut.
Jag ville nog mest betona att girigheten inte är en vänster-höger-fråga.
De fredliga protestene Occupy Wall Street, deras kollegor utanför St. Pauls Cathedral och de som nu i ett halvår har protesterat mot nedskärningar i Spanien är sunda reaktioner. Många vill säkert placera dem i ett vänsterbås. Jag tycker mer det handlar som sunt förnuft och reaktioner som vår tid kräver.
De sitter inte med någon lösning, men deras protester tror jag gör det svårare att komma undan med extrem girighet.
Eller vad tror du?
Legg inn en kommentar