Kontinentets største popstjerne får ikke bli president

I serien av presidentvalg 2012 er det på søndag Senegals tur. Det mest oppsiktsvekkende er at dagens president stiller til gjenvalg for en tredje periode.

Til å begynne med er han 85 år, og mandatperioden er for syv år. Aktiv seniorpolitikk kan man si. Men værre er at han gjør det når konstitusjonen sier at de bare kan sitte i to perioder.

Det har utløst voldsomme protester, ikke minst i Dakar der det er daglige demonstrasjoner. Les artikkel her.

I vår lille del av verden er ikke Senegal noe vi vet mye om. Det har noen gode fotballspillere og gikk til kvartfinale i VM 2002. Jeg tror de slo ut Sverige i åttendelsfinelen. Så vet vi kanskje at rallyet Paris-Dakar slutter der.

Men i tillegg kommer Afrikas største popstjerne, Youssou N'Dour, fra Senegal. Han har sunget med Sting, Springsteen, Peter Gabriel og mange andre. Seven seconds away i lag med svenske Nena Cherry ble i hvert fall en stor hit i vår del av verden.

Han har tidligere engasjert seg for Mandela, for Amnesty og nå har han tatt opp kampen med den sittende presidenten Wade. n' Dour stiller rett og slett i presidentvalget. Nå har en konstitusjonsdomstol forbudt han til å være presidentkandidat. Men han fortsetter likevel kampanjen.

Det er modig. Det er kanskje vanskelig å tenke seg at en stort musikkgeni også vil være en dyktig president? Men det er bra at noen utfordrer en president som bryter med landets konstitusjon.

At presidentvalget i Senegal ikke får så mye oppmerksomhet i Norden er nok naturlig, men jeg har tidligere blogget om medienes rare prioritering når det gjelder valg.

Musikkvalget til dette blogginlegget er ganske opplagt.

När blir de fyra friheterna införda?

Vi satt och prata på lunchen i dag om pass.

Jag har ingenting emot pass, men de är bäst med stämplar i. Så var det detta med den fria rörligheten i delar av Europa.

Om jag kommer i håg rätt så skulle Sverige få denna fria rörligheten för personer i Väst-Europa första gången 1992 när EES-avtalet blev inngått.

Men det funka inte helt. Vi behövde fortfarande pass på våra resor. Så skulle vi få denna fria rörlighet, för bland annat folk, när Sverige blev medlemmer av EU.

Men, inte helt. Passen behövde fortfarande vara med. Så 1999 blev Schengen-fördraget en del av Europeiska Unionen. Schengen-samarbetet kallas Den Europeiska Unionens passunion. Äntligen kan man tycka för de som inte villa bära med sig pass inne i EU.

Men här sitter vi i 2011 och jag tycker att jag måste ha med passet på flygresor nästan överallt. Och inte bara där. Starkast minne har jag av tyska tullare som väckte oss på nattåget en bit innanför Danmark för att de skulle se våra pass.

Stämmer detta? Har du blivit en del av passunionen, eller måste du passa på att ta passet med dig för att inte få ditt pass påskrivit?

Dagens musik:Passport med Gogol Bordello

Når markedet ikke gjelder

Noen ganger ser det ut til at hvis bare beløpene er store nok så gjelder ikke vanlige regler og lover. Da forsvinner alle vanlige argument om hvordan markedet skal fungere og at stater ikke skal forstyrre sunn konkurranse. Her kommer to eksempel:

1. Når Norwegian nylig fortalte om sin giganthandel av 222 nye fly til en listepris på 127 milliarder så er jo det en både spennende og dristig satsing. Det kan gjøre Norwegian til et av de større europeiske flyselskapene. De har vært flinke på utvikle gode løsninger for kundene. Kanskje har de funnet en modell som funker for mange flere? Suksessen kan komme til å fortsette.

Men selvsagt kan det også være slik at det ikke var en god idé. Hvis flytraffiken generelt går ned, skatter forandres, den økonomiske krisen blir varig etc. då kan dette være handelen som får Norwegian til å brekke nakken.

Satsingen er åpenlyst et risikoprosjekt. Normalt vil derfor de banker som låner ut penger til handelen ta seg ekstra godt betalt. De må sette renten til et nivå som oppveier risikoen for at kunden ikke kan betale.

Men det viser seg at så fungerer ikke markedet. Isteden viser det seg at Norwegian får statsgarantier for lån på 60 milliarder kroner av dette. Dermed kan de låne til 1,5 prosents rente. Hvorfor skal en stat, jeg utgår fra at det er den amerikanske, gjøre noe slikt? Og hvorfor er det viktigere, og riktigere, for dem å subisidere lån til flyselskap enn til amerikanske huskjøpere, forskningssatsinger eller for den saks skull togselskaper? Her ser det ut til at vanlige fornuftige prinsipper ikke gjelder.

Et annet merkelig fenomen i vestlig handel er gjenkjøpsavtalene. Hvis stat A kjøper dyre forsvarssystemer, som fly, båter, kanoner, så er det regel at selgeren inngår en gjenkjøpsavtale. Denne avtalen betyr at de må handle, ikke der det er rimligst, men av noen som kjøperen vil at de skal handle av. Som regel er dette en bedrift i landet som kjøper varene.

Når Norge kjøpte fregatter sist så var gjenkjøpsverdien slik at selgeren var forpliktet til å handle for 11 milliarder kroner i Norge. Ingen små beløp direkte. Dette finnes det uendelige eksempler på. Hvis de ikke inngår gjenkjøpsavtaler så blir det ingen handel. Hvorfor gjelder ikke sunn markedsøkonomi her?

Man kan ju også, og det har jeg gjort før, lure på hvorfor viktige saker ikke blir blåst opp som store nyhetssaker? Mens det virker å være uendelige med rom for kjendisstoff i A-, B- , C- og D-kategorien.

En annen ting er at Forsvaret kan bruke - og sløse - med penger som ingen annen kan.

Låtvalg til dette innlegget:

Finns det bara en president?

Presidentvalet får ingen uppmärksamhet. I alla fall inte här i Norge.

Jo,den amerikanske nomineringsprocessen hos det republikanska partiet får enorm uppmärksamhet. Här beskrivs detaljer om personer som aldrig kommer att vara i närheten av ett ens bli kandidater. Mer eller mindre alla kan namnet på de 3-4 mest aktuella republikanska kandidaterna, och vem som har vunnit i vilka delstater. Men presidentvalet där är ju inte förrän till hösten.

Men i morgon är det ju faktiskt ett spännande presidentval, i grannlandet Finland. Pinsamt nog kom jag på att jag inte en gång visste namnet på de två kandidater som nu har chansen i andra valomgången. Så jag var tvungen att repetera med hjälp av nätet.

Samlingspartiets Saulo Niinistö och utmanaren från De gröna, Pekka Haavisto, var det ja.

Vad kommer det sig att vi inte bryr oss om ett riktigt val i grannlandet, men följer detaljer på några partimöten i USA? De har ju en spännande ordning over there, men ändå. Här behöver vi absolut hjälp av våra medier. Rapportera mer från Norden. Rapportera mer från Finland. Skriv gärna något om Island som inte bara handlar om krisen.

Eller vad med det kommande presidentvalet i Kina? De flesta vet inte att presidenten i världens folkrikaste nation heter Hu Jintao. Och det har heller inte skrivits så himla mycket om att han slutar och en ny skall väljas.

Nu är inte alltid val så väldigt spännande i diktaturer, så lite grann får väl kineserna skylla sig själva. Länge innan det kinesiska kommunistpartiet har sin 18:e kongress är det klart att Xi Jinping kommer att bli vald. Borde vi inte få veta lite mer om han som skall styra det extremt viktiga landet Kina?

Ett annat viktigt presidentval kommer att gå av stapeln i Frankrike.

Det är möjligt att rapporteringen är bättre i Sverige än i Norge? Men kära medier, det finns mer än ett land som skall välja president 2012.

Eller är det vi läsare som inte bryr oss. Vad tror du?

Under tiden kan vi ju lyssna på Imperiet: