När Springsteen kom och spelade för mig

Vi har inte många levande gemensamma hjältar. Det är förstås Nelson Mandela och så är det Bruce Springsteen. Det var fler förr.

Det var så jag tänkte på Ullevi när Springsteen kom och spelade för mig - och 70 000 till. Det är många andra som kan göra bra rockmusik, men det finns ändå ingen som The Boss. Grejen är ju att han kan göra folk glada och upprymda samtidigt som han har klara och tydliga budskap om att världen är orättvis, att finansfolkena leker med arbetarnas liv och han berättar om dagens "småfolk"i USA. Bara det är unikt vackert.

Att 62-åringen fortfarande kan göra riktigt bra rockmusik gör honom speciell. Det nya albumet Wrecking Ball är faktiskt ett av hans bästa och det säger inte lite.

När han i nästan fyra timmar spelar, showar, kommunicerar och ger allt lyfter det publiken. Ljudet var inte bra under hela konserten, men det gör inte så mycket. Han ville att var och en av oss skulle sjunga med lite högre, klappa takten lite hårdare och det gjorde vi. Hela familjen älskade dt och runt oss var allt från 5 till 75-åringar som verkade göra detsamma. Är inte det stilgt? 

Konserten var inte till för artisterna, men för oss. Så är det inte allt för ofta. Det händer, också med bra band, att jag tänker att det hade varit lika bra att sitta hemma och höra på cd:n. Nu gick vi därifrån lyckligare och mer medvetna. Det är skillnad. 

Det var min tredje konsert med honom och E Street Band på Ullevi. Det var lika bra som 1985 och 2003. Jag tror alla tre konserterna kommer med på mina fem bästa konsertupplevelser någonsin. 

Det är ganska skönt att det finns några gemensamma hjältar för oss. 
Spellistan ser du här.


Lyssna på ett smakprov här:

Blomster og bier

Det er stille og sommer. Plenen er hvit av hvitkløver. En ensom bie er det eneste som høres. Noe er galt. Det skulle vært flere.

Verdens bier og humler minker i rekordtempo. Fenomenet kalles for CCD (Colony Collapse Disorder) og rammer nå land over hele verden. Biene forlater kubene og dør uten at forskere er sikre på hvorfor. Det rapporteres at i USA har antallet homler blitt redusert med 96 prosent på 20 år. I flere europeiske land skal antallet ha blitt halvert.

Det er usikkert om fenoment har kommet til Skandinavien, men jeg mener at vi brukte å være forsiktige når vi gikk barfote over hvitkløver fordi risikoen var stor for å bli stukket av en bie. Nå skal det godt gjøres å treffe på den ensomme bien.

Alle som vet noe om blomster og bier skjønner sikkert at dette er alvorlig. Matvareproduksjonen rammes og tapene er allerede enorme. Store avlinger av frukt og grønnsaker verden over er avhengig av importerte bier for å bli bestøvet. Hvis de fort

Aftenposten forteller at vetenskapen har fremsatt ulike hypoteser som virus, parasitter, bruken av insektsmidler i landbruk, feilernæring, til og med mobilbestråling. I vår kom to studier som viser at noen av de vanligste sprøytemidlene dreper bier og humler ved at navigasjonsevnen ødelegges og dronningene dør ut.

At det blir mindre honning å få er det minste problemet. Frukter, grønnsaker, vin, matolje og alle som lever av dette er helt avnhengige av bier og homler. CCD er ikke noen bisak. Det er en alvorlig påminning om at vi må leve innenfor noen form av økologisk balanse for å overleve.

Hva hver og en av oss kan gjøre vet ikke jeg. Kanskje gjør du? I hvert fall sier det vel noe om at økologisk mat har noe for seg. Den viktigste effekten er ikke om slik mat smaker bedre, eller er sunnere for den som spiser den, men fordi at i det økologiske samspillet er det viktig å tilføre så lite giftige kjemikalier som mulig.

Musikk til dagens innlegg er The flight of the Bumble-bee, framført av Yuya Wang: