Ankara - ikke helt som Istanbul

Hadde på kjenn at det ikke skulle gå så bra i dagens cup-finale så jeg lettet anker og tok meg til Ankara. Etter å ett par ganger har vært i fantastiske Istanbul er det en gigantisk estetisk nedtur med Ankara. I hvert fall det jeg har sett så langt.
Det er en blanding av byggearbeidsplass, trafikkaos (fast det er søndag) og mengder av gigantiske kjøpesenter med reklameskilter overalt. Ikke spesielt pent. Men sikkert typisk for et land som kombinerer sterk økonomisk vekst og sentralisering.
Ankara har nå fem millioner innbyggere, hvilket likevel er mindre enn en tredjedel av Istanbul. Nye bydeler vokser opp over alt med 25-våningshus i alle mulige farger.
Ikke bra så langt altså. Men maten er i vanlig ordning fantastisk. Inn på noe vi kan kalle fast food der de serverer enten tyrkisk avlang pizza eller grillspett med lamm. Lammet kommer etter et minutt med nybaket pitabrød og fem små tallerkener med tilbehør. Nydelig. Øl kan man jo ikke der så jeg spør om juice, men når han nøler og foreslår noe annet jeg ikke forstår så svarer jeg ja. Og inn kommer et ølglass med …kefir. Annerledes men helt fint og når bøneutroperen kjør i gang sin bønn til solnedgangen er alt ok.

Hva jeg skal gjøre her? Jeg er med på et litet hjørne av et større EU-prosjekt for å reformere tyrkiske domstoler.

Lenge siden du hørte på tyrkisk musikk? Nå har du sjansen...

Ta dig en fika

Under lunchen på jobben började vi snacka om kaffe. Att det egentligen är ganska konstigt att någon kom på att man skulle ta bär från just denna buske, rosta dem, mala dem och sedan hälla på varmt vatten och sila eller låta dra. Hur många andra bär och metoder måste de inte ha prövat ut?

Kaffet håller ju maskineriet i gång. Att ta en fika är en mysfaktor på fritiden och på jobb. Det hade inte blitt det samma att samlas runt ett glas vatten.

Men hur var det nu man kom på att man skulle börja dricka kaffe? Bäst att kolla på nätet. Inga solklara svar, antagligen för att det är så himla länge sedan det startade. Det startade på Afrikas horn, kanske redan fôr två tusen år sedan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kaffe

En legend,lite lângre ôsterifrån, är en snubbe som hette Omar var känd för att kunna bota sjuka genom böner. (Inte kaffebönor). Han var tvungen att sticka från Mocca i Jemen till en grotta i öknen. Uthungrad började han tugga på några bär, men tyckte att det var før bittra. Han prövade att rosta dem för att se om de blev bättre, men då blev dem för hårda. Då prövade han att koka dem för att mjuka upp dem och fick fram en brun vätska. Efter att ha druckit den kvicknade gubben till och kom tillbaka till Mocca med en mirakelmedicin. Omar blev helgon.

I vanliga fall dricker jag bara kaffe utan att tänka så himla mycket på vad det smakar. Men några gånger så känner jag efter mer, låter kaffet ligga mellan framtänder, tunga och läppar och blåser försiktigt in lite luft. Då kommer smaken starkt fram och smakar vidunderligt. Jag skall pröva att göra det oftare.
Nymalt kaffe, eller att öppna en påse med bra kaffe ger ju en av världens allra bästa lukter. Tydligen är det ämnet furufykmerkaptan som vi då känner lukten av.
För mycket kaffe kan vi få i oss, men visste du också att kaffe står før 60 procen av de antioxidanter vi får i oss. Fem koppar om dagen skyddar mot många sjukdommar, men mer skall vi inte dricka enligt denna forskningsartikeln.
Njut därfør fikan. Så kan vi sända en tacksam tanke till de i Etiopien som en gång kom på att man efter en ganska omständig process skulle börja dricka kaffe.