För 25 år sedan gick jag på biopremiär

För 25 år sedan bodde jag i Stockholm. Det var två bra svenska biopremiärer 28 februari 1986. "Älska mig" av Kay Pollack och "Bröderna Mozart" av Susanne Osten. Jag gick på nio-föreställningen av "Älska mig". Olof och Lisbet Palme gick på "Bröderna Mozart vid samma tid. På vägen hem blev han skjuten. Jag var bara ett par gator bortanför, men visste inget förrän nästa dag. Här kan du höra nyhetssändningen från 1. mars.

Jag var aldrig någon Palme-fan. Han var smart och intelligent, men kunde också vara nedlåtande mot sina politiska motståndare. Den fråga som var viktigast för mig som ung, kärnkraften, var han ivrig förkämpe för. Det påverkade säkert min bild av honom negativt. Respekterade honom gjorde vi nog nästan hela svenska folket.

Men den chocken det var att vakna upp 1. mars och höra att han var mördad var overklig. Och den serie av klantiga polisuppträdanden, oj-oj-oj. Om jag har förstått det rätt så bestämde sig Hans Holmér redan på väg ner från Dalarna att det var PKK som stod bak attentatet. Det är klassiskt dåligt polisarbete att bestämma sig för en teori tidigt. Som tur är - är inte detta så vanligt. Men att det skulle ske vid ett sådant tillfälle är otroligt.

Det finns många teorier. Leif GW Persson har lagt sig på polisspåret. Det låter otroligt att en grupp poliser skulle klara det - och hålla tyst i alla år. Jag tror faktiskt att det var Christer Petterson, men jag håller med Svea Hovrätt om att de inte hade tillräckligt med bevis för att döma honom. Så då får vi fortsätta att leva med traumat att det största attentatet mot en svensk ledare - i alla fall sedan maskeradbalen - är ouppklarat.
(Bilden är tagen av Bernt Sønvisen)

Slik lærer du deg å bli korrupt.

Vi kan med viss stolthet si at vi i Norden ikke har utbredt korrupsjon. Sjekk korrupsjonsindeks her. Det gir oss store fordeler sammenlignet med andre land. Tilliten til hverandre, myndigheter og næringsliv gjør det ikke bare hyggeligere å leve her. Det er også en stor konkurransefordel. Korrupsjon er ineffektivt.

Ugandian anti-corruption sign)

Men nå finnes flere eksempler på hvordan viktige fremtidige ledere skoleres til å bli korrupte.

1. Russestyrene drilles til å ta imot personlige gaver for å velge bedrifter.
"Russeservice og Russedress driver en knallhard kamp om russestyrenes penger og oppmerksomhet. Adresseavisen har kartlagt og funnet ut at leverandørene av russeutstyr, tilbyr medlemmene av russestyrene personlige gaver, mot at skolen velger dem som hovedleverandør."

2. Bloggere får, og tar seg, betalt for å skrive pent om produkter. Dette gjelder ikke minst i moteblogger. "Unge overøses av produkter og tjenester for å blogge pent om produkter." Det sier Forbrukerombudet.
- Jeg omtaler gjerne andre produkter og tjenester i en artikkel mot betaling, sier en blogger til BT.

Personer, som vi kan ha grunn til å tro havner i ledende posisjoner, blir lært opp til å selge seg til de som betaler best. Ikke helt bra, eller hva mener du?

Når historien skrives

I disse dager skjer noe som vil havne i historiebøkene. Historien om arabverden må trolig skrives om. Det har faktiskt allerede startet.

For en måned siden var det ikke mange som skrev annet enn president eller Egypts leder om Hosni Mubarak. Nå omtales han nesten overalt som diktator.

Mange er urolige over utviklingen i de nordafrikanske land og Midt-Østen. På børsene er de livredde for at noe skal forandres og oljeprisen går på ny til himmels. Det kortsiktige markedet bryr seg ikke om demokrati. Men på lang sikt bør markedet tjene på at deler av arabverden nå frigjør seg.

Vi vet ikke helt hva som kommer etterpå, men jeg gleder meg med endringene som har skjedd i Tunisia, som ser ut til at skje i Egypt og som jeg håper skjer i Marocco, Iran, Libya, Syria Jordania og andre land.

Det vi ser nå er et mye riktigere bilde av arabverden enn de små minoriteter av islamister som preger deler av nyhetsbildene. Arabene vil ha frihet, brød og demokrati som nesten alle andre.

Foto:giaitri59

Minimalistisk versjon av fantastisk reise til Sør-Afrika

Hjemme igjen etter 14 dager i Sør-Afrika. Den beste reise jeg har vært på - i hvert fall siden jeg var på min første interrail som 17-åring og planløst irret frem og tilbake på kontinenten.

Nå var det meste planlagt. Men alt gikk bedre enn planen. Et reisebrev ville bli for langt for denne bloggen, men noen raske highlights kommer her.

- Å plutselig være ved en damm der 30 gigantiske elefanter leker i vannet - og stamper forbi et par meter fra bilen.

- Å sitte på hestryggen oppfor en sansløst vakker dalgang i Kwa-Zulu Nathal.

- Å se løvejakt på gnu.

- Å nesten gå seg vill i mørkret i et område med livsfarlige flodhester.

- Stranden ved Cape Vidal på østkysten med mil etter mil av strender for snorkling, fiske, surfing etc. Og uten å være forberedt treffe på nesehorn og zebraer på veien dit.



- Å overraske kompisen Vidar i Cape Town til hans 50-årsdag.

- Å få innsikt i livet i en township.

- Å lytte på Hot Water live og i bilen.

- Mange gode familiemiddager med gode samtal.


- Hyggelige folk.

- Samuels stadige strøm av ordspill.

- Elvesafari i St. Lucia.

- Sol og varme.

- Å få være i det vakreste land jeg noen gang har sett.

Dagens I-Landsproblem

Humor som sätter perspektiv på saker och ting är bra saker. Hipp Hipp-gänget hade många bra varianter. Några av de sketcher som ofta kom överraskande i serien var Dagens I-landsproblem.

Några av oss använder det som ett begrepp - och det kan göra att man tål en del saker lite bättre. Det är faktiskt bara ett i-landsproblem, om det nu är en långsam server, parkeringsproblem eller att det är svårt att välja i överflödet.




Nu är det flygproblem över Europa. När jag sist fredag äntligen skulle komma hem, efter en vecka på jobbresa, så kom jag inte fram till hemmaflygplatsen förrän 0130 på natten. Det blev en annorlunda fredagskväll, men det var ju faktiskt bara ett i-landsproblem.

På resan läste jag dessutom Mandelas "Conversations with myself" och om du nu läser om en kille som oskyldigt satt fängslad i 28 år så blir ju sex timmars försening inte så himla farligt.

Glöm nu inte att spana in Hipp Hipps i-landsproblem.

Varför inte låta Gud ordna upp?

Det är märkligt att det genom historien och nu är radikalt religiösa som står för terrordåd och skall döma folk på egen hand. Det är ju samma folk som menar att Gud kommer att bestämma ens öde på dommedagen. Då behöver de väl inte själva rycka in och sabotera livet för palestiner, karikatyrtecknare, ateister eller andre religiösa? Det kommer ju Gud att fixa.

Både i Judendom, Kristendom och Islam resonerar man om en dommedag då alla människor vill bli belönade utifrån sin tro och sina handlingar. Jonas Gardell skriver om detta i "Om Gud".

I Koranen 2:82 heter det att de som tror och lever rättskaffens, dessa är Paradisets folk och där skall de upphålla sig för evigt. Det samma gäller i många andra religioner. Har man inte levt schysst så blir man bestraffad på dommens dag.

"Förbannade vare de andliga ledare som lär ut något sådant om Gud! Förbannade vare de för att de inte förstår att när människor sprängs i bitar, bränns ihjäl eller störtar mot en säker död, så dör också Gud med var och en av dem!

Livet är dyrbart och sårbart. Var och en av oss är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Vi har inte rätt att handskas med vårt och andras liv på ett så vårdslöst sätt."

Mitt råd är att låta Gud dömma de som de menar är blasfemiska eller på andra sätt är taskiga mot Gud eller skapelsen.

Vad skall man mena om Wikileaks?

Den sista tiden har jag ställt mig - och många jag träffat på - den frågan. Det verkar som de flesta inte har något behov för att ha någon mening om fenomenet.

Men jag tycker det är en himla intressant fråga så jag kommer nog att fortsätta att plåga omgivningen med frågan. Vad tycker jag själv då?

Jo, hittills har jag kommit fram till följande:

1. Det är bra att en massa saker avslöjas och blir kända för många. Det kan gälla allt från att al-Jazeera delvis blir styrd och finansierat från Qatar, eller om det är så att norska staten inte följde spelreglena när de skulle köpa stridsflygplan. (Om det nu är sant)

2. Jag ogillar om de lägger ut dokument utan att känna till innehållet. Om de bara från USA har lagt ut 250 000 dokument så räknar jag med att de inte har läst allt. Det är oseriöst att lägga ut saker på nätet som man inte har kvalitetssäkrat. Här blandas ryktesspridningar med diplomatiska anteckningar och folks säkerhet sätts i fara.

3. Jag har ännu inte bestämt helt vad jag skall mena om detta med de diplomatiska anteckningarna, men jag tror det kommer att leda till att en skriftlighetskultur kommer att ersättas med en muntlig och det tror jag egentligen inte är bra. Det är både ineffektivt och mindre säkert eftersom informationen inte kan kollas upp på samma sätt.

4. Men viktigast av allt; Nu undrar jag vad du menar?