tirsdag 6. april 2010

Vackra eller pene språk (och några avarter)

Vilket språk är vackrast? Som barn tyckte jag det var franska, så gled jag över på spanska och nu tycker jag italienska.

Jeg har blivit överraskad över att många norrmän (speciellt kvinnor) säger att svenska är det vackraste språk de vet. Jag tänker mer på hur den svenska kocken i Muppet show lät. Men det är ju kul att någon gillar detta språk. Och många i Sverige säger att de blir glada av att höra folk prata norska. Det är ju inte så illa det heller.

Men ingenting är fullkomligt. Några saker irriterar mig. En sak är att vi i svenska språket skall byta namn på en massa länder och platser i världen. På norska behåller man, stort sett, orginalnamnet. Det finns ingen anledning att säga Spanien, Venedig, Lissabon, Florence, Grekland, Brasilien när det heter Spania, Venezia, Lisboa, Firenze, Hellas och Brasil både i orginalspråk och till exempel norskan.

En motsvarande norsk märklig och dålig vana är att döpa om figurer i böcker och filmer. Här förstår jag heller inte poängen. Varför kan Harry Potter-figurerna inte få rektor Dumbledoor och Snape styra på Hogwart, men istället nedvärdigas med att dra på namnen Humlesnurr och Slur på Galtwort? Blir det bättre av det? Nix. Eller vad är meningen med att byta namn på Astrid Lindgrens Madicken till…. Marikken? Wow!

Svenska är överlägsen norskan när det gäller att hitta bra slang-ord. Men norskan har å andra sidan oändliga mängder dialektord.

Några favoritord jag har på norska och svenska är
Nydelig
Dugnad
Lagom (Som ju kommer från att dryckeshornet skulle sändas runt och att alla skulle ta så att det räckte laget om)
Imbelupet (Synd att det bara används i sången)
Och en himla massa andra ord som jag inte kommer på just nu. Vilka är dina favoritord i svenska och norskan?

Efter att ha flyttat från Sverige för snart 15 år sedan är jag numera osäker på vad som är svenska och vad som är norska. Du har säkert redan upptäckt att det har smugit sig in några norska formuleringar i denna text. I så fall är det omedvetet. Eftersom jag alltid har jobbat med texter kunde man tro att jag nu skulle vara tvåspråklig, men när du blandar i hop språkena så ligger det istället nära till hands att säga att man är nollspråklig.

Man lär sig i alla fall att saker kan heta olika och ändå vara rätt. Det trodde jag aldrig när vi som barn skrattade åt att Kalle Anka hette Donald Duck i Norge och Anders And i Danmark. De är inte kloka tänkte vi….

Ingen kommentarer: