Årets beste dokumentar

Det føles som jeg ikke har hatt handen på fjernkontrollen på ti år. Huset er fyllt av unger som kjører sitt daglige multimedia-show der TV-program kombineres med lekser, facebook og et eller annet spill samtidig. Ikke sjelden med musikk til.

Og jeg er ikke så utrolig hypp på TV heller. Men jo mindre man ser på TV, desto større inntrykk kan det man ser gi.

I begynnelsen av april gikk programmet "Til evig tid" på NRK 2, den kanalen jeg liker best. Du har mulighet til å se dokumentaren her. Jeg advarer. Det tar en time, det er ingen komedi og følgaktlig brukes heller ingen innlagde skratt hver 12. sekund.

Derimot er det en film til ettertanke. Det er en kanadisk dokumentar, innspilt i Finland og dreier seg om radioaktivt avfall. Uansett hva man mener om kjernekraft og den slags, så er det en film som trekker opp de lange linjene. Vi snakker om 100 000 år.

Så lenge kommer avfallet å være livsfarlig for de som kommer i kontakt med det. Den beste løsningen, mener man i Finland som i Sverige, er å stoppe avfallet ned i det nordiske fjell. Men hva kan skje på 100 000 år? Blir det en ny istid? Blir det krig? Kan råstoffet bli så verdifullt at folk kommer til å ofre seg for å hente opp bly, eller plutonium? Og hvordan skal man meddele seg til fremtidige generasjoner? Hvilke språk snakkes det om 100 år, om 500 år, om 1000 år?

Det er en så ufattelig lang tid. Hva vil man tenke om vår generasjon?

Jeg har ikke sett noen sterkere film i år. Ønsker du å flire? Se noe annet. Ønsker du å tenke og bli klokere, se filmen:

Her kan du se programmet "Til evig tid".

Etter ulykkene i Japan 2011 er det ikke så mange som snakker varmt om kjernekraft lengre. Det vill snart gå over. Manns minne er et par uker. Her er uansett noen tidligere blogger fra meg om kjernekraft:

http://iwars-iwar.blogspot.com/2009/02/ar-det-dags-att-bygga-ut-karnkraften.html

http://iwars-iwar.blogspot.com/2009/11/det-finns-manga-argument-for-och-emot.html

50 är inte bara ett tal

Jag har lagt på mig. 50 år har jag blivit och för att vara ärlig känns det ganska overkligt. 50-åringar var en gång i tiden otroligt gamla. Perspektiven förändras.

Är dagens 50-åringar yngre än de var förr? Vi klär oss annorlunda och har väl lov att leka lite mer. Men inuti är det svårt att veta om vi är så himla annorlunda. Vad tror du?

Några kommer med vänliga bemärkningar om att de verkligen inte trodde att jag var 50 år. Det är ju snällt, men samtidigt så bekräftar det hur himla gamla 50-åringar de verkligen tycker att 50-åringar är.

Andra säger att 50 bara är ett tal. Det är 20 också, men det är ganska stor skillnad på talen.

I de latinska landen säger de inte att de är si och så många år. En vänlig kollega påpekade att de har år istället. Det är vackrare. Det blir med som årsringar i ett träd.

Hur det nu än är, tack alla för gratulationer i massor.

Er du med og eier milliarder?

Nå sitter jag på Gjensidigestiftelsens generalforsamling i Bergen. Det er landets i særklasse største finansstiftelse med en verdi på ca 32 milliarder kroner. Hvis du er kunde i Gjensidige så kan du være med på å styre virksomheten.

Det er tre hovedoppgaver for stiftelsen.

1. Utøve eierskap i Gjensidige forsikring. Stiftelsen eier over 60 prosent av aksjene i Norges største skadeforsikringsselskap.

2. Gavevirksomhet. I 2010 kommer ca 140 millioner kroner å utbetales til prosjekter. Profilen er trygghet og helse. Har du et prosjekt, ikke drift, på det området så er det gode muligheter for å få støtte. Se mer på www.Gjensidigestiftelsen.no
3. Utbytte til kundene. De år Gjensidige forsikring går bra vil det bli utbetalt utbytte til kundene. I fjor var det 10 prosent av premien som kundene fikk tilbake. I år blir det enda bedre. Et sted mellom 11-12 prosent vil du få tilbakebetalt. Hvis du har bil og hus forsikret i gjensidige kan det bety ett par tusen kroner. I andre selskap ville disse pengene gå til aksjeeiere. Gjensidige eies til over 60 prosent av kundene og det er derfor du får pengene.

Din måte å utøve innflytelse på er gjennom å delta i valg, neste runde er i juni. Du kan også foreslå kandidater bland andre kunder som kan bli valgte representanter til Gjensidigestiftelsens generalforsamling. Ur den forsamlingen velges de som skal sitte i styre og andre organ.

Selv er jeg styreleder i Gjensidige Stjørdal brannkasse som har gjensidiges forsikringer i Stjørdal, Malvik og Meråker. Det er en spennende virksomhet som bidrar til gode forsikringsløsninger for kundene, lokal næringsutvikling og støtter opp om frivillige lag og kulturvirksomhet. Nok selvskryt nå. Men det er artig å være en del av en kundestyrt virksomhet.

Hva mener du?

För 25 år sedan gick jag på biopremiär

För 25 år sedan bodde jag i Stockholm. Det var två bra svenska biopremiärer 28 februari 1986. "Älska mig" av Kay Pollack och "Bröderna Mozart" av Susanne Osten. Jag gick på nio-föreställningen av "Älska mig". Olof och Lisbet Palme gick på "Bröderna Mozart vid samma tid. På vägen hem blev han skjuten. Jag var bara ett par gator bortanför, men visste inget förrän nästa dag. Här kan du höra nyhetssändningen från 1. mars.

Jag var aldrig någon Palme-fan. Han var smart och intelligent, men kunde också vara nedlåtande mot sina politiska motståndare. Den fråga som var viktigast för mig som ung, kärnkraften, var han ivrig förkämpe för. Det påverkade säkert min bild av honom negativt. Respekterade honom gjorde vi nog nästan hela svenska folket.

Men den chocken det var att vakna upp 1. mars och höra att han var mördad var overklig. Och den serie av klantiga polisuppträdanden, oj-oj-oj. Om jag har förstått det rätt så bestämde sig Hans Holmér redan på väg ner från Dalarna att det var PKK som stod bak attentatet. Det är klassiskt dåligt polisarbete att bestämma sig för en teori tidigt. Som tur är - är inte detta så vanligt. Men att det skulle ske vid ett sådant tillfälle är otroligt.

Det finns många teorier. Leif GW Persson har lagt sig på polisspåret. Det låter otroligt att en grupp poliser skulle klara det - och hålla tyst i alla år. Jag tror faktiskt att det var Christer Petterson, men jag håller med Svea Hovrätt om att de inte hade tillräckligt med bevis för att döma honom. Så då får vi fortsätta att leva med traumat att det största attentatet mot en svensk ledare - i alla fall sedan maskeradbalen - är ouppklarat.
(Bilden är tagen av Bernt Sønvisen)

Slik lærer du deg å bli korrupt.

Vi kan med viss stolthet si at vi i Norden ikke har utbredt korrupsjon. Sjekk korrupsjonsindeks her. Det gir oss store fordeler sammenlignet med andre land. Tilliten til hverandre, myndigheter og næringsliv gjør det ikke bare hyggeligere å leve her. Det er også en stor konkurransefordel. Korrupsjon er ineffektivt.

Ugandian anti-corruption sign)

Men nå finnes flere eksempler på hvordan viktige fremtidige ledere skoleres til å bli korrupte.

1. Russestyrene drilles til å ta imot personlige gaver for å velge bedrifter.
"Russeservice og Russedress driver en knallhard kamp om russestyrenes penger og oppmerksomhet. Adresseavisen har kartlagt og funnet ut at leverandørene av russeutstyr, tilbyr medlemmene av russestyrene personlige gaver, mot at skolen velger dem som hovedleverandør."

2. Bloggere får, og tar seg, betalt for å skrive pent om produkter. Dette gjelder ikke minst i moteblogger. "Unge overøses av produkter og tjenester for å blogge pent om produkter." Det sier Forbrukerombudet.
- Jeg omtaler gjerne andre produkter og tjenester i en artikkel mot betaling, sier en blogger til BT.

Personer, som vi kan ha grunn til å tro havner i ledende posisjoner, blir lært opp til å selge seg til de som betaler best. Ikke helt bra, eller hva mener du?

Når historien skrives

I disse dager skjer noe som vil havne i historiebøkene. Historien om arabverden må trolig skrives om. Det har faktiskt allerede startet.

For en måned siden var det ikke mange som skrev annet enn president eller Egypts leder om Hosni Mubarak. Nå omtales han nesten overalt som diktator.

Mange er urolige over utviklingen i de nordafrikanske land og Midt-Østen. På børsene er de livredde for at noe skal forandres og oljeprisen går på ny til himmels. Det kortsiktige markedet bryr seg ikke om demokrati. Men på lang sikt bør markedet tjene på at deler av arabverden nå frigjør seg.

Vi vet ikke helt hva som kommer etterpå, men jeg gleder meg med endringene som har skjedd i Tunisia, som ser ut til at skje i Egypt og som jeg håper skjer i Marocco, Iran, Libya, Syria Jordania og andre land.

Det vi ser nå er et mye riktigere bilde av arabverden enn de små minoriteter av islamister som preger deler av nyhetsbildene. Arabene vil ha frihet, brød og demokrati som nesten alle andre.

Foto:giaitri59

Minimalistisk versjon av fantastisk reise til Sør-Afrika

Hjemme igjen etter 14 dager i Sør-Afrika. Den beste reise jeg har vært på - i hvert fall siden jeg var på min første interrail som 17-åring og planløst irret frem og tilbake på kontinenten.

Nå var det meste planlagt. Men alt gikk bedre enn planen. Et reisebrev ville bli for langt for denne bloggen, men noen raske highlights kommer her.

- Å plutselig være ved en damm der 30 gigantiske elefanter leker i vannet - og stamper forbi et par meter fra bilen.

- Å sitte på hestryggen oppfor en sansløst vakker dalgang i Kwa-Zulu Nathal.

- Å se løvejakt på gnu.

- Å nesten gå seg vill i mørkret i et område med livsfarlige flodhester.

- Stranden ved Cape Vidal på østkysten med mil etter mil av strender for snorkling, fiske, surfing etc. Og uten å være forberedt treffe på nesehorn og zebraer på veien dit.



- Å overraske kompisen Vidar i Cape Town til hans 50-årsdag.

- Å få innsikt i livet i en township.

- Å lytte på Hot Water live og i bilen.

- Mange gode familiemiddager med gode samtal.


- Hyggelige folk.

- Samuels stadige strøm av ordspill.

- Elvesafari i St. Lucia.

- Sol og varme.

- Å få være i det vakreste land jeg noen gang har sett.