Kvartalsresultat og fokus på aksjeutvikling er inneffektivt

I mange år plaget jeg folk i min nærhet med å spørre hvorfor bedriftene hadde så stort fokus på aksjekursen? Jeg skjønte rett og slett ikke hvorfor. At aksjekursen går opp betyr jo ikke at bedriften går bedre eller er bedre. Svarene var sjelden til å bli klok av.

Burde ikke resultatet og den direkte avkastningen via utdeling være det som betydde noe. Resten er jo kun spekulasjon. Jeg prøvde å tenke om de fikk bedre lånevilkår, men det får ikke noen stor betydning. Den eneste gode grunnen jeg kom frem til var at det økte muligheten til oppkjøp og fusjoner fordi da de kunne gi ut aksjer i utbytte mot et selskap.

Vi lever nå i en økonomisk spennende tid. Vedtatte sannheter må gis opp. I går var det noen som på Aftenpostens økonomiseksjon tok til orde for å slutte med børs. Jeg fant den ikke på nett, men han mente at vi ikke lengre trengte børsen.

Det er feil. Vi behøver børsen for å hente inn kapital, men vi trenger ikke fokus på kvartalresultat. Det hadde vært utrolig interessant hvis noen hadde gjort en studie på hvilken inneffektivitet fokuseringen på børskurs og kvartalsresultat fører med seg hvis alternativet er at toppledelser egner seg åt å utvikle virksomheten isteden.

Det finnes en risiko for at pendeln slår for langt.

De driver folk i famnen på de intoleranta

USAs arbete med att förstora Mellanöstern fortsätter. Nu har de bombat i Syria. Läs The Guardian. Därmed har de fått ännu fler motståndare i regionen.

Det är inte första gången de aktivt arbetar mot sina intressen. Invasjonen i Irak kom ju till eftersom a) det var ett samband mellan Al-Quaida och Saddam Hussein och b) Irak hade kemiska vapen. Bägge delar var falskt alarm och något som USA hittade på för att Bush skulle få ut och kriga. Det är hemskt att säga det, men antagligen för att hans bidragsgivare i vapenindustrin skulle bli tillfredsställda.

Tillsammans med Israel har de förstört en region som inte var mindre fredlig än andra. De har ockuperat landområden och struntat i FN-resolutioner på löpande band. Förra statsministern Omert sa strax innan han avgick att Israel måste lämna tillbaka alla dessa områden innan det kan bli fred. Bravo!

Israel med amerikanskt stöd satte i gång krig mot Libanon som fick hela det krigshärjade folket att applådera Hizbollahs motangrepp. Vare sig Hizbollah eller Hamas accepteras som representanter för sina land fast de har blivit folkvalda. Dessa rörelser representerar inte något av det jag hoppas på för sina land, men de får starkt stöd på grund av det USA och Israel gör.

Med sin politik driver de folk i famnen på dessa intoleranta grupper.

Eller vad tycker du?

Tanker om menneskeverd på en mandagskveld

I mandagens Aftenposten har Niels Chr. Geelmuyden en kronikk "Menneskeverd i fritt fall". Jeg anbefaler dere å lese den, men ikke ukritisk. Han skriver at det ikke er i finansverden det største fallet skjer, isteden er det verdiet på mennesker som faller raskest. Hmm. Kanskje det.

Han peker på antall drap, voldsforbrytelser, voldtekter og, viser det seg, aller mest på abortene.

Selv har jeg alltid vært før selvbestemt abort, selv om han har en del poeng i sitt resonemang. Jeg er også redd for et samfunn der mennesker med det vi kaller handikapp, eller anlag for handikapp, blir sortert bort. Det er også Norsk forbund for utviklingshemmede.

Jeg har også respekt for at noen er av en annen oppfattning, og vet at mitt ja til abort ikke er uproblematisk. Men det blir helt feil å si at "når man fritar de aller minste fra et liv som uønkset, må man også kunne gjøre det samme med de gamle på sykehjemmet."

Det er heller ingen enorm utvikling på drap, voldsforbrytelser og voldtekter. I følge SSB stiger det sakte men sikkert, men her ligger nok også en del av forklaringen i at vi melder flere forhold enn før.

Totalt minsker antallet offer for lovbrudd, men det er en omfordeling fra vinningsforbrytelser til blant annet vold. Likevel finnes det ingen anledning å blåse opp under de som tror at kriminaliteten øker dramatisk. Det gjør den altså ikke.

I vår del av verden er også det mest positiva sammenlignet med andre tider at vi ikke ligger i krig. Hvor mye var et menneske verd under 1600- og 1700-tallets evige krig?

Likevel er det et poeng å fundere på hva vi bør gjøre for å revalvere menneskets verdi. Ikke bare hos oss i Skandinavia, men også i Kongo, Afghanistan og Colombia.

Heja de tråkiga!

Efter den förra stora bankkrisen, runt 1990, skulle jag starta ett aktiebolag och hade behov för lån. Det var inte enkelt.

Bankerna hade bränt sig på att de hade gitt lån med för dålig säkerhet och ville inte låna ut ens till vad vi menade var en bra affärsidé. Vi frågade den efter den andra och fick vara glada om de var så snälla att vi fick presentera planerna. De flesta ville inte titta på det. Det såg helt kört ut. Tills vi kom til Handelsbanken. De hade varit försiktigare i sin utlånspolitik. Där var inga större problem att få lån.

De flesta banker, i Sverige och i Norge, hade tittat på volym och kortsiktig vinst utan att ta hänsyn till riskerna. Det fanns helt enkelt ingen säkerhet för lånen.

Så går det några år. Några banker ser den växande marknad som ligger där och släpper på kraven. Shit! tänker de andra och ser att de förlorar marknadsandelar. "Det är bäst att hänga på". Hela vägen ges bonus för volymväxt. Så var vi i gång igen och nu är vi tillbaka till start.

Men Handelsbanken ser ut att hålla på sina krav. De går fortfarande bra och kommer inte att behöva några stödpaket, som Dagens Industri rapporterar. Hurra för en gammal tråkig, konservativ bank! Och i dag har de överraskat börsen med ett bra resultat.

Stödpaketens er enormt stora. Det svenska motsvarar enligt SvD till exempel köpet av en Volvo V70 till nästan varenda invånare.

I Norge är den mindre, ca 350 miljarder NOK, men det är ju enorma pengar det också.

Vad blir de långsiktiga konsekvenserna? Det jag är rädd för är att i det långa loppet så blir risken för bankerna så liten att de också nästa gång kommer att gripa varje anledning att ge lån och lägga fram feta kvartalsresultat. Stödpaketen måste utformas så att det svider ordentligt. Stödpaketen måste gynna Handelsbanken och missgynna alla de som inte har fixat de elementära kvalitetskontrollerna.

En annan fråga är hur länder kan samarbeta? Euro är det säkert många som svarar nu. Norges riksbankschef pekar på ett nordiskt samarbete. I Europaportalen lanseras också förslag om en svensk-norsk valutaunion.

Vart tog centrum vägen?

Den skandinaviska politiken har visat sig framgångsrik, inte minst i dessa dagar. I den ekonomiska politiken, som på alla andra områder, gäller det att hitta balansen.

Balansen mellan regleringar och marknadsstyrning. Balansen mellan det offentliga och det privata.

Jag menar att de bästa politiska lösningarna har man hittat i det politiska centrum. I alla de nordiska landen har det funnits sådana alternativ till vänstern och högern.

I Sverige är Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna nu i regering med högerpartiet Moderaterna.

I Norge är Senterpartiet i regering med Sosialistisk Venstre och Arbeiderpartiet.

I Danmark har flera centrumspartier försvunnit och Radikale Venstre har samarbete med Socialdemokratene.

Var tog det politiska mittfältet vägen? Detta tas upp av Politiken i en välformulerad kommentar som du bör läsa. Det kan du göra här.

God natt

Gi fra sofaen

Nå har jeg vært bøssebærer for TV-aksjonen. Da snakker vi ikke om å bære bøsse på dansk. Hrm, hrm.

Dette er en stilig norsk tradisjon, at nesten hele folket en dag gir penger til en bestemt god sak. Hvis du ikke har fått besøk og ønsker å gi, eller vil vite mer om årets mottaker så kan du lese det her.

Ellers synes jeg vi bør tenke oss om hvordan vi gir penger til gode formål. Gir du bidrag til frivillige organisasjoner via telefonselgere, eller profesjonelle selgere på gata, så må du regne med at mellom 30 og 40 prosent av pengene går til lønn og provisjon.

Det beste er å gi å faste beløp hver måned. Da trenger ikke organisasjonen å bruke penger på å innsamlingen. Det gir også den positive bieffekten at telefonsalg ikke blir like attraktivt.

Noen organisasjoner er også flinkere enn andre til å ha lave administrasjonskostnader. Denne undersøkelsen er noen år, men den viser at Norsk Folkehjelp, Care og Kirkens nødhjelp kommer mye bedre ut enn Unicef Norge og Røde kors.

Du kan faktisk også få skattefradrag på pengene du gir.

Meningsmålinger med finanskrise

Flere norske meningsmålinger (opinionsundersökning för dig som är svensk) i dag viser at støtten til Framskrittspartiet går ned. Herlig! Sjekk Aftenpostens. Sjekk Vårt lands.

Det er jo kanskje ikke så rart at en del i disse dager snur ryggen til de som i lange tider har ønsket å strø penger rundt seg. Ingen kostnadsrammer for sykehusene, høyere pensjoner, mer til skole, utrolig mye mer til vei, men ingen bompenger, skal kombineres med meget lavere skatter. Løsningen er å bruke mer oljepenger, hvilket i tider av økonomisk press bare vil lede til økt inflasjon. Sprutes det inn mer penger i en presset marked vil priser og lønner øke tilsvarende.

Det merkelige er jo at a) så mange har vist dem støtte og b) så mange fortsatt gjør det.

Interessant blir det også å se hva som skjer i Storbritannia. Etter at Blair gikk av var Gordon Brown meget populær i noen måneder. Så utlyste at han ikke valg og ble betraktet som feig. Plutselig var alt han gjorde galt. De konservative fikk stadig sterkere støtte, mens Labour sank som en stein. På vei mot en kraftig valgforlust ville mange, mange i Labour kaste Brown. Det var så vidt han klarte seg uten motkandidat på landsmøtet nylig.

Men så kom finanskrisen og mens USA og EUs valutaunionsland nølte på hva de skulle gjøre viste Brown og Storbritannia lederskap. De tok de grep som andre land kopierte. Brown er i mange kretser blitt en helt for dette. Men ikke overalt. Opposisjonslederen Cameron sier at
Brown har mislykkets totalt.

En meningsmåling i dag viser dog at britenes tillit til regjeringens økonomiske politikk er betydelig sterkere enn tron på Cameron & co.

Nå blir det interessant å følge om ikke Brown blir en Comeback Kid. At krisen var det som skulle til for at han igjen skulle bli poppis. Det tror faktisk jeg.

Til sist vil jeg bare vise til en kanonbra artikkel av Geir Lundestad i Aftenposten tidligere i uken. En kort og lettlest sak som beskriver de siste 50 års verdensøkonomi. Hvordan den sovjetiske modell kollapset, den japanske sluttet å fungere og den nordiske ble sterkt modifisert. Og nå virker heller ikke den amerikanske modellen.

Det finnes ingen ferdige løsninger, ingen slutt på historien. Isteden handler det om kunsten å holde balansen.

Statsministeren i India og presidentvalget i USA

I pub-quizen jeg deltar i fikk vi spørsmålet om hvem som er statsminister i India? Vi, og de andre lagene, syntes det var et vanskelig spørsmål. Vet du svaret?

Selv om vi krystet fram et svar, som viste seg være riktig, så slo det meg athvem som er president i Kina var minst like vanskelig. Det er jo pinlig at vi ikke er sikker på statslederne i verdens to mest folkerike land.

Hvor slående er ikke kontrasten mot amerikansk politikk? Der får vi vite alt om kandidatene, deres fruer, bilmerke og minste endring i meningsmålinger. De fleste norske medier har egne sider om dette, for eksempel NRK. Og det er et fascinerende valgsystem med to kandidater og mye makt på spill.

Selv har jeg den siste tiden lest Michael Moores guide to the election. Den var helt ok, men ganske ujevn. Blant annet inneholdt den et fantastiskt godt svar på spørsmålet om hvorfor Vietnam holdt John McCain som fange i fem år, han som virker å være en så hyggelig type?

I en annen quiz fikk vi spørsmålet om de ti som var presidenter mellom Franklin D. Roosevelt og George W. Bush? Stolt hadde jeg ingen problemer med å skrive dem i rekkefølge.

Men så var det dette med Kina og India. Da blir det snarere pinlig hvor mye vi vet om U.S.A i forhold til andre land.

Skjerpning medier, skjerpning Iwar, skjerpning du som leser dette. Vi bør i større grad orientere oss også om andre deler av verden.

Svaret på hvem som er Indias statsminister var for øvrig Dr. Manmohan Singh.