Vi behøver melkebønder

Jeg har aldri blogget om landbruk tidligere, men en gang må være den første. Grunnen er en bekymring for en utvikling jeg ikke liker. SSB forteller at antallet melkeprodusenter har gått ned med syv prosent på bare et år. Det er drastisk. I dag viser landbruksdirektør Kirsten I. Værdal til en ny undersøkelse om krisen hos melkebønder. Trønder-Avisa skriver om saken.

Problemene står i kø:
- Store investeringsbehov men ingen økonomisk evne til investeringer.
- Timelønnen er på 80 kroner
- Antall melkebruk har siden 1970 gått fra 6 000 til 1 000.

Den nedgangen i antall bruk har sikkert vært nødvendig. Men nå begynner en å nærme seg smertegrensen.

En tid trodde man at løsningen var samdrift der flere bønder gikk i lag for å få større enheter og samtidig litt regulert arbeidstid. Det har ikke slått vel ut.

Kvar står en igjen med det vi kan kalle livstilsbønder. Mennesker som har bestemt seg for å leve av jordbruket, men som ikke teller timer. Folk som går opp tidlig på morgenen uansett om det er hverdag eller søndag. Mennesker som vet at selv om de er på fest til tre på natten så skal de opp klokka seks eller syv for å melke.

Det er flott, men det blir færre av dem. Jeg har kamrater som lever slik og som trives godt med det. Bra. Men jeg tror det blir vanskeligere å rekruttere nye bønder til en slik livsstil. Tar jeg feil? Jeg håper det.

For vi behøver melkebøndene. Vi behøver deres produkter. Næringsmiddel er ikke det som egner seg best for lange transporter og frihandel over grensene. Kvantitene er store og utslippene fra transporten blir deretter.

Vi behøver disse melkebøndene for å ta vare på kulturlandskapet. Det pene Skatval, Inderøy eller Byneset blir ikke det samme uten det grønne landskapet som er et resultat av blant annet melkebøndene.

Mange områder av landet behøver rett og slett heltidsbønder for å kunne være befolket. For at det skal finnes grunnlag for skole, butikk og idrettslag.

Er vi beredt på å betale for det? Jeg mener at maten må få koste mer. I dag bruker vi kun 11 prosent av vårt budsjett på mat. SSB skriver at:

Norske husholdninger bruker en stadig mindre del av budsjettet på mat. En gjennomsnittshusholdning bruker i dag bare 11 prosent av budsjettet til mat, sammenliknet med 40 prosent i 1958. Samtidig spiser og drikker vi mer på restaurant i dag enn i 1958. Bolig og transport utgjorde henholdsvis om lag 14 og 7 prosent av budsjettet vårt i 1958. Til sammenligning bruker vi i dag rundt 31 og 17 prosent av budsjettet til bolig og transport.

Det gjelder ikke bare at vi må tåle høyere matpriser - ikke minst på melkprodukter. Vi må sannsynligvis også være beredt til å betale mer over skattseddelen. Jeg mener i hvert fall at det er verdt det.

Du savner ikke kua før båset er tomt, heter det. Snart er det tomt.

Ett år sedan jag köpte kläder

För exakt ett år sedan satt vi några stycken och snackade på jobbet om hur vi egentligen har alt vi behöver. Men ändå fortsätter vi köpa saker vi inte behöver. Kläder till exempel, sa någon, har vi ju mycket mer av än vi klarar att använda. Fyra av oss bestämde oss för att inte köpa kläder på ett år. Huvudmotivet var miljöskälen. Det blev en liten snackis på jobbet, vilket var bra för det har satt mer press på oss att hålla löftet.

Nu har det gått ett år, och hur har det gått? Jo, ganska bra. En av de fyra sprack på en resa, efter ca två månader. En annan sprack efter 361 dagar. Kanske var det ett utslag av självbestämmanderätt? Kanske tyckte han att han hade klarat det? Kanske var det inte så viktig för honom? Jag begriper egentligen inte varför man spricker fyra dagar innan man är i mål och fick ingen god förklaring.

Men vi är två som har fixat det. Och min kära kollega har gjort det på ett strålande vis. Inte bara för att hon är en välklädd kvinna – och kanske normalt har större inntresse för det än en slusk som mig. Hon har dessutom fått med sig två andra som nu skall starta samma grej. Bra va?

Här är några tips om du funderar på det samma:
1. Det är skojigare om man är flera som gör det till en grej.
2. Bestäm vad ni tycker räknas som kläder. Vi hade en diskussion och kom fram till att skor, vantar, sockar är kläder. Det är också underkläder, men i nödfall får man köpa mindre fancy varianter.
3. Bestäm vad som ingår i köpa. Second hand menade vi var att köpa. Det var heller inte tillåtet att låta andra köpa till oss. Men om någon som inte visste att vi hade detta löfte gav oss ett klädplagg så kunde vi ta emot det.


Det har inte varit någon stor uppoffring detta. Några saker var minus:
· Jag har i vanlig ordning tappat mina handskar och har nu gått med min dotters gamla vantar som är alldeles för små för mig.
· Strumporna börjar ta slut.
· Några plagg har gått sönder – eller försvunnit i löpet av året. De har jag saknat. Varför skulle jag gå över ett fårstängsel med mina favoritjeans, och riva sönder dem? Nu har jag gått utan riktiga jeans i nästan ett halvt år.

Andra saker har varit fördelar.
· Du sparar tid när du vet att du inte en gång skall gå innom klädaffärer.
· Min kollega upptäckte att resor blev himla mycket trevligare när man hela tiden kan göra saker i hop istället för att gå på shopping.
· Du hittar gamla kläder du av någon anledning har slutat använda. Favoriten är min farfars eller farbrors tunga svarta vinterrock. Härlig i vinterkölden och stilig enligt sonen.
· Du sparar pengar och miljö.
· Det blir en kul grej att hålla löftet.
· Det smittar och påverkar din generella inställning till förbrukande och konsumerande.

I eftermiddag har jag varit ute och handlat. För att det var en del saker jag behövde.

Vill du ha lite extra inspiration? Här kommer Per Lagerkvist:

En gång skall du vara en av dem som levat för länge sen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna,
det multnade lövet.
Så som myllan minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig så som havet.

Goda råd är gratis

Vi satt vid en släktmiddag med folk från 14 till 85 år och började diskutera goda livsråd. Så skulle vi pröva att samla två var från alla de ca 15 som satt där. Kriteriet var att de kunde vara mindre viktiga, men alla råd skulle vara seriösa.Men vi blev naturligtvis aldrig färdiga. Här kommer ändå några av de livsråd som man valde att dela med sig.

1. Man klarar mer än vad man tror, bara man väljer att göra sådan man tycker är roligt.

2. När det gäller tvättning av olikfärgade kläder, var försiktig. Var speciellt försiktig med blåa och röda kläder och tro aldrig att ett plagg har slutat färga av sig. Om du är osäker, chansa inte.

3. Om man har ont i gommen vid förkylning så skall man smörja in gommen med tandkräm.

4. Utnyttja din styrka och träna på dina svaga sidor.

5. Ljuvligt färskt bröd till frukosten får du om du gör degen på kvällen och formar till brödbullar direkt. Låt jäsa svalt hela natten, helst färdiga direkt på plåten. Sätt inn dem direkt i kall ugn och slå på 250 grader. Ta ut när de har fått rätt färg.

6. Försök hela tiden göra så lite skada som möjligt på världen och människorna runt omkring dig!

7. Fällhugg med motorsåg! Kvista stammen till midjehöjd. Såga ett skär vågrätt in i stammen nära markytan. Skäret skall gå in ca 1/5 av trädets diameter. Såga sedan ett skär snett uppifrån (ca 2-3 dm upp), på samma stamsida så att det möter det vågräta skärets slut. Vinkeln på skäret bör ligga på ca 70 grader.
Sedan är det bara att såga ner trädet. Såga vågrätt från motstående stamsida mot det första skäret. Når sågen kommit så långt in i stammen att du får plats med en kil eller ett brytjärn bakom sätter du in detta. Såga sedan till någon centimeter är kvar mellan de båda vågräta skären och putt eller bryt ner trädet.

8. Om du nödvändigtvis måste peta näsan så snyt dig direkt efteråt så får du kanske ut ovälkomna baciller / virus.

Har du några livsråd att dela med dig av? Kom ihåg kriterierna om en viss seriösitet.

Bedre klima gjennom riktige matvalg

Kanskje har du satt opp ett nyttårsløfte om å redusere ditt bidrag til drivhuseffekten? Uansett så er det jo noe vi alle bør tenke på. The Guardian har laget en oversikt over hvordan du gjennom dine matvaner kan redusere bruken av CO2. Ikke alt er like relevant for oss som ikke bruker gassovner etc. Men noen tips går det ta med seg:

- Mindre kjøtt - mere grønnsaker.

- Mikro bruker mindre energi enn enn stekeovn.

- Fryst mat er relativt energieffektivt.

- Kylling er bedre enn biff.

Det siste er sant. Men her mener jeg det må være lov til å ha mer enn en tanke i hodet.

Kylling og gris lever av kornproduksjon, mens storfe og aller mest lamm lever av grass som holder engsmarker åpne og reduserer igjengroingen av skog og utmark. Det er utrolig viktig for biologisk mangfold. Det er ikke mange planter og dyr i en kornåker, mens det er av hav av dem på engsmark.

Men det aller viktigste vi kan gjøre for å redusere CO2-utslippene fra vår mat er å kaste mindre av den.

Der finnes det masser å spare. Det gjelder bare å bruke fantasin på å sette ihop en meny utfra hva vi har i våre skap.