Krise overalt

Vi har en finanskrise og den får store følger. Men jeg synes det er kriser hvor jeg ser meg om.

I Trondheim er det anleggskrise skriver Adresseavisen. Og de skriver det ikke bare en gang, men hver dag i en artikkelserie. Det er helt fint at de setter søkelyset på behovet for flere idrettsanlegg, men hvis det er krise så lurer jeg på hva ordet betyr.

Eller katastrofe, som det er for at det ikke finnes et eller annet hoppanlegg på Heimdal. Denne gang er det dog ikke Adressa selv, men en idrettssjef som sier det til avisen.

Det er også krise i energiforsyningen, ikke minst i Midt-Norge. Det har vi forstått etter mange års kampanje, selv om det ikke ser ut til at noen reduserer strømforbruket sitt av den grunn. Og visst er det slik at energiforbruket har gått sterkt oppover og at industrianleggene på Nordmøre har økt behovene. Men det har vært ekstrem høykonjunktur i mange år. Spør igjen nå og jeg tror det vil være store marginer på grunn av finanskrisens følger.

Vi sløser milliarder på strøm i følge Norsk Varmepumpeforening. Norske husholdninger og bedrifter ville ha spart 22,8 milliarder kroner hvis veksten i elforbruket i Norge hadde vært like lav som i Danmark.

– I stedet for å bidra til strømsparing har norske politikere vært mest opptatt av hvordan de skal klare å dekke veksten i elforbruket, sier Bård Baardsen, daglig leder i Norsk Varmepumpeforening til Dagsavisen.

Noen hevder at vi må bruke så mye strøm for at det er så kaldt i Norge. Det er ikke sant. Den delstat i U.S.A. som bruker mest strøm er Texas, hovedsaklig på grunn av behovet for aircondition.

Det finnes mye å ta fatt i, men få tar skrittet. Det blir vel krise allerede hvis noen kose-lys må slukkes.

En riktig højdare

Jeg er avhengig av aviser og leser mye. Men ofte kommer den beste artikkelen på lørdager og den er skrevet av den samme personen. Sven Egil Omdal har sin faste spalte, Medieblikk, i Stavanger Aftenblad og Adresseavisen. Han er en av de få som aktivt utøver mediekritikk og han gjør det på en fantastisk måte. Kritikken er sylvass samtidig som han er morsom. Mannen er et unikum i norsk presse.

Nå har han slått til med en ny strålende leveranse. Med tittelen "Ingen forutså den svarte svanen" raljerer han både med næringslivsjournalister og de så kalte eksperter de bruker.

"Saera Khan ble ikke renominert til Stortinget, men trenger ikke gå arbeidsløs av den grunn. Hennes kompetanse er det god bruk for i næringslivsredaksjonene. Der ringer de daglig til spåkoner av begge kjønn. Går boligprisene opp eller ned? - Skal oljeprisen til himmels eller til bunns? Vi ringer en klarsynt, kaller ham ekspert, og lager et oppslag til i morgen: Boligsjokk!, Oljeboom!"

Så har han sjekket videre hva en an oljeekspert, Jarand Rystad, har sagt om oljeprisen i løpet av et halvår. Det er utrolig. 21. mai sa han at oljeprisen kunne bli 260 dollar per fat. 6. oktober sa han at nedturen ville stoppe på 60 dollar og i går var prisen 49 dollar per fat. Det er ille nok. Men enda verre er at han sist onsdag sa til Stavanger Aftenblad at de hele tiden har spått et fall i oljeprisen i 2008.

Så kjør han videre med andre så kalte eksperter og ikke minst de journalister som lar seg bruke av eksperter som ofte har en gevinst i å snakke opp priser. Hvor mange ganger har du for eksempel ikke sett boligmeglere brukes for å snakke opp prisene på eiendom?

Les den og nyt.

City vinner i alla fall något

Jag har hållt med Manchester City i snart 40 år! Det har inte varit så många triumfer att fira. Visserligen jublas det lite extra varje gång de slår United, och det är ju faktiskt ganska ofta. Stort sett har de varit besvikelser. Så också i år och dessutom är de nu med och pressar upp galenskapen i internationell fotboll. Mer om det längre ner.

Vi som håller med City gör det inte för att fira titlar. Då hade vi valt en annan klubb för länge sedan. Det är något annat, en speciell känsla och mycket självironi.

En av mina favorithistorier är när City på 90-talet hade ramlat ner flera steg i seriesystemet och spelade i den tredje högsta serien. De hade fortsatt mycket folk på matcherna, men när de hade förlorat mot ett uselt gäng som Bury var det en som fick nog. Direkt efter matchen gick han ner och ställde sig framför lagledarbänken. Han tog upp sitt säsongkort och rev det sakta i bitar. Tydligare kunde inte hans besvikelse komma fram.

Några dagar senare fick han ett brev i posten. Det sønderrivna kortet var ihoptejpat. Med det låg ett meddelande från klubben: "There's no reason you shouldn't suffer as much as we do."

Det var bara att ta på sig den ljusblå tröjan och sjunga Blue moon nästa match också...

Men City uppnår faktiskt goda resultat också - utanför banan. I går spydde jag galla över galor. En som inte är så illa är North West Football Awards. Inte bara för att City blev firade, men anledningen till det. De fick nämligen pris för sitt sociala arbete. Englands största kvalitetstidning, Daily Telegraph, skriver om hur fler klubbar borde ta efter Citys modell. Där kan du se bild på hur den brasilianska stjärnan Elano lär ungar från de fattigare delarna av Manchester hur man gör en bra smoothie. Svennis brukade delta på teaparties. Det arrangeras fotboll för ungdomsgäng för att hålla de från gatan, o.s.v. City of Manchester Stadium används för sådana aktiviteter varje dag, hela året.

Förut i höst har de blivit hedrade för bästa Kickz progamme. Ett stiligt projekt som drivs i U.K.

Idrottsklubbar kan nå resultat också utanför banan. Nu väntar vi på att det skall smitta av sig också på lagets fotbollsresultat.

För övrigt är det pinsamt att klubbens ägare ser för sig att köpa alla de bästa spelarna i världen till laget. De har en av de bästa ungdomsverksamheterna i Europa med en massa goda spelare i Akademien och også på A-laget. Men Abu Dhabi-gänget som äger klubben skall i januari köpa allt som går att få för pengar säger de. Tråkigt. Finanskrisen kunde ju annars bidragit till att gäcka ner beloppen i internationell fotboll från dagens vansinniga nivå.

Galskap med gallaer

Gallaer skal det være og kåringer. Overalt og hele tiden.

I går var det stor Fotbollsgala i Stockholm med Pelé og Zlatan i hovedrollene. Det skulle kåres beste Zlatan:-) Zlatan vant. I januar skal det være norsk idrettsgalla på Hamar.

Nå skal det være stor Trøndersk idrettsgalla i Trondheim. Nord-trønderne har hatt sin egen. Den tar både kraft og ressurser som isteden kunne brukes på idrett. Det er en side, men hva er poenget? Idrett konkurreres det om på arenaer og baner, ikke gjennom tåpelige kåringer.

Ikke bare i idretten, men også over alt ellers skal det kåres Årets ditten og Årets datten. TV-gallaer der programledere digger seg selv og hverandre er jo egentlig totalt uviktige ting som de bare kan fortsette å drive på med så lenge det er noen som titter på det.

Kåringer er en billig måte å få oppmerksomhet om noe som ikke er viktig. La virkeligheten snakke mer og kåringene mindre.

Surmaget? Jo, jeg føler meg jo ikke helt i toppform i dag. Likevel, jeg mener det.

Lyssna på något brutalt

Jag har aldrig varit på den afrikanska kontinenten. Har du?

Förra veckan hade jag däremot över en timmas telefonintervju med en norrmann i Arosha, Tanzania. Detta för att göra ett porträtt till det fantastiska domstolsmagasinet Rett på sak.

I andra ändan av telefonen satt den energiska och diplomatiska Erik Møse. I snart tio år har han varit domare vid Rwanda-domstolen som har ansvaret för att döma de som tilltalats för krigsforbrytelser i Rwanda 1998 när ca. 800 000 rwandier slaktades.

Han snackade bland annat om kontrasterna i Afrika. Mellan det livsbejakande under fattiga förhållanden och på samma kontinent så otroligt brutala handlingar blir begått.

Det är ju lovande och spännande att man prövar att ställa krigsforbrytarna för rätta.

Nu sitter jag och hör på ett otroligt intressant radioprogram på svenska P1 Makt och möjlighet i internationell rätt. Du kan läsa om det och lasta ner podcast här.

En man som har flytt från Västafrika till Lappland berättar dels om de brutala handlingarna till Charles Taylor i Sierra Leone, men också hans son Chuckie Taylor. Den senare är för övrigt musiker, och har nyss blivit dömd för sina krigsförbrytelser vid en domstol i U.S.A.

Dels berättar han om hur befriande det var att vittna mot far och son Taylor i domstolarna. Inte som hämnd, men för att kunna komma vidare.

Samtidigt innehåller programmet kritiska röster mot de internationella straffdomstolarna. Bland annat för att de bara behandlar de tvister som stormakterna godkänner.

Galt å gi etter for fagforeningsleder med hybris

Det er urovekkende at Regjeringen ved justisministeren plutselig på en fagforbundskonferanse kan presentere mere penger til den sektoren enn han kunne i forslaget til statsbudsjett en måned tidligere. Normalt er det et dårlig tegn. Etter en slik aksjonsform som Politiets fellesforbund har hatt i høst er det farlig. Det kommer nemlig å vise veien for andre som vil ha økte bevilgninger. Som man bäddar får man ligga, sier vi på svensk.

Politileder med hybris
For denne gangen har gått det over alle støvelskafter for Arne Johannesen i Politiets fellesforbund. Det er mulig at politifolkene fortjener å øke sitt lønnsnivå mer enn andre. Om det vet jeg for lite for å si noe fornuftig.

Jeg kan heller ikke garantere at det står bra til med bemanningen overalt i politiet. Men sykemeldinger, bevisst dårlig skyting og plutselig nekt til overtid. Det skal mye til for å tro at det ikke er en kampanje iscenesatt av en fagforeningsleder som har stor makt.

Arne Johannesen har vært profilert som leder. Han har ofte fått sin vilje fram. Han dukker opp på alle TV-skjermer.

Jeg tror at han har fått storhetsvansinne med inntrykk av at han bør og kan bestemme mye mer enn hans posisjon tilsier. Fenomenet er jo kjent som hybris.

Svekket tillit
Selv presenterte han i går undersøkelser han selv hade bestilt som viste fantastiske resultater om støtten for deres krav. Som man roper får man svar.

VG hadde en egen undersøkelse i dag som viser at 25 prosent har fått svekket tillit til politiet som en direkte følge av kampanjen. Jeg er en av dem. Politiet har i objektive slike undersøkelser nytit stor tillit. Nå gambler politiets fagforeningsledere med den.

Sammen med spekulative annonser tror jeg de skremmer bort folk fra å søke seg til politiet.

Det er ille nok. Hvis det nå viser seg at Regjeringen bøyer seg for slike metoder er vi absolutt inne på feil spor. Eller hva tror du?

Kan Buddha vise vei?

Hvem har løsningen på Finanskrisen? Riksbanken, Obama eller liberalistene? Ingen av dem i følge Knut Johannessen Ims ved Norges Handelshøyskole.

Isteden peker han i et intervju for forskning.no på behovet for en buddistisk økonomi:
– Ett av de grunnleggende problemene er at vi omfavner kortsiktig suksess på bekostning av langsiktige konsekvenser.
– Det paradoksale er jo at det viser seg at mennesker ikke er blitt lykkeligere ved en sterkere økning i realinntekten. Det er ikke høy inntekt som gir dype gleder.

Her kaster jeg i all min velferd stein i glasshus. Men jeg mener han har rett og at det er på høy tid at vi omformulerer våre mål for økonomien.

• Vi kan ikke forbruke ressurser i nåværende tempo av hensyn til miljøet og en langsiktig overlevelse.
• Vi har ikke behov for å fylle opp våre hus og garderober med enda mere varer.
• Balanseregnskap for naturressurser må opprettes og vektes høyt.
• Skattesystemet må forandres slik at de straffer det som ødelegger naturen og oppmuntrer det som er langsiktig bærekraftig. Det gjelder ikke minst energi og transporter som må bli mye mere kostbart. Isteden bør skatt på arbeid bli lavere.

Kravene må stilles ikke bare til politikere, men også til næringsliv og ikke minst folket flest. Jeg tror ikke Buddha kan hjelpe oss i dag. Men hans ideer passer i dette avseende bedre inn i vår tid enn i hans egen.

News from Shephards Bush

Uten adgang till skandinaviske tegn skrives dette fra Shephards Bush i West-London.

Brittiska aviser er opptatt av at Labour sensationellt vann ett fyllnadsvalg til Parlamentet. The Guardian beskriver det som "Euphoria at No 10". De ser det som en personlig revansj for Gordon Brown etter at han i lang tid har varit en looser. Dette er no jeg har blogget om i oktober.

I veckan var jag i brittiska underhuset och lyssnade pa nar en komitte diskuterte droger och inte minst klassifisering av cannabis og marijuana. "Draft Misuse of Drugs Act 1971".

Labour og Torys var eniga om att det skulle klassifiseras i hop med tyngre stoff, mens Lib-dem ville ha en mildarde klassifisering av detta.

Mitt syn er delt. Jeg tror at dette kanskje ikke er mye farligere enn alkohol. Men vi har nok problemer med alkohol allerede sa hvorfor legge til rette for at flere droger skal bli en del av var kultur? Hva mener du?

Etter det lysnet jeg pa sporsmalsrunde i kammeren. Dere vet den klassiske der regjeringen sitter pa den ene siden og opposisjonen pa den andre. Det var Home secretary Jacqui Smith som svarte pa rare sporsmal.