Ungern håller på att avskaffa demokratin

Ungern genomför nu en rad ändringar som strider mot alla demokratiska principer. Det är sorliga saker og värre än euro-krisen.

I Skandinavien har vi alltid haft en slags relation med ungrarna. Efter revolten 1956 flydde 100 000? Ungrare landet. Bara till Sverige kom det ca. 8 000. De fanns i min närhet. Familjen hade bekanta som kom till oss ett par gånger i året. Min närmaste granne i radhuset i Trollhättan var ungerska.

Nu sker det skrämmande saker i Ungern på flera fronter. Bak det står det så kallade liberala Fidesz. Innanför domstolarna håller de på att utveckla en modell som lägger til rätta för att domarna kan väljas ut från vilka regeringen gillar. Det strider mot maktfordelingsprinciperna.

Om jag förstår det rätt kommer en regeringsutpekad tjänsteman att föreslå vem som skall få bli domare och sedan är det regeringen som formellt utser dem. Få tvivlar på att de kommer att utnyttja detta för att se till at inga regimkritiska domare blir valda. Samma person skall, om jag har förstått mina ungerska vänner riktigt, bland annat att ha makt att sätta i gång disciplinära undersökningar mot domare. Han eller hon skall också kunna flytta på domare och kunna påverka vem som bestämmer i en bestämd sak. Allt detta strider mot rättstatens principer.

I New York Times skrev nyligen Paul Krugman en interessant artikel om Europa och Ungern. Där pekar han bland annat på att valsystemet nu förändras så att Fidesz lätt skall kunna få egen majoritet – också i fortsättningen.

Baroso har skrivit brev till EU-medlemslandet Ungern där han uttrycker oro för den nya konstitutionen. Statsminister Orban säger att ingen annan kan bestämma vilka lagar Ungern skall anta.

Min norska favoritskribent Sven Egil Omdal skrev också en krönika om Ungern häromdagen: ” Ungarn tar farvel med demokratiet”

Han pekar också på att Fidesz håller på att ta makten över media. Detta är skrämmande saker i ett viktigt och ganska stort centraleuropeiskt land. Nu blir det intressant att se hur EU och Europarådet svarar på avdemokratiseringen i Ungern. Det borde inte vara möjligt för länder som är medlemmar i de organisationerna att ta dessa odemokratiska steg.

Energi- og klimapolitikk, nå og i fremtiden

Det diskuteres nå hva regjeringen bør mene om energi- og klimapolitikken. Det framstår som det er stor avstand mellom for eksempel Kristin Halvorsen og Ola Borten Moe. Jeg mener energipolitikken bør ha tre hovedmål og jeg håper at det er samme innstilling som regjeringen har.
1. Energi skal fram til de som behøver den.
2. Vi må bruke energien smartere og på den måten redusere energiforbruket.
3. Fornybare, klimanøytrale energikilder må ta andeler av energiproduksjonen fra fossile brensler og atomkraft.
Norge kan selvsagt ikke se bort fra klimautfordringene. Heller ikke når det påvirker olje- og gassutvinning. Det regner jeg med at heller ikke Ola Borten Moe mener. De norske klimautslippene øker samtidig som målet er at de skal ned og de faktisk går ned i Sverige.
Vi kan ikke prioritere oljeutvinning foran klimautfordringene. Det ville være å ta parti for Norge mot Verden. Det ville være å si at grådighet og egoisme i dag er viktigere enn hvordan det går med kloden i framtiden.
Er det egentlig noen som ønsker det?

Andre penger for Forsvaret

Gang etter gang skjer det store overskridelser i Forsvaret. Gang etter gang ser det ut som at de blir tilgitt. Når sykehusene overskrider utbyggingsprosjekter blir det ramaskri. Det gjelder for de fleste sektorer og slik skal det være. Budsjettene skal holdes for når de ikke gjør det er det noen annen del av samfunnet som må svi.
Tenk hva vi kunne gjort med skoler eller jernbaneutbygging hvis Forsvaret hadde holdt sine kostnader nede. Denne uken kom det fram at det norske forsvarsbudsjettet er nesten dobbelt så stort som det finske og danske, og betydelig større enn svenskenes.

Det er de seneste tiår brukt mange, mange milliarder på innkjøp av utstyr – og oppbygging av anlegg til Forsvaret som aldri er blitt brukt. Det er jo bra at de ikke må brukes på alvor, men ikke en gang til øvelser etc. Noen eksempler:
Koster 5 milliarder, men kan ikke brukes Sjøforsvarets seks nye MTB-er har fått seilingsforbud. Dermed blir prestisjeprosjektet ytterligere forsinket.

Oppbyggingen av nye forsvarsanlegg til erstatning for Jåttå og Madlaleiren ved Stavanger beregnes å koste nærmere 2 milliarder kroner. Det er en dobling av tidligere anslag.
Ytterst ute på en halvøy i Troms har Forsvaret svidd av 300 millioner kroner - ved å investere i to til dels dødsdømte kystfort, som man ikke har råd til å drive.

Forsvaret brukte 10 milliarder uten å følge innkjøpsrutinene Manglende internkontroll og innkjøp uten konkurranse er blant avvikene som påpekes i Riksrevisjonens gransking av forsvarssektoren.

Krise: Årlige driftskostnader på 3,4 milliarder for det planlagte Joint Strike Fighter-prosjektet kan føre til nedleggelser over hele linja i Forsvaret

Hvis dette hadde skjedd i en hvilken som helst annen sektor hade hoder rullet på løpende bånd. Statsråder og sjefer hadde fått gå, men for Forsvaret gjelder tydligvis helt andre regler.

Det er bestandig fascinerende å se hvor forskjellig ting kommer ut i debatten. Små saker kan bli kjempestore nyheter. Det kan gjelde en statsråd som har glemt å melde noe til kommunen. Det gjelder absolutt hysterien som oppstår rundt flått (sv. fästing), karbohydrater og så fort noen som kalles for kjendis finner på noe uintressant. Eller hvordan de riktig store nyhetene får liten eller ingen oppmerksomhet.

Bara debatt kan begränsa girighet

De allra flesta tycker att de förtjänar högre lön. Det märkliga är att de gäller oavsett vilken lön man har. Det finns ju alltid någon annan som tjänar mer, och som med ens egna ögon kanske inte förtjänar det.

På 1990-talet rusade chefslönerna i väg, också i Norden. För att kunna motivera detta hade man infört en ny argumentation. Chefslönerna utomlands var mycket högre och om vi inte följde efter kom våra chefer att försvinna till bättre betalda jobb där.

Det var naturligtvis bara bullshit. Det är inte många som någon gång hade haft chansen på ett sådant jobb utomlands. Vi har några få som har fått möjligheten, men jag tror inte vi kan säga att det varit någon succé.

I Svenska Dagbladet i dag har Andreas Cervenka en bra analys om detta i kommentaren "Därför skenar elitens löner". Bland annat citerar han Klaus Schwab, grundare av World economic forum. Denne skrev i en debattartikel att kapitalismen spårat ur och att överdrivet höga löner sabbat chefernas moraliska kompass. Varför ska en framstående lärare tjäna mindre en medelmåttig chef, undrar han retoriskt?

Ett annat poäng är att de krafsar åt sig helt onödvändigt stora delar av kakan bara för att de inte vill hamna efter andra chefer på lönelistan. Fånig prestige alltså.

Girigheten behöver diskuteras. Ju mer den diskuteras desto mindre klarar de att roffa åt sig. Om det blir obekvämt att begära mer kommer de att avstå. Annars inte.

Min argumentation kanske låter väldigt vänster? Jag menar att den inte är det. Att hushålla med resurser hör till vanligt sunt förnuft. När toppchefens löner rusar i väg så gör det något med lönenivået, mentaliteten i hela verksamheten och det går faktiskt ut över resultatet. Därför bör aktieägare pressa styrelser till att hålla igen chefslönerna. Samuel Goldwyn står bakom citatet: "Vi betalar honom för mycket, men det är han värd". Kanske gällde det under hans levnad på mitten av 1900-talet, men inte nu.

En helt annan sak är att vi som samhälle inte mår bra av att ha för stora skillnader mellan folk.

R-E-S-P-E-C-T

Aretha Franklin hade rätt

I en mer än läsvärd artikel i New York Times (också publicerad i norska Innsikt) skriver Kwame Anthony Appiah om hur traditioner kan förändras. Artikeln bygger på boken The Honour Code - How Moral Revolutions Happens. 

Författaren beskrivet hur missionärer i Kenya för 80 år sedan misslyckades med en kampanj mot kvinnlig könsstympning. Traditionen var på väg att försvinna, men när folk utifrån prövade detta tog befolkningen och försvarade sin tradition och det blev en del av den nationella frigörelsen att hålla på traditionerna. De kände att respekten för deras traditionen inte fanns. Så könsstympningen  blev vanligare igen. 

I Senegal 65 år senare lyckades man genomföra denna viktiga ändring. De startade inte med kampanj mot något, men hade generellt folkbildande om  mänskliga rättigheter. Ut från det kom invånarna i en byn Tostan fram till att könsstympning var oönskad. Regeringen följde upp efter en tid, med lagstiftning, mot könsstympning. Då kände invånare att respekten för deras traditioner försvann och det blev ett tillbakaslag. Men i Tostan tog de på nytt initiativet och männen där bestämde sig för att bara vilja gifta sig med de som inte var lemlästade. Då funkade det. 

På samma sätt var det i Kina där det makabra fotbindandet var tradition. Tårna skulle traditionellt bindas under fötterna så blev så små som möjligt. Det var tortyr, men också hög status som markerade   att man inte behövde att gå långt, men också försvårade otrohet. Detta var väldigt vanligt. 

Förändring var möjlig först när aktivister framhöll sin respekt för den kinesiska civilisationen samtidigt som de förespråkade förändring. Detta beskrivs på en övertygande.

Appiah uppsummerar artikeln med att de som vill ha ändring måste börja med dialog baserad på ömsesidig respekt. Därefter måste man få lokala ändringsvilliga att förplikta sig och andra till förändring. 

Jag tror att receptet gäller för mycket här i livet. Om jag har förstått startade den nu fruktansvärda afghanska islamificeringen bland annat med  att kommunistregimen förbjöd kvinnor att bära traditionella slöjor. God tanke, men ingen smart strategi som har förstört landet i nästan 40 år.

Kanske var det också det som gick snett med de så kallade 
Muhammed-karikatyrerna. När folk kände att något som var heligt för dem blev trampat på så svarade de inte med att älska yttrandefrihet. Är inte det ganska enkel psykologi och något vi borde lära av - i stora och små frågor?

När man ska påverka medmänniskor, sina barn, sina kollegor etc. så hjälper det att visa dem respekt. Jag tror i alla fall att jag själv funkar så. Gör du?

Til forsvar for Oslo Vest

Blant de jeg følger på Twitter er det en artikkel som i dag går sin seiersgang. Aslak Nore har i VG skrevet om ”Hat på Oslo Vest”. Der beskriver han ”de dannede islamkritikernes stemmeleie var nasalt, manerene høflige og den stripe skjorten uklanderlig”. Han tar også opp spenningen mellom disse og ”alliansen mellom arbeiderbevegelsen og sentrale embetsmannsfamilier og nevner naturlig nok familiene Brundtland og Stoltenberg.

Nore skriver ”Det er mot dette bakteppet Breviks dype selvforakt og rabiate hat mot Arbeiderpartiet må forstås”. Hmmm.

Jeg kjenner ikke Oslo godt. Men jeg kjenner kommentarskrivere brukbart. En oppgave for standen er å søke forklaringer på hva som skjer i samfunnet. Og det må være lov å prøve.

Det er vanskelig å tro at hatet er koblet til en geografisk del av en by. Hvis denne terrorgalningen hadde kommet fra Oslo øst, ville kommentarorer også prøvd å forklare det med geografi. ”Avmakten i Oslo øst skaper hat” kunne vært tittelen. Jeg er helt sikker på at om terroristen hadde kommet fra Bygde-Norge så hadde det vart spaltekilometer om fremmedfientlighet på bygdene. Hvis han hadde kommet fra en småstad så hadde det blitt koblet på som en naturlig forklaring på dådet. O.s.v.

Kronikken gjør også noe mer, som forfatteren ikke nødvendigvis ønsker. Den deler ut en skyld. Hvis du bor på Oslo Vest så tenk på at det er fra ditt miljø terroristen kommer. Hvis du føler tilhørighet til din bydel så ta inn over deg at terroristen gjennomførte sine handlinger fordi han kom fra din bydel.

Jeg som bor på bygda kjenner meg igjen. Hver gang noen skriver om at folk på bygda er slik og slik så føler jeg det som at noen anklager meg – bare for det jeg har valgt å bo utenfor byen.

Det er riktig å prøve å finne svar - å forklare hva som har skjedd. Men jeg tror ikke ugjerningen går å koble geografisk. Hvis det hadde vært slik, burde slike ting skje oftere. Heldigvis gjør de ikke det.

Utrolige fiskesubsidier i EU

Det er kjent at fiskebestanden beskattes hardt. Samtidig så gis det store subsidier for å holde fisket i gang. Flere EU-land, uten kyst, får store beløp til å holde fiskeflåten i gang. Det gjelder land som Ungarn, Tsjekkia og Slovakia. I følge rapporten "European Union and Fishing Subsidies" gikk det i 2009 $ 4,5 milliarder doller til EUs fiskeflåte.

I følge rapporten er det slik at omtrent halvparten av mottakerlandene får mer i subsidier enn verdien av fangsten.

Subsidiene har også noen groteske deler der folk har fått støtte for å investere i sin fiskeflåte for å straks etterpå ha fått erstatning for å legge båtene på land. En rekke virksomheter etterforskes for illegalt fiske får også støtte. En gruppering som flere ganger er blitt tatt for illegalt fiske har fått 15 millioner euro i subsidier, skriver The Independant.

Kanskje går noen av subsidiene til å opprettholde et småskalig fiske og en kystkultur? Jeg vet ikke, men det kunne man ha forståelse for. Men mesteparten går nok til store industrifiskebåter som truer flere fiskebestand.

Vilken förebild önskar DN?

Under rubriken "Farligt tal i Turkiet" kritiserar Dagens Nyheter Turkiet på ledarplats. Det är helt ok. Alla land och alla regeringar har precis som var en av oss gjort något som förtjänar kritik. Det gäller inte minst Turkiet som får kritik från Amnesty för att de använder tortyr och t.ex. inte skyddar homosexuella tillräckligt bra.

Men den rädsla som kommentaren visar för att Turkiet skall vara en förebild för vaknande demokratier runt Medelhavet är ändå märklig.

Jag tycker det är stiligt, och hoppingivande, att den turkiska premiärministern Erdogan tas väl emot på sin resa till Egypten, Libyen och Tunisien. Som utgångspunkt är det positivt att det är Turkiet som blir förebilden för dessa land. Vilket land tycker DNs ledarskribenter att det borde vara.

Det ser ut som att det är relationen med Israel som gör DN så skeptisk. ¨Varför? Israel och Turkiet har varit kompisar i många år. Men när Israel skjöt i hjäl nio turkar som var på väg med en hjälpsänding till Gaza 2009 ändrades detta snabbt. Är det Turkiets fel?

DN tar också upp att Turkiet vill ha Palestina som en FN-stat. Det skulle bara fattas, och det kommer många länder att rösta för. Det hoppas jag att Sverige också gör - och om Israels regering var klok så gjorde de detsamma. Då kunde de för en gångs skull göra något som förbättrade relationen till sina grannländer. De brukar vara experten på det motsatta.

Mycket har hänt runt Medelhavet på ett halvår. Det är en fantastisk utveckling som vi får hoppas fortsätter och det finns absolut många värre förebilder än Turkiet för dessa nya regimer.

Hva valget kunne ha dreid seg om

Når nå valgnattens seierchampagne og gravøl er drukket opp, de fleste kabaler lagt og våre valgte representanter forbereder seg til fire års tjeneste bør vi kanskje reflektere over valget.

Det startet forferderlig, fortsatte så imponerende verdig og sluttet med ett gjesp.

Jeg tror ikke vi er tjent med mer personangrep for å få en interessant valgkamp. Jeg tror heller ikke vi trenger mer negativ omtale om forslagene til de politiske motstanderne. Politikens hovedproblem tror jeg er at "alle" egentlig er så enige.

Alle vil ha god eldreomsorg Og ingen kommer noensinne å kunne levere det til absolutt alle. Det finnes ingen politiker, eller noen annen,som ikke ønsker seg en god og, ja, bedre skole. Men vi kommer aldri å ha 100 prosent topp motiverte lærere og elever. Etc. Etc. Det forhindrrer selvefølgelig ikke at vi må prøvea, at modeller prøves ut og at det er tema med både bevilgninger og om offentlig eller private aktører driver det best. Men...

Politikerne representer folket, og de gjør det litt for godt. Derfor er det få som setter spørsmålstegn ved hovedtrekkene i dagens samfunn. Kan vi fortsette på vår ekstremt materialistiske vei? Hvor mange nordmenn tåler kloden? Hvor lenge kan vi drive på med å bruke stadig mer energi? 

Er det slik at vi, mitt i uværet, har glemt av klimaproblematikken og tenker at det var SÅ 2007? (Og når jeg skriver dette sitter jeg på ny i ett fly) 

Skal vi fortsette å øke tilførselen av kjemikalier på feil plass i kretsloppet?

Er det et mål å kunne overlevere kloden i en bedre stand til neste generasjon og hva vil det i så fall bety?

Jeg hørte ikke noe om dette i valgkampen og det gjorde meg skuffet. Det jeg hørte var hvor mange som elsket at Ola Borten Moe ga miljøbevegelsen noen stikk. Kritikken min går ikke i første hånd mot energiministeren. Han torgførte kun det som er den gjengse politikk, og som har vært det i lang tid.

Hovedproblemet er at vi allesammen bryr oss om miljø en gang iblant og ellers bruker vår politiske energi på hvordan vi skal få brukt opp mer av jordens ressurser, hvordan vi skal få lavere energipriser, bedre tilrettelegging for trafikkvekst, lavere skatter og hvordan vi skal kunne øke vårt materielle forbruk enda mer.

Den som vil ha mer av dette vinner valg og i valgkampen er det vanskelig å gå særlig på tvers av velgerne.

Samtidig så synes jeg at de aller fleste mennesker er fornuftige. De ser at det ikke er materielt velstand som gir lykke. De er gla i naturen. De stiller opp på dugnader. De vil, presis som våre folkevalgte, vel. også for kommende generasjoner.

Men kombinasjonen velgere, kandidater og valgkamp fungerer ikke så bra. Men finnes det noen alternativ? Jeg tror løsningen ligger i at vi alle tenker mer på miljø, mer på de som kommer etter oss, i våre daglige handlinger og når vi skal stemme frem kandidater. Då kommer også mediene på banen. Og dyktige politiske kandidater må prøve å være våre ledere i disse spørsmål.

Dette er hva jeg mener, men hva syns du?

Jeg liker ikke krim (=sv.deckare)

Bokhandelen er fyllt opp av kokebøker og krim, men romanene får mindre og mindre plass. Grunnen er selvfølgelig at de forrige selger så bra. Folk må selvfølgelig få like både kokebøker og krim, men...

Årsaken til at jeg har trøttnet på krim er at jeg mener de er kjedelig forutsigbare. Det starter med at noen blir myrdet og slutter med at helten finner ut hvem som gjorde det. Thats it.

En kokk dølger sine misstak i mayonaise. En musikker kan dølge sine i volym og en dårlig krimforfatter dølger sine i seriemord og gjennom å fleske på med blodige scener.

En roman derimot. Ingen vet hvordan den begynner, ingen vet hvordan den fortsetter, ingen vet hvordan den slutter. (Noen unntak da!)

Er du enig?

Fotballen lever - live og lokalt

Visst er det fascinerende når landslag skal ut i kvalikk. Og å se Barcelona spille fotball på sitt beste er for meg bedre enn det meste av kunst her i verden, men....

Det er jo noe latterlig over at bare de engelske fotballklubbene svidde av over 4,2 milliarder kroner på to måneder. Og det er bare i England. De fem største klubbene, Arsenal, Chelsea, Liverpool, Manchester City og Manchester United, stod for rundt 66 prosent av summen. Det blir ikke direkte konkurranse på like villkår.

Eller at spillerlønningene når nye høyder, når de allerede var for høye. Samuel Eto har nå en lønn på 3,1 millioner kroner i uken! Han kommer fra et fattig land i verden og spiller i et annet.

Jeg kommer ikke til å slutte å følge mitt lag, et av de verste i denne sammenheng, men....

For alle oss som elsker fotball finnes det et godt alternativ, og det er å følge amatørfotballen. Her er det lag uten ansatte og uten spillerlønninger med med et utrolig engasjement.

Jeg synes det er utrolig hyggelig å gå ned til min lokale arena, Framnes, og følge I.L. Fram i 4. divisjon. Det skal jeg gjøre nå i kveld. Da kan man følge de lokale heltene, få seg en kopp kaffe og høre på rekker av ekspertkommentarer fra sidelinja.

Mange foreldre og besteforeldre følger sine kjæres første trinn på fotballbanen. Aldri er det så fullt på parkeringsplassen som når 6-7-åringene har sine første turneringer. Men jeg har en anbefaling om å også ta med dem på det lokale lagets hjemmekamper. Det er et godt alternativ til TV-kamper.

Og du vet at her er det ikke er noen penger de spiller for. Det er ekte vare.

Bullshit av Kirkegaard

"Det är inte alls förvånande att det var just i Norge som det första radikaliserade kristna extremistiska terrorangreppet i Europa skedde. Norge är sedan länge splittrat, vilket inte minst dess starka regionpolitik visar. Åsikterna går vitt isär mellan höger och vänster, mellan kristna och sekulariserade, mellan nationalistiska och humanistiska värden. Breivik har stöd mitt ibland oss och alldeles öppet." Det skriver freds- och konfliktforskare Ane Ørbø Kirkegaard i en krönika i Dagens Nyheter.

Hon lägger ut en massa om hur speciellt Norge är - samtidigt som hun beskriver väldigt universella politiska konflikter. Konflikten mellan periferi och centrum finns i de flesta land, också i land med relativt korta avstånder.

Höger och vänster har varit en central konfliktlinje i över 200 år. Det går rykten om att det också finns religiösa och sekulära konflikter utanför Norge, men Kirkegaard menar kanske att det är ett särnorskt fenomen?

Och nationalister som skapar konflikter är ganska utbrett, men är extremt ovanligt i Norge.

Det finns osund nationalism, religiös fanatism etc. i Norge, Sverige och de flesta land. Att den skulle vara speciellt utvecklad i Norge är, med all respekt, bullshit.

Kirkegaard skriver att norska kusten utvecklats genom sin öppenhet mot omvärden, men att "Samtidigt är de inre delarna av landet fortfarande slutna samhällen, där man bevakar varandra och andra noggrant". Det är möjligt att Kirkegaard har träffat på några sådana personer någonstans, men en sådan generalisering ger ingen som helst mening.

Hon prövar att beskriva det som att norsk regionalpolitik är allmosor från den centrala makten. Det är i alla fall ett uttryck för att hon dyrkar den regionala konflikten. Norsk ekonomi är naturligtvis ett samspel mellan regionernas råvaror, innovativa bygder, forskning och utveckling, stor tjänsteproduktion, en hyfsat duktig offentlig sektor och ett ganska riskvilligt näringsliv.

Hon citerar Hylland-Eriksen med att Norge antagligen hade röstat ja till att bli medlemmar i USA. Det var kanske ett kul inlägg en gång, men det finns ju ingen som helst sanning i det.

Att efteråt komma och pröva att förklara tragedien i Oslo med att det var helt naturligt att det hände och att det kom i Norge är oseriöst.

P.S. två dagar senare: DN har nu i en kommentar själva påpekat hur ologisk krönikan är.

En vecka efter 22. juli 2011

En vecka efter terrordåden på Utøya och i Oslo har jag problem med att läsa artiklarna, intervjuerna och se bilderna utan att bli illamående. Vi är säkert många som måste ransonera hur mycket vi orkar att följa med på. Och foto på den fanatiska terroristen ger spykänslor.

Samtidigt har det varit en fantastisk vecka. Sällan har så mycket humanism visats fram. Klokskapen har präglat politiska ledare från alla läger. Folket har visat sin omsorg och sin avsky mot sådana dåd.

Som så ofta verkar det fundamentalisterna gör, mot sin avsikt. Det de bekämpar med fega våldsdåd blir starkare. Terroristen har gjort att folk har blivit mer positiva inte bara till de demokratiska partierna generellt, men till Arbeiderpartiet speciellt. Folk har faktiskt också blivit mer positiva till de muslimer han har uttryckt ett sådant hat mot. Aldrig har fundamentalismen stått svagare i Norge.

När en ensam människa kan utföra så mycket ondskap så kan man också känna en stor tacksamhet för att sådana handlingar nästan aldrig genomförs. Vi är så många människor på Jorden att det på något sätt är vackert att vi klarar att leva utan att göra sådan skada.
"Hvis én mann kan skape så mye hat, kan man bare forestille seg hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen." Det är bara ett av alla de kloka saker som har blivit sagt under denna vecka. Det är humanistiska sånger snarare än hämnd som gäller.

Lika djävlig som handlingen för en vecka sedan var, lika vacker har reaktionen efteråt varit. Tron på människan är starkare än någon gång.

Behring Breivik - noe om jussen

Når det skjer noe så katastrofalt og djevlig som det på Utøya og i regjeringskvartalet er behovet for informasjon uendelig. Ikke bare om hvorfor, men også om praktiske ting. Jeg er ikke jurist, men jobber med domstoler og får en del spørsmål om slikt. Her er noen slike - og kommentarer.

1. Lukkede dører i retten
Fengslingsmøtet gikk for lukkede dører. Det er ikke regel, men skjer relativt ofte. I kjennelsen fra Oslo tingrett heter det: "Det vises til at det foreligger konkrete opplysninger om at et offentlig rettsmøte, med siktede til stede, fort kan utløse en ekstraordinær og ytterst vanskelig etterforsknings- og sikkerhetsmessig situasjon.

Når det gjelder hovedforhandlingen, i forkant av selve dommen, er det strengere krav for å lukke dørene. Det står nærmere beskrevet i Domstolloven kapitel 7.

Loven tar utgangspunkt i at rettsmøter skal være offentlige. Det er ikke lagt opp til noen unntak fordi en tiltalt ikke skal få sin mening. Tvertimot er det en viktig forutsetning for rettssikkerhet. Jeg tror heller ikke det er realistik, og vet ikke om det er mulig, å forandre en prosesslov ut fra dette tilfellet. (Det er i strid med grunnloven å gi lover tilbakevirkende kraft, men jeg er usikker på om det er mulig å forandre en prosesslov i forkant av en rettssak.) Dette selv om han ønsker å bruke rettsmøtet for å gjøre seg til martyr.

Det vil overraske meg om selve hovedforhandlingen vil gå for lukkede dører. Og ærligt talt tror jeg det er bra også at det er åpenhet. Vi tåler å høre forskrudde hjerner. Det vil også gjøre oss mer bevisst på hvor galt han resonerer. Det vil styrke alt han er imot.

2. Forsvarer
Noen er nå i ferd å bygge opp ett hat mot forsvareren i saken. Det kanskje kan forstås, men er ikke mer rett for det. Alle skal ha en forsvarer. Samfunnet skal svare på slike angrep gjennom å oppføre seg sivilisert. Også nazistene hadde i Nürnberg-rettergangene forsvarere. At en advokat tar jobben med å forsvare noens rettigheter beyr ikke at de forsvarer hva denne har gjort. I denne saken er det veldig klart at han ikke forsvarer den tiltalte handlinger.

3. Lengre straff - dødsstraff - forvaring
Behring Breivik er siktet for overtredelse av straffelovens § 147a. Som med all kriminalitet er det fastsatt en straff i loven. Det er i dette fallet 21 år.

Noen mener det er alt for mildt. De vil ha lengre straff og flere roper nå på dødsstraff. Uten å gå inn på argumentene mot dødsstraff og lengre straff er det soleklart at det er i strid med grunnloven å forandre på en lov slik at det får tilbakevirkende kraft.

Uansett betyr ikke dette at Behring Brevik (ABB) blir løsslatt etter 21 år, eller ett to tredjedeler. Det er tvertimot meget sannsynlig at han får en forvaringsdom.

Forvaring kan idømmes i opp til 21 år og kan forlenges med fem år i gangen.

Jeg tror det er soleklart at ABB får 21 års forvaring. Jeg tror også det er svært sannsynlig at den som har gjennomført noe så grufullt - og så som han har motivert det han har gjort - får forlenget forvaringen.

Det som har skjedd er ufattelig. Stoltenberg har på en god måte talt for at vi skal møte dette grufulle med åpenhet og verdighet. Det gjør folk nå i massetall på gater, i sosiale medier og i samtaler seg i mellom. Det skal også gjøres i rettssystemet.

Drunknar vi inte snart i läckra recept?

Squash med sitron- og soyamarinert portebellosopp? Tomatsallad med turkisk tahinisås?

Hur filéar och styckar man en hel lax? Imponera med en snygg dekoration till desserten eller gör en härlig hemgjord dressing - det är inte svårt att göra. Här har du möjligheten att lära dig från grunden. Se på en matlagningsfilm eller följ en steg-för-steg beskrivning Internett ger nya möjligheter att lära sig laga mat från grunden, och det är väldigt användbart.

Dessutom är ju halva bokhandlarna, och metrar i våra hem, fyllda av kokböcker som visar hur man lagar såsen från grunden, och hur man med läckra råvaror skall få till den perfekta måltiden.

Som om inte det vore nog finns för säkerhets skull också en himla massa matlagningsprogram på TV som visar precis hur vi skall göra. För att uttrycka sig försiktigt är det goda möjligheter att kunna laga en sund och god måltid absolut
där.

Så där sitter vi i våra hem, surfar på internett, med hyllmetrar av kokböcker och tittar på matlagningsprogramen som visar hur man bygger upp den läckra måltiden. Och vad gör vi? Kastar i oss mer och mer Toro, Santa Maria, frusen pizza och annan färdiglagad mat.

Paradoxalt är väl bara förnamnet?

Årets beste dokumentar

Det føles som jeg ikke har hatt handen på fjernkontrollen på ti år. Huset er fyllt av unger som kjører sitt daglige multimedia-show der TV-program kombineres med lekser, facebook og et eller annet spill samtidig. Ikke sjelden med musikk til.

Og jeg er ikke så utrolig hypp på TV heller. Men jo mindre man ser på TV, desto større inntrykk kan det man ser gi.

I begynnelsen av april gikk programmet "Til evig tid" på NRK 2, den kanalen jeg liker best. Du har mulighet til å se dokumentaren her. Jeg advarer. Det tar en time, det er ingen komedi og følgaktlig brukes heller ingen innlagde skratt hver 12. sekund.

Derimot er det en film til ettertanke. Det er en kanadisk dokumentar, innspilt i Finland og dreier seg om radioaktivt avfall. Uansett hva man mener om kjernekraft og den slags, så er det en film som trekker opp de lange linjene. Vi snakker om 100 000 år.

Så lenge kommer avfallet å være livsfarlig for de som kommer i kontakt med det. Den beste løsningen, mener man i Finland som i Sverige, er å stoppe avfallet ned i det nordiske fjell. Men hva kan skje på 100 000 år? Blir det en ny istid? Blir det krig? Kan råstoffet bli så verdifullt at folk kommer til å ofre seg for å hente opp bly, eller plutonium? Og hvordan skal man meddele seg til fremtidige generasjoner? Hvilke språk snakkes det om 100 år, om 500 år, om 1000 år?

Det er en så ufattelig lang tid. Hva vil man tenke om vår generasjon?

Jeg har ikke sett noen sterkere film i år. Ønsker du å flire? Se noe annet. Ønsker du å tenke og bli klokere, se filmen:

Her kan du se programmet "Til evig tid".

Etter ulykkene i Japan 2011 er det ikke så mange som snakker varmt om kjernekraft lengre. Det vill snart gå over. Manns minne er et par uker. Her er uansett noen tidligere blogger fra meg om kjernekraft:

http://iwars-iwar.blogspot.com/2009/02/ar-det-dags-att-bygga-ut-karnkraften.html

http://iwars-iwar.blogspot.com/2009/11/det-finns-manga-argument-for-och-emot.html

50 är inte bara ett tal

Jag har lagt på mig. 50 år har jag blivit och för att vara ärlig känns det ganska overkligt. 50-åringar var en gång i tiden otroligt gamla. Perspektiven förändras.

Är dagens 50-åringar yngre än de var förr? Vi klär oss annorlunda och har väl lov att leka lite mer. Men inuti är det svårt att veta om vi är så himla annorlunda. Vad tror du?

Några kommer med vänliga bemärkningar om att de verkligen inte trodde att jag var 50 år. Det är ju snällt, men samtidigt så bekräftar det hur himla gamla 50-åringar de verkligen tycker att 50-åringar är.

Andra säger att 50 bara är ett tal. Det är 20 också, men det är ganska stor skillnad på talen.

I de latinska landen säger de inte att de är si och så många år. En vänlig kollega påpekade att de har år istället. Det är vackrare. Det blir med som årsringar i ett träd.

Hur det nu än är, tack alla för gratulationer i massor.

Er du med og eier milliarder?

Nå sitter jag på Gjensidigestiftelsens generalforsamling i Bergen. Det er landets i særklasse største finansstiftelse med en verdi på ca 32 milliarder kroner. Hvis du er kunde i Gjensidige så kan du være med på å styre virksomheten.

Det er tre hovedoppgaver for stiftelsen.

1. Utøve eierskap i Gjensidige forsikring. Stiftelsen eier over 60 prosent av aksjene i Norges største skadeforsikringsselskap.

2. Gavevirksomhet. I 2010 kommer ca 140 millioner kroner å utbetales til prosjekter. Profilen er trygghet og helse. Har du et prosjekt, ikke drift, på det området så er det gode muligheter for å få støtte. Se mer på www.Gjensidigestiftelsen.no
3. Utbytte til kundene. De år Gjensidige forsikring går bra vil det bli utbetalt utbytte til kundene. I fjor var det 10 prosent av premien som kundene fikk tilbake. I år blir det enda bedre. Et sted mellom 11-12 prosent vil du få tilbakebetalt. Hvis du har bil og hus forsikret i gjensidige kan det bety ett par tusen kroner. I andre selskap ville disse pengene gå til aksjeeiere. Gjensidige eies til over 60 prosent av kundene og det er derfor du får pengene.

Din måte å utøve innflytelse på er gjennom å delta i valg, neste runde er i juni. Du kan også foreslå kandidater bland andre kunder som kan bli valgte representanter til Gjensidigestiftelsens generalforsamling. Ur den forsamlingen velges de som skal sitte i styre og andre organ.

Selv er jeg styreleder i Gjensidige Stjørdal brannkasse som har gjensidiges forsikringer i Stjørdal, Malvik og Meråker. Det er en spennende virksomhet som bidrar til gode forsikringsløsninger for kundene, lokal næringsutvikling og støtter opp om frivillige lag og kulturvirksomhet. Nok selvskryt nå. Men det er artig å være en del av en kundestyrt virksomhet.

Hva mener du?

För 25 år sedan gick jag på biopremiär

För 25 år sedan bodde jag i Stockholm. Det var två bra svenska biopremiärer 28 februari 1986. "Älska mig" av Kay Pollack och "Bröderna Mozart" av Susanne Osten. Jag gick på nio-föreställningen av "Älska mig". Olof och Lisbet Palme gick på "Bröderna Mozart vid samma tid. På vägen hem blev han skjuten. Jag var bara ett par gator bortanför, men visste inget förrän nästa dag. Här kan du höra nyhetssändningen från 1. mars.

Jag var aldrig någon Palme-fan. Han var smart och intelligent, men kunde också vara nedlåtande mot sina politiska motståndare. Den fråga som var viktigast för mig som ung, kärnkraften, var han ivrig förkämpe för. Det påverkade säkert min bild av honom negativt. Respekterade honom gjorde vi nog nästan hela svenska folket.

Men den chocken det var att vakna upp 1. mars och höra att han var mördad var overklig. Och den serie av klantiga polisuppträdanden, oj-oj-oj. Om jag har förstått det rätt så bestämde sig Hans Holmér redan på väg ner från Dalarna att det var PKK som stod bak attentatet. Det är klassiskt dåligt polisarbete att bestämma sig för en teori tidigt. Som tur är - är inte detta så vanligt. Men att det skulle ske vid ett sådant tillfälle är otroligt.

Det finns många teorier. Leif GW Persson har lagt sig på polisspåret. Det låter otroligt att en grupp poliser skulle klara det - och hålla tyst i alla år. Jag tror faktiskt att det var Christer Petterson, men jag håller med Svea Hovrätt om att de inte hade tillräckligt med bevis för att döma honom. Så då får vi fortsätta att leva med traumat att det största attentatet mot en svensk ledare - i alla fall sedan maskeradbalen - är ouppklarat.
(Bilden är tagen av Bernt Sønvisen)

Slik lærer du deg å bli korrupt.

Vi kan med viss stolthet si at vi i Norden ikke har utbredt korrupsjon. Sjekk korrupsjonsindeks her. Det gir oss store fordeler sammenlignet med andre land. Tilliten til hverandre, myndigheter og næringsliv gjør det ikke bare hyggeligere å leve her. Det er også en stor konkurransefordel. Korrupsjon er ineffektivt.

Ugandian anti-corruption sign)

Men nå finnes flere eksempler på hvordan viktige fremtidige ledere skoleres til å bli korrupte.

1. Russestyrene drilles til å ta imot personlige gaver for å velge bedrifter.
"Russeservice og Russedress driver en knallhard kamp om russestyrenes penger og oppmerksomhet. Adresseavisen har kartlagt og funnet ut at leverandørene av russeutstyr, tilbyr medlemmene av russestyrene personlige gaver, mot at skolen velger dem som hovedleverandør."

2. Bloggere får, og tar seg, betalt for å skrive pent om produkter. Dette gjelder ikke minst i moteblogger. "Unge overøses av produkter og tjenester for å blogge pent om produkter." Det sier Forbrukerombudet.
- Jeg omtaler gjerne andre produkter og tjenester i en artikkel mot betaling, sier en blogger til BT.

Personer, som vi kan ha grunn til å tro havner i ledende posisjoner, blir lært opp til å selge seg til de som betaler best. Ikke helt bra, eller hva mener du?

Når historien skrives

I disse dager skjer noe som vil havne i historiebøkene. Historien om arabverden må trolig skrives om. Det har faktiskt allerede startet.

For en måned siden var det ikke mange som skrev annet enn president eller Egypts leder om Hosni Mubarak. Nå omtales han nesten overalt som diktator.

Mange er urolige over utviklingen i de nordafrikanske land og Midt-Østen. På børsene er de livredde for at noe skal forandres og oljeprisen går på ny til himmels. Det kortsiktige markedet bryr seg ikke om demokrati. Men på lang sikt bør markedet tjene på at deler av arabverden nå frigjør seg.

Vi vet ikke helt hva som kommer etterpå, men jeg gleder meg med endringene som har skjedd i Tunisia, som ser ut til at skje i Egypt og som jeg håper skjer i Marocco, Iran, Libya, Syria Jordania og andre land.

Det vi ser nå er et mye riktigere bilde av arabverden enn de små minoriteter av islamister som preger deler av nyhetsbildene. Arabene vil ha frihet, brød og demokrati som nesten alle andre.

Foto:giaitri59

Minimalistisk versjon av fantastisk reise til Sør-Afrika

Hjemme igjen etter 14 dager i Sør-Afrika. Den beste reise jeg har vært på - i hvert fall siden jeg var på min første interrail som 17-åring og planløst irret frem og tilbake på kontinenten.

Nå var det meste planlagt. Men alt gikk bedre enn planen. Et reisebrev ville bli for langt for denne bloggen, men noen raske highlights kommer her.

- Å plutselig være ved en damm der 30 gigantiske elefanter leker i vannet - og stamper forbi et par meter fra bilen.

- Å sitte på hestryggen oppfor en sansløst vakker dalgang i Kwa-Zulu Nathal.

- Å se løvejakt på gnu.

- Å nesten gå seg vill i mørkret i et område med livsfarlige flodhester.

- Stranden ved Cape Vidal på østkysten med mil etter mil av strender for snorkling, fiske, surfing etc. Og uten å være forberedt treffe på nesehorn og zebraer på veien dit.



- Å overraske kompisen Vidar i Cape Town til hans 50-årsdag.

- Å få innsikt i livet i en township.

- Å lytte på Hot Water live og i bilen.

- Mange gode familiemiddager med gode samtal.


- Hyggelige folk.

- Samuels stadige strøm av ordspill.

- Elvesafari i St. Lucia.

- Sol og varme.

- Å få være i det vakreste land jeg noen gang har sett.