Mindre valgfrihet i skolen!

Det var noe som falt på plass denne uken. Det var skolepolitikken og det var Finland.

Det er ikke sikkert at du har fått det med deg, men forskjellen mellom finsk og svensk skole har vært et hett tema denne uken, og det har betydning også for Norge.

Pasi Sahlberg har gitt ut boken "Finnish lessons" som beskriver finsk skolepolitikk. Det som gjør dette interessant er:
1. Finland havner på de fleste topplister i Europa når det gjelder elevenes resultater.

2. Finland har satsar på enhetsskoler. Ikke privatisering, ikke valgfrihet. De har bevisst lagt opp til at alle skal gå i de samme skolene, følge de samme læreplanene, ikke ha sentrale prov og målinger og lærerne skal ikke ha noen form av prestasjonslønn.

I lørdagens Dagens Nyheter er det en god debattartikkel fra en sentral skoleplanlegger som ber Sverige snu. Saken er at Sverige har gått for valgfrihet, mangfold og privatiseringsideologi og det ser ikke ut til å funke.

Dette var på gang også i Norge. Men med den rød-grønne regjeringen ble det stanset. Hvis det hadde vært det eneste de hadde fått till så hadde det vært verdt det bare for dette. Det var kjempeviktig.

Jeg hadde noen år på 80-tallet når jeg var så fristet av de danske friskolene at jeg ønsket noe lignende i Sverige og Norge. Det gikk fort over når jeg begynte å se hva det ville lede til.

Det går ikke å sammenligne land helt og fullt. Kanskje finnes det en annen motivasjon hos finske elever? De har en betydelig lavere andel med et annet morsmål enn hva fallet er i Sverige og Norge, men likevel...

Look to Finland, mener jeg. Men hva mener du?

Denne gang står Jean Sibelius for musikken:

Finns det bara en president?

Presidentvalet får ingen uppmärksamhet. I alla fall inte här i Norge.

Jo,den amerikanske nomineringsprocessen hos det republikanska partiet får enorm uppmärksamhet. Här beskrivs detaljer om personer som aldrig kommer att vara i närheten av ett ens bli kandidater. Mer eller mindre alla kan namnet på de 3-4 mest aktuella republikanska kandidaterna, och vem som har vunnit i vilka delstater. Men presidentvalet där är ju inte förrän till hösten.

Men i morgon är det ju faktiskt ett spännande presidentval, i grannlandet Finland. Pinsamt nog kom jag på att jag inte en gång visste namnet på de två kandidater som nu har chansen i andra valomgången. Så jag var tvungen att repetera med hjälp av nätet.

Samlingspartiets Saulo Niinistö och utmanaren från De gröna, Pekka Haavisto, var det ja.

Vad kommer det sig att vi inte bryr oss om ett riktigt val i grannlandet, men följer detaljer på några partimöten i USA? De har ju en spännande ordning over there, men ändå. Här behöver vi absolut hjälp av våra medier. Rapportera mer från Norden. Rapportera mer från Finland. Skriv gärna något om Island som inte bara handlar om krisen.

Eller vad med det kommande presidentvalet i Kina? De flesta vet inte att presidenten i världens folkrikaste nation heter Hu Jintao. Och det har heller inte skrivits så himla mycket om att han slutar och en ny skall väljas.

Nu är inte alltid val så väldigt spännande i diktaturer, så lite grann får väl kineserna skylla sig själva. Länge innan det kinesiska kommunistpartiet har sin 18:e kongress är det klart att Xi Jinping kommer att bli vald. Borde vi inte få veta lite mer om han som skall styra det extremt viktiga landet Kina?

Ett annat viktigt presidentval kommer att gå av stapeln i Frankrike.

Det är möjligt att rapporteringen är bättre i Sverige än i Norge? Men kära medier, det finns mer än ett land som skall välja president 2012.

Eller är det vi läsare som inte bryr oss. Vad tror du?

Under tiden kan vi ju lyssna på Imperiet: