Til forsvar for Oslo Vest

Blant de jeg følger på Twitter er det en artikkel som i dag går sin seiersgang. Aslak Nore har i VG skrevet om ”Hat på Oslo Vest”. Der beskriver han ”de dannede islamkritikernes stemmeleie var nasalt, manerene høflige og den stripe skjorten uklanderlig”. Han tar også opp spenningen mellom disse og ”alliansen mellom arbeiderbevegelsen og sentrale embetsmannsfamilier og nevner naturlig nok familiene Brundtland og Stoltenberg.

Nore skriver ”Det er mot dette bakteppet Breviks dype selvforakt og rabiate hat mot Arbeiderpartiet må forstås”. Hmmm.

Jeg kjenner ikke Oslo godt. Men jeg kjenner kommentarskrivere brukbart. En oppgave for standen er å søke forklaringer på hva som skjer i samfunnet. Og det må være lov å prøve.

Det er vanskelig å tro at hatet er koblet til en geografisk del av en by. Hvis denne terrorgalningen hadde kommet fra Oslo øst, ville kommentarorer også prøvd å forklare det med geografi. ”Avmakten i Oslo øst skaper hat” kunne vært tittelen. Jeg er helt sikker på at om terroristen hadde kommet fra Bygde-Norge så hadde det vart spaltekilometer om fremmedfientlighet på bygdene. Hvis han hadde kommet fra en småstad så hadde det blitt koblet på som en naturlig forklaring på dådet. O.s.v.

Kronikken gjør også noe mer, som forfatteren ikke nødvendigvis ønsker. Den deler ut en skyld. Hvis du bor på Oslo Vest så tenk på at det er fra ditt miljø terroristen kommer. Hvis du føler tilhørighet til din bydel så ta inn over deg at terroristen gjennomførte sine handlinger fordi han kom fra din bydel.

Jeg som bor på bygda kjenner meg igjen. Hver gang noen skriver om at folk på bygda er slik og slik så føler jeg det som at noen anklager meg – bare for det jeg har valgt å bo utenfor byen.

Det er riktig å prøve å finne svar - å forklare hva som har skjedd. Men jeg tror ikke ugjerningen går å koble geografisk. Hvis det hadde vært slik, burde slike ting skje oftere. Heldigvis gjør de ikke det.

En vecka efter 22. juli 2011

En vecka efter terrordåden på Utøya och i Oslo har jag problem med att läsa artiklarna, intervjuerna och se bilderna utan att bli illamående. Vi är säkert många som måste ransonera hur mycket vi orkar att följa med på. Och foto på den fanatiska terroristen ger spykänslor.

Samtidigt har det varit en fantastisk vecka. Sällan har så mycket humanism visats fram. Klokskapen har präglat politiska ledare från alla läger. Folket har visat sin omsorg och sin avsky mot sådana dåd.

Som så ofta verkar det fundamentalisterna gör, mot sin avsikt. Det de bekämpar med fega våldsdåd blir starkare. Terroristen har gjort att folk har blivit mer positiva inte bara till de demokratiska partierna generellt, men till Arbeiderpartiet speciellt. Folk har faktiskt också blivit mer positiva till de muslimer han har uttryckt ett sådant hat mot. Aldrig har fundamentalismen stått svagare i Norge.

När en ensam människa kan utföra så mycket ondskap så kan man också känna en stor tacksamhet för att sådana handlingar nästan aldrig genomförs. Vi är så många människor på Jorden att det på något sätt är vackert att vi klarar att leva utan att göra sådan skada.
"Hvis én mann kan skape så mye hat, kan man bare forestille seg hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen." Det är bara ett av alla de kloka saker som har blivit sagt under denna vecka. Det är humanistiska sånger snarare än hämnd som gäller.

Lika djävlig som handlingen för en vecka sedan var, lika vacker har reaktionen efteråt varit. Tron på människan är starkare än någon gång.