Kontinentets største popstjerne får ikke bli president

I serien av presidentvalg 2012 er det på søndag Senegals tur. Det mest oppsiktsvekkende er at dagens president stiller til gjenvalg for en tredje periode.

Til å begynne med er han 85 år, og mandatperioden er for syv år. Aktiv seniorpolitikk kan man si. Men værre er at han gjør det når konstitusjonen sier at de bare kan sitte i to perioder.

Det har utløst voldsomme protester, ikke minst i Dakar der det er daglige demonstrasjoner. Les artikkel her.

I vår lille del av verden er ikke Senegal noe vi vet mye om. Det har noen gode fotballspillere og gikk til kvartfinale i VM 2002. Jeg tror de slo ut Sverige i åttendelsfinelen. Så vet vi kanskje at rallyet Paris-Dakar slutter der.

Men i tillegg kommer Afrikas største popstjerne, Youssou N'Dour, fra Senegal. Han har sunget med Sting, Springsteen, Peter Gabriel og mange andre. Seven seconds away i lag med svenske Nena Cherry ble i hvert fall en stor hit i vår del av verden.

Han har tidligere engasjert seg for Mandela, for Amnesty og nå har han tatt opp kampen med den sittende presidenten Wade. n' Dour stiller rett og slett i presidentvalget. Nå har en konstitusjonsdomstol forbudt han til å være presidentkandidat. Men han fortsetter likevel kampanjen.

Det er modig. Det er kanskje vanskelig å tenke seg at en stort musikkgeni også vil være en dyktig president? Men det er bra at noen utfordrer en president som bryter med landets konstitusjon.

At presidentvalget i Senegal ikke får så mye oppmerksomhet i Norden er nok naturlig, men jeg har tidligere blogget om medienes rare prioritering når det gjelder valg.

Musikkvalget til dette blogginlegget er ganske opplagt.

Finns det bara en president?

Presidentvalet får ingen uppmärksamhet. I alla fall inte här i Norge.

Jo,den amerikanske nomineringsprocessen hos det republikanska partiet får enorm uppmärksamhet. Här beskrivs detaljer om personer som aldrig kommer att vara i närheten av ett ens bli kandidater. Mer eller mindre alla kan namnet på de 3-4 mest aktuella republikanska kandidaterna, och vem som har vunnit i vilka delstater. Men presidentvalet där är ju inte förrän till hösten.

Men i morgon är det ju faktiskt ett spännande presidentval, i grannlandet Finland. Pinsamt nog kom jag på att jag inte en gång visste namnet på de två kandidater som nu har chansen i andra valomgången. Så jag var tvungen att repetera med hjälp av nätet.

Samlingspartiets Saulo Niinistö och utmanaren från De gröna, Pekka Haavisto, var det ja.

Vad kommer det sig att vi inte bryr oss om ett riktigt val i grannlandet, men följer detaljer på några partimöten i USA? De har ju en spännande ordning over there, men ändå. Här behöver vi absolut hjälp av våra medier. Rapportera mer från Norden. Rapportera mer från Finland. Skriv gärna något om Island som inte bara handlar om krisen.

Eller vad med det kommande presidentvalet i Kina? De flesta vet inte att presidenten i världens folkrikaste nation heter Hu Jintao. Och det har heller inte skrivits så himla mycket om att han slutar och en ny skall väljas.

Nu är inte alltid val så väldigt spännande i diktaturer, så lite grann får väl kineserna skylla sig själva. Länge innan det kinesiska kommunistpartiet har sin 18:e kongress är det klart att Xi Jinping kommer att bli vald. Borde vi inte få veta lite mer om han som skall styra det extremt viktiga landet Kina?

Ett annat viktigt presidentval kommer att gå av stapeln i Frankrike.

Det är möjligt att rapporteringen är bättre i Sverige än i Norge? Men kära medier, det finns mer än ett land som skall välja president 2012.

Eller är det vi läsare som inte bryr oss. Vad tror du?

Under tiden kan vi ju lyssna på Imperiet: