Stor-Putin, Mellom-Putin og Litj-Putin

I morgen er det valg i Tyrkia.

Tidligere i vår hadde jeg denne kronikken i Adresseavisen der jeg sammenligner president Erdogan med noen andre ganske udemokratiske ledere som likevel er demokratiskt valgte.

Europa har fått flere statsledere som åpenbart tar udemokratiske veivalg, men som på tross av det blir valgt om og om igjen. Er det til å forstå?
Putin ble valgt av sitt folk til både president og statsminister og president igjen. Human Rights Watch mener at valgutfallene har vært kraftig påvirket av lover Putin har innført. Som kjent har også mange av de verste kritikerne havnet i fengsel eller blitt myrdet uten at det er klarlagt hvem som egentlig står bak.

Putin kommer trolig å sitte kvar så lenge den russiske konstitusjonen tillater, til 2024. Noe annet, en fungerende rettstat som tar oppgjør med korrupsjonen hos makteliten, ville være en katastrofe for ham og hans venner.

Russland ligger nå på plass 148 av 179 på Reporter uten grensers Pressefrihetsindeks. Vi hører at presidenten nesten utelukkende framstilles positivt i media. Selv om dekningen kanskje ikke er veldig annerledes den en konge får i Norge er problemet at Putin har så mye mer makt.

Mellom-Putin

Recip Tayyip Erdogan har siden 2003 styrt Tyrkia, først som statsminister og nå som president. Han kom inn som et frisk pust som ryddet opp etter lang tid med alt for sterk militær innflytelse i Tyrkias politikk. Konstitusjonen ble forandret i en demokratisk retning, med blant annet friere medier og mer uavhengige domstoler.

Nå er den tiden forbi. Jeg var selv i Ankara ved et tydelig vendepunkt, rett før jul i 2013. Istanbuls politisjef ledet en razzia mot ca. 50 personer for korrupsjon og økonomisk kriminalitet. Blant de mistenkte var tre sønner av ministrer i Erdogans regjering. Erdogan reagerte med å sparke politisjefen og skifte ut de som prøvde å holde fast ved konstitusjonen.
Man kunne tro at folk ville snudd ryggen til Erdogan når han tok de korrupsjonsmistenktes parti, men han beskyldte rettsvesenet for å være styrt fra utlandet. Kun et halvår senere blir Erdogan valgt til president. Utrolig!

Nå er flere personer rettsforfulgt for å fornærme presidenten. Minst 84 personer er siden valget i fjor siktet for dette. Det gjelder alt fra en 16-årig student som kalte presidenten for «Sjefs-tyv» til en tidligere missedronning som skal ha fornærmet presidenten på Instagram.
Erdogan har prøvd å begrense sosiale medier og en rekke journalister er fengslet for sin kritikk. I sitt nye gigantiske presidentpalass tar den folkevalgte presidenten skritt for skritt for å innskrenke demokratiet. Det er mer enn paradoksalt.

Litj-Putin

Russland er et naboland. Norge og Tyrkia inngår i samme forsvarsallianse. Politisk er vi på mange vis enda nærmere et annet land som går i samme retning, EU-medlemmet Ungarn. Der har statsminister Victor Orbáns parti Fidesz forandret valgsystemet på en rekke områder slik at det gagner akkurat Fidesz. Samtidig er konstitusjonen forandret til fordel for landets største parti.
Utnevningen av dommere er flyttet fra et uavhengig sammensatt domstolråd til en av parlamentet oppnevnt person. Det er derfor grunnlag for å sette spørsmålstegn ved om de nå har uavhengige domstoler i Ungarn.
Når TV-kanalen RTL drev kritisk journalistikk ble de ilagt en egen reklame-skatt. Orbán framstår på flere måter som en Litj-Putin i EU.
Både Erdogan og Orbán har bakgrunn som framgangsrike fotballspillere. I politikken er de ikke lagspillere, men ser mer ut til å bruke Putins judo for å ta knekken på motstandere.
På verdensbasis står demokratiet sterkere enn noensinne. Likevel velger folket noen ganger andre hensyn. Hva er greia? Være seg russere, tyrkere eller ungarer er dummere enn oss.
Er det vi som ikke forstår at Russland har behov for innflytelse også utenfor eget lands grenser? Undervurderer vi behovet for nasjonalisme? Er vi naive i vårt syn på korrupsjon – og demokrati? Kan vi si hva som er best for andre folk?
Det er i hvert fall grunn til bekymring over at folkevalgte ledere tar udemokratiske grep i tre land som Norge har nær tilknytning til.

Den fredligaste fightern i Norden

Så kallar danska Politiken den norska sociologen Nils Christie som dog i går.

Han är mannen som står för ideen om konfliktråd där den som har blivit utsatt för kriminalitet skall möta den som har utfört den. Han menade att vi skulle ta ansvar för våra egna konflikter och utformade en modell för det. Det finns något gott i alla och vi måste göra allt för att få fram det. Vi skall inte utgå från att folk är onda. Då är det många fler som blir det.

Det är inget enkelt syn att försvara. Men det är en positiv människosyn som vi har nytta av. Herregud vad skönt att någon kan inspirera oss till sådant tänk.

Jag fick aldrig chansen att höra honom föreläsa, men det kanske någon som läser detta gjorde? I så fall får du gärna skriva en kommentar om hur det var. Inte kände jag honom heller, även om jag sände honom personlig epost några gånger i veckan med de senaste nyheterna från domstolsvärlden. De var han ivrig efter och hörde ibland av sig om någon artikel.

Han var också en sann decentralist och slogs för att hålla språket så enkelt att alla kunde delta i samtalet. Detta och mycket annat utvecklar han i en radiointervju du kan höra här. Det tar 50 minuter, men du kan göra det när du stryker, lagar mat eller vill tänka positiva tankar. Intervjun blev sänd bara två månader före hans död.

Alf Prøysen i 100 - för en svensk

Alf Prøysen, som i dag föddes för hundra år sedan, har inte bara haft stor betydelse i Norge. Också för en svensk, född på 60-talet har han varit en viktig del av livet. Mens vi hyllar en stor, jordnär diktare så kan jag jo berätta något om mina upplevelser med honom.
När jag var barn, strax efter stenåldern, hade vi vare sig streaming, internett eller kassetter (hört om dem?). Det vi hade var barnradion och något som hette Berättardags. Alf Prøysen var en av de vanligaste rösterna på barnradion. Han läste själv sina texter på svenska så det tog faktiskt en tid innan jag förstod att han var norsk.

I vår familj dröjde det länge innan vi fick TV. (Nämnde jag stenåldern?) Men när Teskedgumman skulle gå som julkalender 1967 klarade inte farsan att stå emot längre. Då var vi tvungna att skaffa tv och från episod nummer sju var det klart!Det var en av Sveriges Televisions størsta succéer någonsin.

Senare blev visorna också viktiga och han har skrivit många bra som också blivit tolkade av andra. Ulf Peder Olrog översatte till svenska och han var också kompis med Carl-Anton.
När jag fick ungar så kom nya berättelser för mina ögon. Favoriten är Snekker Andersens jul som varje år visas på julafton på norsk TV.

Hans goda insikt om folk kommer bland annat tydligt fram i sången om Jørgen Hattemaker og Kong Salomo:

Pensjoner og privatisering

I dag er jeg enig med regjeringen i to litt kontroversielle standpunkt. De er ikke de viktigste samfunnsspørsmålene, men likevel… Vi snakker om pensjonsalder for noen grupper og en privatisering.
For sikkerhets skyld. Jeg ønsket ikke at Norge skulle få en blå-blå regjering. Slik jeg ser det behøver politikken bidra til bedre balanse. Balanse i naturen, balanse mellom det private og det offentlige og balanse som gir valgfrihet i boende og kultur. Regjeringen tar de fleste av sine skritt i en annen retning. I tillegg synes jeg det er pinlig for Norge at Frp er kommet i regjering og ansvaret for det ligger ikke bare hos deres velgere, men også hos ledelsen i Høyre, KrF og Venstre. Men nok om det, i dag skulle jeg jo være positiv til regjeringen.

1. I dagens Adresseavisen sier arbeidsminister Robert Eriksson, Frp, at han vil fjerne alle særaldersgrenser i arbeidslivet. «Hvis statsråden får det som han vil, må politi, brannmenn, offiserer og alle andre med rett til å gå av med pensjon tidligere enn andre, belage seg på å stå mange år ekstra i jobben.
– Vi ser jo i dag at for eksempel politifolk, etter at de har gått av som 57-åringer, jobber i det private næringslivet.»

Så sier han og jeg er enig. Tidene er forandret. Vi lever lengre og vi behøver disse dyktige folkene noen år til. Foruten at de har denne rettigheten i dag finnes det vel ikke så gode grunner til å opprettholde dem, eller?

2. Det statlige eiendomsselskapet Entra skal privatiseres foreslår næringsminister Monica Meland, Høyre.

Dette er en type virksomhet som jeg ikke synes skal være statlig. De konkurrer med andre selskap og jeg har en klar oppfatning av at private eiere kan drive selskapet bedre. Selg slike selskap, men la skoler og omsorg være noe som i all hovedsak drives av stat og kommuner. Den skandinaviske velferdsmodellen har vist seg å være overlegen det meste. Den må stadig utvikles, men ikke gjennom å privatisere skoler og omsorg i stor skale. Det kommer vi i så fall å angre på. Å selge ut eiendomsselskap er derimot er en god idé.

Spännande och oroväckande

Den senaste månadens utveckling i Turkiet är otroligt spännande. Och oroväckande.
Det första som läckte ut var att mannen till en popstjärna var misstänkt för korruption. Efter kort tid var det också klart att chefen för en statligt ägd bank och sönerna till tre ministrar var misstänkta för det samma. Tillsammans är över 50 misstänkta i saken. Skokartonger med många miljoner hittades hemma hos misstänkta. Skokartonger har snabbt blivit en symbol för att protestera mot korruption.

När nyheten började läcka ut satt jag i Ankara i ett projekt med domare och åklagare och kunde diskutera utvecklingen med dem direkt.

Vad gör en statsminister när det visar sig att korruption kopplas till några av hans ministrars familjer? Det normala hade väl varit att försiktigt säga något om att utredningen måste få fortsätta, att all korruption måste bekämpas, men att ingen är skyldig förrän saken har prövats av en domstol. Men inte Erdogan. Han går till kraftig kritik av hela misstanken och säger att det är utländska krafter som står bak det hela. Polischefen i Istanbul får sparken och han misstänkliggör hela rättsväsendet. Nu har mängder av poliser och andra innanför rättsväsendet fått sparken.


Bakom anklagelserna om att utländska krafter ligger motsättningarna mot Erdogans gamla kumpan, Fethullah Gullan som från USA driver Hizmet-rörelsen.

Utan att gå in på alla detaljer, kan det som nu pågår betecknas som en kamp mellan regeringen och rättsväsendet.
För lite mer än tre år sedan ändrades konstitutionen i demokratisk riktning. Domstolarna och åklagarmyndigheten (påtalemyndigheten på norska) skulle vara oavhängiga av de andra statsmakterna. Högsta rådet för domare och åklagare (HSYK) fick en stark självständig ställning.
Efter att korruptionshärvan rullat i gång prövar statsminister Erdogan att begränsa HSYKs självständighet.

De skall inte längre kunna göra något som helst utan att det är godkänt av justitieministern. Härmed bevisar Erdogan hur han prövar att stoppa demokratiseringen av Turkiet.
Att det dessutom är oklokt genom att hans handlingar visar att han inte vill att korruption skall efterforskas är en annan sak.
Min uppfattning är att HSYK har gjort det de skall göra. De har försvarat domstolarnas självständighet. Regeringen blandar sig i efterforskning på ett otillåtet sätt. Det är dags för omvärlden att reagera starkt mot vad den turkiska regeringens försök på att avdemokratisera Turkiet.
Det är bra att EU har satt i gång, men mer behövs.

Ankara - ikke helt som Istanbul

Hadde på kjenn at det ikke skulle gå så bra i dagens cup-finale så jeg lettet anker og tok meg til Ankara. Etter å ett par ganger har vært i fantastiske Istanbul er det en gigantisk estetisk nedtur med Ankara. I hvert fall det jeg har sett så langt.
Det er en blanding av byggearbeidsplass, trafikkaos (fast det er søndag) og mengder av gigantiske kjøpesenter med reklameskilter overalt. Ikke spesielt pent. Men sikkert typisk for et land som kombinerer sterk økonomisk vekst og sentralisering.
Ankara har nå fem millioner innbyggere, hvilket likevel er mindre enn en tredjedel av Istanbul. Nye bydeler vokser opp over alt med 25-våningshus i alle mulige farger.
Ikke bra så langt altså. Men maten er i vanlig ordning fantastisk. Inn på noe vi kan kalle fast food der de serverer enten tyrkisk avlang pizza eller grillspett med lamm. Lammet kommer etter et minutt med nybaket pitabrød og fem små tallerkener med tilbehør. Nydelig. Øl kan man jo ikke der så jeg spør om juice, men når han nøler og foreslår noe annet jeg ikke forstår så svarer jeg ja. Og inn kommer et ølglass med …kefir. Annerledes men helt fint og når bøneutroperen kjør i gang sin bønn til solnedgangen er alt ok.

Hva jeg skal gjøre her? Jeg er med på et litet hjørne av et større EU-prosjekt for å reformere tyrkiske domstoler.

Lenge siden du hørte på tyrkisk musikk? Nå har du sjansen...

Ta dig en fika

Under lunchen på jobben började vi snacka om kaffe. Att det egentligen är ganska konstigt att någon kom på att man skulle ta bär från just denna buske, rosta dem, mala dem och sedan hälla på varmt vatten och sila eller låta dra. Hur många andra bär och metoder måste de inte ha prövat ut?

Kaffet håller ju maskineriet i gång. Att ta en fika är en mysfaktor på fritiden och på jobb. Det hade inte blitt det samma att samlas runt ett glas vatten.

Men hur var det nu man kom på att man skulle börja dricka kaffe? Bäst att kolla på nätet. Inga solklara svar, antagligen för att det är så himla länge sedan det startade. Det startade på Afrikas horn, kanske redan fôr två tusen år sedan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kaffe

En legend,lite lângre ôsterifrån, är en snubbe som hette Omar var känd för att kunna bota sjuka genom böner. (Inte kaffebönor). Han var tvungen att sticka från Mocca i Jemen till en grotta i öknen. Uthungrad började han tugga på några bär, men tyckte att det var før bittra. Han prövade att rosta dem för att se om de blev bättre, men då blev dem för hårda. Då prövade han att koka dem för att mjuka upp dem och fick fram en brun vätska. Efter att ha druckit den kvicknade gubben till och kom tillbaka till Mocca med en mirakelmedicin. Omar blev helgon.

I vanliga fall dricker jag bara kaffe utan att tänka så himla mycket på vad det smakar. Men några gånger så känner jag efter mer, låter kaffet ligga mellan framtänder, tunga och läppar och blåser försiktigt in lite luft. Då kommer smaken starkt fram och smakar vidunderligt. Jag skall pröva att göra det oftare.
Nymalt kaffe, eller att öppna en påse med bra kaffe ger ju en av världens allra bästa lukter. Tydligen är det ämnet furufykmerkaptan som vi då känner lukten av.
För mycket kaffe kan vi få i oss, men visste du också att kaffe står før 60 procen av de antioxidanter vi får i oss. Fem koppar om dagen skyddar mot många sjukdommar, men mer skall vi inte dricka enligt denna forskningsartikeln.
Njut därfør fikan. Så kan vi sända en tacksam tanke till de i Etiopien som en gång kom på att man efter en ganska omständig process skulle börja dricka kaffe.