Hvem skal forvalte velferdssamfunnet?

Min hyllest går i dag til de som stiller som fritidspolitikere i kommunene. Når en ny runde nominasjoner nå er i gang så er det bare å ta av seg hatten for at noen vil.

Det ser ut til at det mange plasser er vanskelig å få folk til å stille. I min kommune Stjørdal så ser det ut til at det største partiet, Arbeiderpartiet, ikke har noe lokkende å komme med. Ingen hets mot Joar Håve – det er greit at han stiller, men det pinlige er jo at de ikke har noe bedre å komme med. I Senterpartiet ser det ut til at Johan Arnt Elverum fortsetter som ordførerkandidat, 72 år gammel. Det er bra at vi også har noen rutinerte kommunepolitikere, men jeg tror han fortsetter for at det p.t. ikke finnes noen annen åpenbar ordførerkandidat i Stjørdal Sp.

I Trondheim ser det heller ikke så lyst ut. Høyre sliter med å få en samlende ordførerkandidat og i Ap er det heller ikke noe overflod å velge blant. Og dette er i de to sterkest voksende kommunene i Trøndelag.

Vi behøver absolutt en debatt om rekruttering av kommunepolitikere. Hvorfor skal folk stille til valg, slite ut seg og få kjeft mesteparten av tiden? Eller, hvordan skal man gjøre det meningsfylt for folk å bruke store deler av sin tid på slike oppdrag?

Selv om administrasjonene er dyktige og ordner stadig mer så er det til slutt kommunepolitikerne som bestemmer i de store sakene. De forvalter ikke bare milliarder, men også velferdssamfunnet.

Vi må være åpne for å diskutere alternativ til dagens ordninger. Vil det være riktig å redusere antallet politikere og konsentrere oppdragene til et fåtall heltidspolitikere – eller er det helt feil vei?

Kan man reformere innholdet slik at det blir enda tydeligere hva som er politikers ansvar lokalt, hva som hører til administrasjonen og hva som er rikspolitikernes ansvar?

Burde vi i mindre grad organisere kommunepolitikerne gjennom partier, eller er det bare det som sikrer engasjement?

Hvordan kan vi gjøre det mer morsomt å drive på med politikk?

Uten å konkludere i debatten om kommunesammenslåinger så tror jeg i hvert fall ikke at det er noen løsning på rekrutteringen av politikere. Min erfaring er at det er omvendt. Jo større område, jo flere mennesker, desto vanskeligere er det til få folk til å ta ansvar.

Hva mener du?

Kan guld och diamanter stoppa europeiska protester?

De franska demonstrationerna mot sänkt pensionsålder är antagligen bara början på en serie protester vi kommer att få se. I flera land startar nu en kraftig instramning som vi inte sett maken till.

Förra veckan snackade jag med domare i Storbrittanien som har fått besked om att domstolarna måste räkna med 20-25 procents nedskäringar. Det går inte att genomföra utan att säga upp folk.

The Guardian rapporterar om att 490 000 offentliga jobb nu skall bort i U.K.

Den spanska regeringen har tidigare varslat liknande besparingar, men har nu sagt att de inte behöver genomföras fullt ut.

Men Grekland, Irland, Italien, Portugal och andra är i samam sits som UK.

Det senaste året har Grekland, Spanien, Finland, Estland och Litauen höjt sin moms. En anledning till detta, skriver KPMG i en internationell skatterapport, är att bolagsskatterna har sjunkit dramatiskt i många land. Mellan 2009 och 2010 sjönk den genomsnittliga bolagsskatten i världen från 24,03 till 23,45 procent. Då måste staterna hitta något annat att beskatta. Ihop med momsen är det då fastighetsskatter och miljöskatter man ser på.

När jag var barn klagade farsan alltid på att skatten var för stor. Jag begrep ju inte att någon kunde klaga på för stora skatter. Jag såg för mig skatter av guld och diamanter.

Jag gillar i grunden den skandinaviska välfärdsmodellen. Den måste ständigt utvecklas, men när den gör det visar den sig vara en god bas både för jämlikhet och för stark ekonomi. Ett högt skattetryck är en del av den modellen. Jag tror vi måste leva med det, och ï alla fall i mitt nya hemland Norge, tror jag det vore riktigt att höja den.

Här är den privata förmögenheten och rikdomen stor, mens det fortfarande finns stora brister innanför den kommunala sektorn. Allt kan inte lösas med mera pengar, men i dag är skevfördelningen för stor.

Hata spam

Kan vi inte alla, alla, lova varandra att aldrig köpa något från de som förpestar nätet med Spam?

Min blogg har nu fått plenty kommentarer till olika artiklar om fantastiska produkter som förmodligen är crapp eftersom de tror att de kan sälja dem med hjälp av Spam in blogg.

Det mest välförtjänta pris någonsin?

Vi tror att vi vet otroligt mycket och att utvecklingen har gått fort. Men vi har bara börjat. Läs om det fantastiska material som Andre Geim och Konstantin Novoselov vid University of Manchester har utvecklat och som de nu fått Nobelpriset i fysik för. The Guardian skriver för övrigt att Novoselov är den yngsta nobelpristagaren sedan 1973.

Från grafit ( ja ungefär som i blyertspennor / blyanter / pencils) har de utvecklat materialet Grafen.

Grafen är det tunnaste materialet och samtidigt mycket starkt. Det leder elektricitet lika bra som koppar, men är så tunt att det nästan är helt genomskinligt. Samtidigt är det så tätt att inte ens den minsta gasatomen kan ta sig igenom.

Grafen väntas spela en stor roll i framtiden, inte minst inom elektroniken. Grafentransistorer förväntas till exempel bli mycket snabbare än dagens transistorer, vilket kan ge ännu effektivare datorer. Grafen kan också göra plaster elektriskt ledande samt värmetåliga.

Eftersom grafen både släpper igenom ljus och leder ström lämpar sig materialet till att användas i exempelvis genomskinliga pekskärmar, ljuspaneler och kanske solceller. Materialets hållfasthet kan utnyttjas i nya superstarka material som samtidigt kan bli tunna och elastiska. Satelliter, flygplan och bilar skulle i framtiden kunna byggas med hjälp av de nya materialen.

Jag har tidigare bloggat om hur fånigt jag tycker det är med alla priser och kåringar av Årets ditten och datten. Det mesta av sådant är bullshit, men här snackar vi om ett pris som är poetiskt vackert och ger enorma utvecklingsmöjligheter.

Tänk vad mycket vi ännu inte vet, och som väntar på att bli upptäckt. Hur många material som inte är utvecklade. Så många möjligheter som ligger i geologiskt och biologiskt material. Det är också en väckarklocka på att vi måste rädda det biologiska mångfaldet, om inte annat så för att kunna rädda oss själva. För varje växt som utrotas försvinner en möjlighet att det där finns t.ex. viktiga medicinska egenskaper.

Fakta om grafen har jag snott från Svenska Dagbladet.

Det svenske valget - sett fra Norge

Alle er opptatt av Sverigedemokratene som i valget fikk 5,7 prosent och kom seg inn i Riksdagen. Og det er jo både interessant og skremmende. At et parti, med en ideologi noe sted midt imellom Frp og Djengis Khan, kommer in i Riksdagen er ille. Men jeg skal ikke her utdype min avsky for dem. Mer gi noen tenkbare sammenhengende forklaringer.

1. De fikk faktisk 2,9 prosent ved forrige valg og var derfor ikke så langt unna 4-prosentssperren den gang heller.

2. I Sverige finnes det ikke noe Frp. Fordi som vil lengre til høyre enn Moderatene har Sverigedemokratene vært det eneste alternativet.

3. I Sverige finnes problem som ikke er der i Norge. En sak er at mange føler seg utenfor. Ungdomsarbeidsledigheten i Sverige er høy. 25 prosent, flere enn i EU-området er arbeidsledige, og slik har det vært i flere år. Det finnes folk som sliter økonomisk og sammenlignet med Norge er det absolutt en forskjell.

4. På valgdagen ba de store avisene Expressen og Aftonbladet over hele forsidene folk om å ikke stemme på Sverigedemokratene. Jeg mener (og det er ikke etterpåklokskap for jeg skrev det på twitter på valgdagen) at det var utrolig uintilligent. I et slag prøvde de å gjøre riksdagsvalget til et valg mellom alternativet Sverigedemokratene og Resten. Jeg tror at SD fikk en prosent ekstra på den kampanjen. I følge valundersøkelsen ValgU bestemte seg 30 prosent siste uken. Mange av dem siste dagen.

5. Det fører oss over på problemet at partiene er så like hverandre. De er alle sammen, mer eller mindre, fornuftige i de fleste spørsmål. Vi kan stole på at det ikke går helt åt "¤#&"&%¤#" uansett hvem av dem som styrer. Så kommer det noen som er annerledes. I Reykjavik ble et tullparti ledet av en komiker størst etter forrige valg. De gikk til valg med løfter om gratis håndklær i svømmehallene, isbjørn til dyrehagen. Her ser det ut til at jo bedre partiene blir - jo mindre interessante er de for en stor del av befolkningen. Hva vi skal få gjort med det vet ikke jeg. Men kanskje du?

Dyrt att slita ut sig och betalt för att lata sig...

Det är ju något märkligt att många betalar hutlösa priser för att slita livet ur sig på gym och annat. Samtidig får många av oss bra betalt för att sitta på kontor och lata oss hela dagarna.

Jag menar ju inte att vi sitter och latar oss på kontoren egentligen. Vi står på, har tidsfrister, startar upp och genomför projekt till verksamhetens nytta. Men om man ser det ur ett lite längre perspektiv så har ju alltid kroppsarbete varit någon man prövat att undgå. Det hade inte behövt vara stenåldersmänniskor som hade häpnat över att folk frivilligt gick in och svettades på löpband (tredemölle) eller genom att lyfta skrot upp och ned. Om de fick reda på att folk betalade för det så…..

Och om de sedan följde med in på ett kontor där de såg att folk satt och pratade, knotade försiktig på maskiner med skärm med kaffekoppen framför sig och hörde att det var detta vi fick betalt för så hade det inte blivit mer förståligt.

Det är ju härligt att få röra på sig, men det är ju också ett konstigt samhälle vi lever i. Eller vad tycker du?

En City-supporters bekännelse

Man kan inte byta lag. Har man en gång bestämt sig är man fast. Så ser jag det. Det spelar ingen roll om man märker att ett annat lag mera står för det man gillar, eller som nu att ens lag sprider pengar runt sig som fulla sjömän.

Jag gillar inte att det kommer utländska ägare in med obegränsat av pengar. Jag gillar inte att det skall köpa så många duktiga spelare att de kunde ha ställt upp med två lag i Premier Legaue och att reservlaget antagligen hade klarat sig utmärkt. Jag gillar inte att spelare från den egna akademin kastas ut för att ge plats åt etablerade stjärnor. Jag gillar inte lag som byter tränare en gång per säsong. Men det spelar ingen roll. Man byter helt enkelt inte klubb bara för att de beter sig som svin. Man är fast för den klubb man en gång tillfälligt valde.

Jag skulle tro att jag var cirka sju år när jag började hålla med Manchester City i engelsk fotboll. Om mitt minne stämmer så var det för att jag gillade namnet. Manchester var bekant och för en lantis som mig var kanske City lockande?

Sedan den gång har det i stort sett varit en evig plåga. City har resultatmässigt alltid varit lillebror i Manchester. De har rasat igenom divisionerna, men alltid haft många trogna supporters.

Jag minns artikeln jag läste i The Guardian för ca tio år sedan när City var i den tredje högsta divisionen. Efter att de förlorat mot Stockport eller något annat uselt lag gick en av alla de trogna supportrarna och ställde sig framför lagledarbänken, tog upp sitt säsongskort och rev det i strimlor som han kastade framför dem. Två dagar senare fick han det tillbaka, ihoptejpat med en lapp där det stod: “There’s no reason you shouldn’t suffer as much as we do”.

Jag tror det var 1986 de gjorde tre mål på de sista fem minuterna i en final på Wembley - och förlorade 5-4...

En sådan resa har det varit med Manchester City, ibland hopp, men oftast förtvivlan.

Jag gillar alltså inte sättet de nu beter sig på, men jag kan ju inte sluta heja på dem. Och det är ju lite skönt att de efter alla dessa år också vinner flere matcher än de förlorar. Och de har trots allt några egna produkter som får spela. Joe Hart, Shaun Wright-Phillips, Micah Richards.

Nu siktar jag på en tredjeplats i år. Det har jag aldrig kunnat göra förut.