Vilken förebild önskar DN?

Under rubriken "Farligt tal i Turkiet" kritiserar Dagens Nyheter Turkiet på ledarplats. Det är helt ok. Alla land och alla regeringar har precis som var en av oss gjort något som förtjänar kritik. Det gäller inte minst Turkiet som får kritik från Amnesty för att de använder tortyr och t.ex. inte skyddar homosexuella tillräckligt bra.

Men den rädsla som kommentaren visar för att Turkiet skall vara en förebild för vaknande demokratier runt Medelhavet är ändå märklig.

Jag tycker det är stiligt, och hoppingivande, att den turkiska premiärministern Erdogan tas väl emot på sin resa till Egypten, Libyen och Tunisien. Som utgångspunkt är det positivt att det är Turkiet som blir förebilden för dessa land. Vilket land tycker DNs ledarskribenter att det borde vara.

Det ser ut som att det är relationen med Israel som gör DN så skeptisk. ¨Varför? Israel och Turkiet har varit kompisar i många år. Men när Israel skjöt i hjäl nio turkar som var på väg med en hjälpsänding till Gaza 2009 ändrades detta snabbt. Är det Turkiets fel?

DN tar också upp att Turkiet vill ha Palestina som en FN-stat. Det skulle bara fattas, och det kommer många länder att rösta för. Det hoppas jag att Sverige också gör - och om Israels regering var klok så gjorde de detsamma. Då kunde de för en gångs skull göra något som förbättrade relationen till sina grannländer. De brukar vara experten på det motsatta.

Mycket har hänt runt Medelhavet på ett halvår. Det är en fantastisk utveckling som vi får hoppas fortsätter och det finns absolut många värre förebilder än Turkiet för dessa nya regimer.

Hva valget kunne ha dreid seg om

Når nå valgnattens seierchampagne og gravøl er drukket opp, de fleste kabaler lagt og våre valgte representanter forbereder seg til fire års tjeneste bør vi kanskje reflektere over valget.

Det startet forferderlig, fortsatte så imponerende verdig og sluttet med ett gjesp.

Jeg tror ikke vi er tjent med mer personangrep for å få en interessant valgkamp. Jeg tror heller ikke vi trenger mer negativ omtale om forslagene til de politiske motstanderne. Politikens hovedproblem tror jeg er at "alle" egentlig er så enige.

Alle vil ha god eldreomsorg Og ingen kommer noensinne å kunne levere det til absolutt alle. Det finnes ingen politiker, eller noen annen,som ikke ønsker seg en god og, ja, bedre skole. Men vi kommer aldri å ha 100 prosent topp motiverte lærere og elever. Etc. Etc. Det forhindrrer selvefølgelig ikke at vi må prøvea, at modeller prøves ut og at det er tema med både bevilgninger og om offentlig eller private aktører driver det best. Men...

Politikerne representer folket, og de gjør det litt for godt. Derfor er det få som setter spørsmålstegn ved hovedtrekkene i dagens samfunn. Kan vi fortsette på vår ekstremt materialistiske vei? Hvor mange nordmenn tåler kloden? Hvor lenge kan vi drive på med å bruke stadig mer energi? 

Er det slik at vi, mitt i uværet, har glemt av klimaproblematikken og tenker at det var SÅ 2007? (Og når jeg skriver dette sitter jeg på ny i ett fly) 

Skal vi fortsette å øke tilførselen av kjemikalier på feil plass i kretsloppet?

Er det et mål å kunne overlevere kloden i en bedre stand til neste generasjon og hva vil det i så fall bety?

Jeg hørte ikke noe om dette i valgkampen og det gjorde meg skuffet. Det jeg hørte var hvor mange som elsket at Ola Borten Moe ga miljøbevegelsen noen stikk. Kritikken min går ikke i første hånd mot energiministeren. Han torgførte kun det som er den gjengse politikk, og som har vært det i lang tid.

Hovedproblemet er at vi allesammen bryr oss om miljø en gang iblant og ellers bruker vår politiske energi på hvordan vi skal få brukt opp mer av jordens ressurser, hvordan vi skal få lavere energipriser, bedre tilrettelegging for trafikkvekst, lavere skatter og hvordan vi skal kunne øke vårt materielle forbruk enda mer.

Den som vil ha mer av dette vinner valg og i valgkampen er det vanskelig å gå særlig på tvers av velgerne.

Samtidig så synes jeg at de aller fleste mennesker er fornuftige. De ser at det ikke er materielt velstand som gir lykke. De er gla i naturen. De stiller opp på dugnader. De vil, presis som våre folkevalgte, vel. også for kommende generasjoner.

Men kombinasjonen velgere, kandidater og valgkamp fungerer ikke så bra. Men finnes det noen alternativ? Jeg tror løsningen ligger i at vi alle tenker mer på miljø, mer på de som kommer etter oss, i våre daglige handlinger og når vi skal stemme frem kandidater. Då kommer også mediene på banen. Og dyktige politiske kandidater må prøve å være våre ledere i disse spørsmål.

Dette er hva jeg mener, men hva syns du?

Jeg liker ikke krim (=sv.deckare)

Bokhandelen er fyllt opp av kokebøker og krim, men romanene får mindre og mindre plass. Grunnen er selvfølgelig at de forrige selger så bra. Folk må selvfølgelig få like både kokebøker og krim, men...

Årsaken til at jeg har trøttnet på krim er at jeg mener de er kjedelig forutsigbare. Det starter med at noen blir myrdet og slutter med at helten finner ut hvem som gjorde det. Thats it.

En kokk dølger sine misstak i mayonaise. En musikker kan dølge sine i volym og en dårlig krimforfatter dølger sine i seriemord og gjennom å fleske på med blodige scener.

En roman derimot. Ingen vet hvordan den begynner, ingen vet hvordan den fortsetter, ingen vet hvordan den slutter. (Noen unntak da!)

Er du enig?

Fotballen lever - live og lokalt

Visst er det fascinerende når landslag skal ut i kvalikk. Og å se Barcelona spille fotball på sitt beste er for meg bedre enn det meste av kunst her i verden, men....

Det er jo noe latterlig over at bare de engelske fotballklubbene svidde av over 4,2 milliarder kroner på to måneder. Og det er bare i England. De fem største klubbene, Arsenal, Chelsea, Liverpool, Manchester City og Manchester United, stod for rundt 66 prosent av summen. Det blir ikke direkte konkurranse på like villkår.

Eller at spillerlønningene når nye høyder, når de allerede var for høye. Samuel Eto har nå en lønn på 3,1 millioner kroner i uken! Han kommer fra et fattig land i verden og spiller i et annet.

Jeg kommer ikke til å slutte å følge mitt lag, et av de verste i denne sammenheng, men....

For alle oss som elsker fotball finnes det et godt alternativ, og det er å følge amatørfotballen. Her er det lag uten ansatte og uten spillerlønninger med med et utrolig engasjement.

Jeg synes det er utrolig hyggelig å gå ned til min lokale arena, Framnes, og følge I.L. Fram i 4. divisjon. Det skal jeg gjøre nå i kveld. Da kan man følge de lokale heltene, få seg en kopp kaffe og høre på rekker av ekspertkommentarer fra sidelinja.

Mange foreldre og besteforeldre følger sine kjæres første trinn på fotballbanen. Aldri er det så fullt på parkeringsplassen som når 6-7-åringene har sine første turneringer. Men jeg har en anbefaling om å også ta med dem på det lokale lagets hjemmekamper. Det er et godt alternativ til TV-kamper.

Og du vet at her er det ikke er noen penger de spiller for. Det er ekte vare.

Bullshit av Kirkegaard

"Det är inte alls förvånande att det var just i Norge som det första radikaliserade kristna extremistiska terrorangreppet i Europa skedde. Norge är sedan länge splittrat, vilket inte minst dess starka regionpolitik visar. Åsikterna går vitt isär mellan höger och vänster, mellan kristna och sekulariserade, mellan nationalistiska och humanistiska värden. Breivik har stöd mitt ibland oss och alldeles öppet." Det skriver freds- och konfliktforskare Ane Ørbø Kirkegaard i en krönika i Dagens Nyheter.

Hon lägger ut en massa om hur speciellt Norge är - samtidigt som hun beskriver väldigt universella politiska konflikter. Konflikten mellan periferi och centrum finns i de flesta land, också i land med relativt korta avstånder.

Höger och vänster har varit en central konfliktlinje i över 200 år. Det går rykten om att det också finns religiösa och sekulära konflikter utanför Norge, men Kirkegaard menar kanske att det är ett särnorskt fenomen?

Och nationalister som skapar konflikter är ganska utbrett, men är extremt ovanligt i Norge.

Det finns osund nationalism, religiös fanatism etc. i Norge, Sverige och de flesta land. Att den skulle vara speciellt utvecklad i Norge är, med all respekt, bullshit.

Kirkegaard skriver att norska kusten utvecklats genom sin öppenhet mot omvärden, men att "Samtidigt är de inre delarna av landet fortfarande slutna samhällen, där man bevakar varandra och andra noggrant". Det är möjligt att Kirkegaard har träffat på några sådana personer någonstans, men en sådan generalisering ger ingen som helst mening.

Hon prövar att beskriva det som att norsk regionalpolitik är allmosor från den centrala makten. Det är i alla fall ett uttryck för att hon dyrkar den regionala konflikten. Norsk ekonomi är naturligtvis ett samspel mellan regionernas råvaror, innovativa bygder, forskning och utveckling, stor tjänsteproduktion, en hyfsat duktig offentlig sektor och ett ganska riskvilligt näringsliv.

Hon citerar Hylland-Eriksen med att Norge antagligen hade röstat ja till att bli medlemmar i USA. Det var kanske ett kul inlägg en gång, men det finns ju ingen som helst sanning i det.

Att efteråt komma och pröva att förklara tragedien i Oslo med att det var helt naturligt att det hände och att det kom i Norge är oseriöst.

P.S. två dagar senare: DN har nu i en kommentar själva påpekat hur ologisk krönikan är.

En vecka efter 22. juli 2011

En vecka efter terrordåden på Utøya och i Oslo har jag problem med att läsa artiklarna, intervjuerna och se bilderna utan att bli illamående. Vi är säkert många som måste ransonera hur mycket vi orkar att följa med på. Och foto på den fanatiska terroristen ger spykänslor.

Samtidigt har det varit en fantastisk vecka. Sällan har så mycket humanism visats fram. Klokskapen har präglat politiska ledare från alla läger. Folket har visat sin omsorg och sin avsky mot sådana dåd.

Som så ofta verkar det fundamentalisterna gör, mot sin avsikt. Det de bekämpar med fega våldsdåd blir starkare. Terroristen har gjort att folk har blivit mer positiva inte bara till de demokratiska partierna generellt, men till Arbeiderpartiet speciellt. Folk har faktiskt också blivit mer positiva till de muslimer han har uttryckt ett sådant hat mot. Aldrig har fundamentalismen stått svagare i Norge.

När en ensam människa kan utföra så mycket ondskap så kan man också känna en stor tacksamhet för att sådana handlingar nästan aldrig genomförs. Vi är så många människor på Jorden att det på något sätt är vackert att vi klarar att leva utan att göra sådan skada.
"Hvis én mann kan skape så mye hat, kan man bare forestille seg hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen." Det är bara ett av alla de kloka saker som har blivit sagt under denna vecka. Det är humanistiska sånger snarare än hämnd som gäller.

Lika djävlig som handlingen för en vecka sedan var, lika vacker har reaktionen efteråt varit. Tron på människan är starkare än någon gång.

Behring Breivik - noe om jussen

Når det skjer noe så katastrofalt og djevlig som det på Utøya og i regjeringskvartalet er behovet for informasjon uendelig. Ikke bare om hvorfor, men også om praktiske ting. Jeg er ikke jurist, men jobber med domstoler og får en del spørsmål om slikt. Her er noen slike - og kommentarer.

1. Lukkede dører i retten
Fengslingsmøtet gikk for lukkede dører. Det er ikke regel, men skjer relativt ofte. I kjennelsen fra Oslo tingrett heter det: "Det vises til at det foreligger konkrete opplysninger om at et offentlig rettsmøte, med siktede til stede, fort kan utløse en ekstraordinær og ytterst vanskelig etterforsknings- og sikkerhetsmessig situasjon.

Når det gjelder hovedforhandlingen, i forkant av selve dommen, er det strengere krav for å lukke dørene. Det står nærmere beskrevet i Domstolloven kapitel 7.

Loven tar utgangspunkt i at rettsmøter skal være offentlige. Det er ikke lagt opp til noen unntak fordi en tiltalt ikke skal få sin mening. Tvertimot er det en viktig forutsetning for rettssikkerhet. Jeg tror heller ikke det er realistik, og vet ikke om det er mulig, å forandre en prosesslov ut fra dette tilfellet. (Det er i strid med grunnloven å gi lover tilbakevirkende kraft, men jeg er usikker på om det er mulig å forandre en prosesslov i forkant av en rettssak.) Dette selv om han ønsker å bruke rettsmøtet for å gjøre seg til martyr.

Det vil overraske meg om selve hovedforhandlingen vil gå for lukkede dører. Og ærligt talt tror jeg det er bra også at det er åpenhet. Vi tåler å høre forskrudde hjerner. Det vil også gjøre oss mer bevisst på hvor galt han resonerer. Det vil styrke alt han er imot.

2. Forsvarer
Noen er nå i ferd å bygge opp ett hat mot forsvareren i saken. Det kanskje kan forstås, men er ikke mer rett for det. Alle skal ha en forsvarer. Samfunnet skal svare på slike angrep gjennom å oppføre seg sivilisert. Også nazistene hadde i Nürnberg-rettergangene forsvarere. At en advokat tar jobben med å forsvare noens rettigheter beyr ikke at de forsvarer hva denne har gjort. I denne saken er det veldig klart at han ikke forsvarer den tiltalte handlinger.

3. Lengre straff - dødsstraff - forvaring
Behring Breivik er siktet for overtredelse av straffelovens § 147a. Som med all kriminalitet er det fastsatt en straff i loven. Det er i dette fallet 21 år.

Noen mener det er alt for mildt. De vil ha lengre straff og flere roper nå på dødsstraff. Uten å gå inn på argumentene mot dødsstraff og lengre straff er det soleklart at det er i strid med grunnloven å forandre på en lov slik at det får tilbakevirkende kraft.

Uansett betyr ikke dette at Behring Brevik (ABB) blir løsslatt etter 21 år, eller ett to tredjedeler. Det er tvertimot meget sannsynlig at han får en forvaringsdom.

Forvaring kan idømmes i opp til 21 år og kan forlenges med fem år i gangen.

Jeg tror det er soleklart at ABB får 21 års forvaring. Jeg tror også det er svært sannsynlig at den som har gjennomført noe så grufullt - og så som han har motivert det han har gjort - får forlenget forvaringen.

Det som har skjedd er ufattelig. Stoltenberg har på en god måte talt for at vi skal møte dette grufulle med åpenhet og verdighet. Det gjør folk nå i massetall på gater, i sosiale medier og i samtaler seg i mellom. Det skal også gjøres i rettssystemet.